<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2EB9A4DA-54D6-42A3-A269-00E24DEAAE09</anforande_id>
<anforande_nummer>76</anforande_nummer>
<talare>HANS ANDERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har två frågeställningar.
Den första gäller just en tillväxtorienterad, kompe-
tensorienterad arbetsmarknadspolitik. Partikamraten
Hörnlund var ju en exponent för att föra bort den
svenska arbetsmarknadspolitiken från kompetensin-
riktning till volymåtgärder med ALU, ungdomsprak-
tik osv. Vi hade ju rekordartat många åtgärder. Tyvärr
har en hel del av det återkommit under senare år, när
Centern återigen fick inflytande över regeringsarbetet.
I dag är det 35 000 i arbetsmarknadsutbildning, men
det kommer till IT-utbildning. Jag menar att det måste
lyftas väsentligt mer än de sammanlagt 50 000 som
Elving Andersson anger.
Min andra synpunkt är näringslivets finansiella
ansvar. Varför får vi i Vänsterpartiet aldrig stöd för
våra förslag om framtidsfonder och vinstdelning för
att utnyttja produktionsöverskottet för utbildning och
produktivitetshöjning där det skall ske - på jobbet,
innan folk blir arbetslösa? Det kan handla om utbild-
ning, rehabilitering, praktik osv.
</anforandetext>
<intressent_id>0500463008008</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201778</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf76</protokoll_url_www>
</anforande>
