<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>082A27EF-50C5-487B-A8ED-A75DA1EBA55D</anforande_id>
<anforande_nummer>74</anforande_nummer>
<talare>LARS TOBISSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det finns inget som helst exempel i
hela världen på att det har varit möjligt att skapa väl-
stånd och nya jobb genom att slå ut väl fungerande
produktionsanläggningar.
Elving Andersson inriktar sig nu särskilt på arbets-
rätten. Det är klart att de restriktioner som där finns i
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
begränsar möjligheterna att anställa. Vi har tillsam-
mans en gång i regeringsställning lagt fram ack så
blygsamma förslag i liberaliserande riktning. Det har
den regering som Centerpartiet nu har understött tagit
tillbaka.
Vi menar att det inte räcker. Vi måste gå längre i
syfte att få en mer individualiserad arbetsmarknad där
människor själva bestämmer inte bara vilka löner de
är beredda att acceptera utan vilka arbetstidsförhål-
landen och övriga anställningsvillkor som passar dem.
Om man ser till ungdomar i dag är det ingalunda så att
det gamla inrutade anställningsförhållandet - 9-5, på
samma arbetsplats från ungdomsår till pensionsålder -
är något man eftersträvar. Tvärtom krävs det mer
flexibilitet. Då får vi mer jobb, även ute i företagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0245320188502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201776</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf74</protokoll_url_www>
</anforande>
