<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8131DCE5-0F4A-40B2-BA64-B21B8CA53641</anforande_id>
<anforande_nummer>68</anforande_nummer>
<talare>LARS TOBISSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Som jag påminde om i mitt anförande
ökade arbetslösheten när vi tog över 1991, jobben
blev färre. Efter tre år hade vi vänt den utvecklingen.
Då gick arbetslösheten ned, jobben blev fler. Vi förde
alltså en politik som skapade jobb, och det skulle vi
naturligtvis fortsätta med. Det är nämligen den sorts
politik som vi nu förordar: fortsatta skattelättnader,
avregleringar som främjar tillväxt och skapar utrym-
me för företagen att expandera och erbjuda de jobb
som måste tillkomma i den enskilda sektorn om det
skall bli en varaktig förbättring i sysselsättningssitua-
tionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0245320188502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201770</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf68</protokoll_url_www>
</anforande>
