<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FE3934B8-F8C6-4783-8E9B-2F20F7FB1806</anforande_id>
<anforande_nummer>66</anforande_nummer>
<talare>LARS TOBISSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nu är det faktiskt så väl ordnat i Sve-
rige att vi inte har någon lagstiftad minimilön. Det är
bra. Men det finns föreskrifter i kollektivavtalen som
skapar samma effekt. De utestänger människor från
arbeten som de annars skulle ha kunnat få, där de
hade fått en välförtjänt och välbehövlig träning i att
vara på arbetsmarknaden och kunnat meritera sig för
bättre löner i framtiden.
Att de arbeten som har tillkommit i USA, till
skillnad från i Europa och särskilt i Sverige, skulle
vara låglönejobb är en myt. Flertalet av dessa jobb är
välbetalda just genom att man har avreglerat arbets-
marknaden.
Får jag ställa en fråga till Roy Ottosson som gäller
arbetstidsförkortning: Har Roy Ottosson någonsin
tänkt på sambandet? Sverige har tillsammans med
Norge den kortaste årsarbetstiden bland industrilän-
derna. I USA och Japan arbetar man 25 % längre tid.
Ändå har de där inte bara högre levnadsstandard utan
också en betydligt lägre arbetslöshet än vi har i Sveri-
ge. Det finns alltså inget samband mellan arbetstid
och välstånd, som ni gör gällande.
</anforandetext>
<intressent_id>0245320188502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201768</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf66</protokoll_url_www>
</anforande>
