<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BF4DA0A2-BB04-4E60-9A97-12042C149FD3</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>ROY OTTOSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nu smet Lars Tobisson undan litet
grand. Samtidigt bekräftar han min farhåga. Man
tänker sig alltså att det bara finns två alternativ.
Ökar man löneskillnaderna innebär det att man
måste ha fler lågt betalda jobb. Det är klart att det
finns nya jobb att hämta om man sänker minimilönen
och även sänker bidrag, t.ex. socialbidragen. Annars
blir det mer lönsamt att gå på dem än att jobba.
Det får väldigt långtgående sociala effekter. Det
ser vi exempel på bl.a. i USA. Frågan är då: Vill
verkligen moderaterna ha det samhället? Är man inte,
som många andra ekonomiska tänkare, öppen för att
diskutera andra varianter, där man tittar på arbetstids-
faktorer, kombinerar det med lägre sociala avgifter
och arbetsdelning? Hur man reglerar eller inte regle-
rar kan vi diskutera, men är man ändå inte beredd att
föra en diskussion som är mer öppen kring de här
frågorna? Jag uppfattar tyvärr Tobisson som väldigt
låst här. Det ger inga nya jobb.
</anforandetext>
<intressent_id>093487175616</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201767</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
