<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D4079018-B518-462D-91D8-8A59D30D57DA</anforande_id>
<anforande_nummer>64</anforande_nummer>
<talare>LARS TOBISSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi formulerar inte några föreskrifter
om hur lönebildningen skall gå till eller vilka lö-
neskillnader den skall resultera i. Det skall bestämmas
på marknaden. Men jag är för min del helt på det
klara med att det är bättre för människor att ha ett
jobb, om än - ofta övergångsvis - till en lägre lön, än
att stå utanför arbetsmarknaden och åtnjuta bidrag och
vara osäker på vad framtiden kan erbjuda.
När det gäller arbetstidsförkortning, som är Miljö-
partiets lösning på alla problem, är vi på helt annan
kurs. Det är i själva verket en rättighet för människor
att få arbeta. Att föreskriva att man skall vara begrän-
sad till exempelvis 35 timmars arbetsvecka är oss helt
emot. Det är ingen lösning. Problemet för Sverige är
inte att vi arbetar för mycket i vårt land, utan proble-
met är att vi behöver arbeta mer för att kunna upprätt-
hålla det välstånd i form av vård, utbildning och om-
sorg som alla efterfrågar. Det gör man inte genom att
reglera arbetstiden i fortsättningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0245320188502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201766</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf64</protokoll_url_www>
</anforande>
