<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E6BB22F0-FA11-4A46-BE22-43BF7B9A1E92</anforande_id>
<anforande_nummer>233</anforande_nummer>
<talare>ANDERS JOHNSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag är glad att jag på min första rikti-
ga arbetsdag som riksdagsledamot kan vara så över-
ens med Arne Kjörnsberg. Jag gläds också åt dessa
exempel. Jag har ingenting emot att människor genom
kunskapslyftet får en chans till förkovran.
Vad jag dock hävdar är att det viktigaste är lång-
siktiga insatser för att återupprätta värdet av kunskap,
kompetens och förkovran. Det handlar om läraryrkets
ställning i samhället och om lönebildning och be-
skattning så att kunskap lönar sig. Jag tror att man
från många olika håll och från olika partier har för-
summat betydelsen av kompetensutveckling, vilket
har bidragit till att svenskt näringsliv i dag halkar
efter många viktiga konkurrentländer.
Kunskapslyftet har också en karaktär av statistik-
frisering. Det var detta som jag kritiserade.
</anforandetext>
<intressent_id>0153777875118</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201935</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf233</protokoll_url_www>
</anforande>
