2348841 GL0953 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari 1997/98 53 1998-01-21 00:00:00 (forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor E836F841-74C5-4833-BD1D-41EE5E5AC80F 229 ANDERS JOHNSON (fp) fp Fru talman! Under den här debatten har praktiskt taget alla möjliga och omöjliga siffror redan nämnts. Därför skall jag inte tala om talen, utan i stället orda om orden, och då särskilt om ett ord jag ogillar, näm- ligen ordet s-y-s-s-e-l-s-ä-t-t-n-i-n-g. Jag stärks i min aversion av hur ordet i första hand definieras i Nationalencyklopedins ordbok. Där står: "(meningsfull) aktivitet på fritiden". Ordet menings- full är t.o.m. satt inom parentes. Jämför detta med hur ordet arbete definieras i Nordisk familjebok från 1904. Jag citerar: "mänsklig verksamhet i allmänhet, för så vitt det har till ändamål något annat eller åtminstone något mer än själva sys- selsättningen". Jag tycker ändå att rubriken Sysselsättning är pas- sande för en riksdagsdebatt i Sverige. Ordet är ju kongenialt med regeringens strävan för arbetsmarkna- den. Numera tycks praktiskt taget alla bedömare som inte å tjänstens vägnar är ålagda att försvara regering- ens politik anse att regeringen har gått från en ar- betslinje till ett sysselsättningsfriseringslinje. I dessa yttersta av dagar har t.o.m. två företrädare för LO känt sig tvungna att fråga sig om regeringens politik är "ett kamouflage av den öppna arbetslöshe- ten? Är möjligen dess främsta funktion social - verk- samhet av terapikaraktär och ett kaffebord att samlas kring? - - - Tyvärr är det inte många som med någon säkerhet kan svara på detta längre." Det viktiga för regeringen tycks vara att snygga till arbetslöshetsstatistiken. Medlet är att finna mer eller mindre verkningsfulla aktiviteter åt dem som saknar arbete. Och så blandar man till en osalig röra av byråkratiska akronymer och insmickrande eufe- mismer till AMU, ALU, API, OTA läggs ett "värdigt slut", några "avaktualiseringar", en "generationsväxling", litet "arbetsdelning" och så ett "kunskapslyft". Fru talman! Här finns en avgörande skillnad i svensk politik, nämligen den mellan en socialdemo- kratisk sysselsättningspolitik och en liberal politik för att återupprätta arbetets värde och värdighet. Vad Sverige behöver är inte mer av sysselsätt- ningterapi eller utmotning från arbetsmarknaden. Vi behöver mer arbete - arbete just i 1904 års bemärkel- se: verksamhet som har något annat nyttigt ändamål än själva sysselsättningen. Det är genom arbete som vi skapar välstånd och välfärd. Därför skall arbetslösheten minskas genom att vi får fler arbetsgivare, inte genom att vi delar på jobben. Då alltfler lever allt längre och är allt friskare på gamla dar är det bra om de äldre människor som kan och vill arbeta, får möjlighet att göra det. Därför säger vi nej till generationsväxling. Vi skall återupprätta arbetets värde och värdighet genom att göra det mer lönsamt att arbeta, inte genom att göra det mer lönande att sluta arbeta. Sverige behöver skapa bättre förutsättningar för att länka samman utbud av och efterfrågan på arbete. Det gör vi inte genom arbetsmarknadsministrar, ar- betsmarknadsdepartement, arbetsmarknadsutskott eller arbetsmarknadsverk. Det gör vi genom att skapa en fungerande marknad för arbete, anpassad till den moderna ekonomins förutsättningar. Fru talman! Sverige hade en gång en arbetarrörel- se. Till skillnad från Fingal Olsson rör den inte längre på sig. Av arbetets rörelse har det blivit en sysselsätt- ningens stiltje som har lagt sig över landet. För att återupprätta arbetets värde och värdighet behöver Sverige en liberalt präglad regering. 0153777875118 N 2010-01-01 00:00:00 201931 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf229