<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt Partiledardebatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A17FDB42-0F9D-4B96-9EAC-5B5BE6B2127D</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>OLOF JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var väl synd att TV inte hade
samma bedömning som Alf Svensson av hur viktigt
det var att jag var med i sammanhanget. Det hade man
nog klippt bort, i varje fall i den TV-apparat som jag
såg på.
Detta förändrar egentligen inte min huvudfråga.
Frågan är om det finns utrymme i Sverige för någon-
ting annat än att efterlikna ett tvåpartisystem, trots att
vi har sju partier, där inget parti har egen majoritet
och där man måste hålla öppet för olika regeringsal-
ternativ för att inte Sverige skall hamna i nya förstel-
nade blockpolitiska lösningar där man inte kan sam-
arbeta. Observera det; det var huvudpunkten i mitt
anförande. Det är samarbetsförmågan det kommer an
på. Kan inte det här parlamentet i framtiden, efter
valet 1998, fungera bättre än det gjorde 1991-94 och
dessförinnan drar vi på oss nya ekonomiska kriser.
Den förstelnade blockpolitiken har inte varit någon
succé, för att uttrycka det försiktigt.
</anforandetext>
<intressent_id>059100119006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201724</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
