<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>49E7B79E-77DF-49C0-BDF1-71B0C9F8AD77</anforande_id>
<anforande_nummer>186</anforande_nummer>
<talare>ANN-KRISTIN FØSKER (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag talar inte om några ofinansierade
skattesänkningar. Man kan, som vi har föreslagit, t.ex.
avveckla företagsstöden. Det ges ut tiotals miljarder
kronor per år. Det här med arbetsgivaravgifterna som
har sänkts med 5 % är bra för dem som får glädje av
det. Enskilda näringsidkare får inte det. De ses inte
som direkta arbetsgivare. Det var dem jag talade om.
Kan det vara rimligt att proportionerna är att den som
utför jobbet, en enskild näringsidkare, får behålla ca
25 % medan resten går bort i avgifter och skatter? Är
det rimligt?
</anforandetext>
<intressent_id>0212946023318</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201888</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf186</protokoll_url_www>
</anforande>
