<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FDF5DCCA-4CEB-4606-8F80-9D88A4ABDED4</anforande_id>
<anforande_nummer>157</anforande_nummer>
<talare>PER-OLA ERIKSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag måste säga att jag tycker att det
är trist, Carl B Hamilton, att man inte vidgar perspek-
tivet. Den utveckling som vi har haft i Sverige med en
ökad befolkningstillväxt i storstadsområdena är ing-
enting som har tillkommit i går eller i förra veckan.
Det är något som har pågått under flera decennier. Jag
sade att Stockholmsregionen sedan 1975 fått 42 % av
landets totala folkökning. Det är inte bra. Det är där-
för som vi talar om att vi måste få en bättre utveckling
i hela landet. Nu har Sverige en ekonomisk styrka
som vi tidigare inte har haft under 1990-talet. Vi har
låg inflation, låga räntor och sanerade statsfinanser.
En statssekreterare, som Carl B Hamilton har varit i
Finansdepartementet, borde ju glädjas åt en sådan
situation och icke hålla på med dessa tarvligheter i
form av anklagelser hit och dit. Se framåt, Carl B
Hamilton, och delta i att skapa och genomföra Upp-
drag 2000.
</anforandetext>
<intressent_id>0405574090504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201859</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf157</protokoll_url_www>
</anforande>
