<anforande>
<dok_hangar_id>2348841</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:53 Onsdagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>1998-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Allmänpolitisk debatt Sysselsättningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>70927C4B-A056-48BC-AD21-0E2D2751CE61</anforande_id>
<anforande_nummer>102</anforande_nummer>
<talare>DAN ERICSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vet inte om det var en freudiansk
felsägning när Hans Andersson kallade mig för Dan
Andersson. Jag har väl inte riktigt den lyriska ådran i
mina anföranden, men jag kanske får tacka för komp-
limangen.
Vad gäller ALU-åtgärder och ungdomspraktik kan
vi konstatera att det var ett helt annat skede. Vi hade
alla dessa kriser som drabbade vårt land. Det var
faktiskt för att skona människor från arbetslöshet.
Sedan fick ju den regeringen fart på tillväxten. Vi fick
fram ett antal nya jobb och ekonomisk tillväxt. Om vi
hade fått fortsätta hade vi kunnat krympa de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna. Det var ett helt annat
läge än vi i dag har. Det är verkligheten, Hans An-
dersson.
</anforandetext>
<intressent_id>0184488075016</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201804</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0953/#anf102</protokoll_url_www>
</anforande>
