2348838 GL0950 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:50 Torsdagen den 18 december 1997/98 50 1997-12-18 00:00:00 Lag om kärnkraftens avveckling 6ACE4AE7-9B82-48A4-82AE-9BDE162682E7 40 LENNART BEIJER (v) v Herr talman! Det beslut som fattades den 10 juni och det beslut som skall fattas i dag är verkligen inte abrupta eller plötsliga. Energipolitiken, och då särskilt kärnkraftens vara eller inte vara, har varit aktuell åtminstone sedan mitten av 70-talet. En kraftig opinion mot kärnkraft tvingade slutli- gen fram den folkomröstning 1980 som vi alla känner till - men som en del har glömt. Folkomröstningens resultat stadfästes sedan i riksdagen våren 1980. I samband med detta beslut uttalade riksdagen på för- slag i näringsutskottet att den sista kärnkraftsreaktorn skulle tas ur drift senast 2010. Moderaterna stod inte bakom detta beslut. Stora och viktiga beslut har aldrig varit moderaternas starka sida genom åren, oavsett om det har gällt allmän och lika rösträtt, semesterlagar, arbetsrättsliga regler eller kärnkraft. För moderaterna är det alltid bäst som det är. Man skyr förändringen som pesten. Energifrågan har som sagt funnits med på dag- ordningen i decennier. Under perioden 1981-1990 behandlade riksdagen vid fyra tillfällen regeringsför- slag som innebar mer övergripande riktlinjer för energipolitiken. 1987 gjordes en precisering av en avvecklingsplan för kärnkraften. En reaktor skulle tas ur drift någon gång 1993-1995, och en andra reaktor någon gång 1994-1996. 1988 bestämdes mer tydligt att den första reaktorn skulle ställas av 1995 och den andra 1996. Sedan kom 1991 års beslut, där man upphävde de här riktlinjerna för avställning av kärnkraftstreaktorer. I stället skulle en omställning av energisystemet ske med hänsyn till behovet av el, sysselsättning och välfärd, dvs. den standardfras som genom åren bru- kats för att inte påbörja energiomställningen. Trots bakslagen behöll energifrågan sin aktualitet. På utskottets förslag beslutade riksdagen att tillsätta den s.k. Energikommissionen, vars uppgift var att följa upp 1991 års energibeslut samt se över behovet av ytterligare åtgärder. En majoritet i Energikommis- sionen, bestående av socialdemokrater, folkpartister och kristdemokrater, uttalade att det var fullt möjligt att ställa av en reaktor under mandatperioden. På våren och sommaren 1996 tog regeringen ini- tiativet till partiöverläggningarna om energipolitiken. Resultatet av dessa överläggningar blev överenskom- melsen mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Precis före sommaruppehållet fat- tade riksdagen ett beslut enligt överenskommelsen. Det innebar bl.a. att Barsebäck 1 skall ställas av se- nast i juli 1998, och Barsebäck 2 i juli 2001. 9 miljar- der, som vi senare i dag skall besluta om, skall avsät- tas under en sjuårsperiod för att klara investeringsbi- drag och forskning för att få till stånd en ny och mins- kad elanvändning. Detta var det historiska beslutet. Äntligen hade energifrågan kommit till ett avgörande! De politiska partierna, i synnerhet regeringspartiet, hade bestämt sig. Omställningen av det svenska energisystemet skulle påbörjas. De politiska partiernas agerande under hela denna period från 1980 är värda en egen avhandling. Under två decennier hade centern, kristdemokrater, miljö- partister och vänsterpartister agerat för att energiom- ställningen skulle påbörjas, och att samtliga kärn- kraftsreaktorer skulle vara avstängda 2010. När så det politiska systemet äntligen kommer till skott vill emellertid kristdemokraterna inte längre vara med. Kristdemokraterna tycker nu, efter ett par decenniers agerande för att påbörja kärnkraftsavveck- lingen, att beslutet kommer alltför snabbt. Det tidigare linje 3-partiet motsätter sig i dag det beslut som inne- bär en mycket försiktig inledning av energiomställ- ningen. Varför kristdemokraterna helt plötsligt, en minut i tolv, bytte fot blir ett intressant ämne för framtidens studenter i statskunskap. Miljöpartiet vill av helt motsatta skäl inte medver- ka till beslutet om att påbörja kärnkraftsavvecklingen. Man önskar en mycket snabbare avveckling, även om det skulle drabba både hushållen och industrin. Och det är måhända Miljöpartiets roll i miljö- och energi- politiken att agera maximalistiskt - men särskilt seri- öst är det inte. Folkpartiet ansåg i Energikommissionen att det var möjligt att ställa av en reaktor under innevarande mandatperiod. Under partiöverläggningarna kunde man dock inte ens gå med på att avveckla en reaktor inom de närmaste fyra åren. För Folkpartiet var det uppenbarligen viktigare att följa Moderaterna än att föra en seriös energipolitik. Fru talman! I viss mån måste man beundra mode- raterna för deras konsekventa och envetna kamp för att bevara kärnkraften. Vilket partsintresse som helst skulle vara tacksamt för den lojaliteten. Moderaterna befäster därmed sin ställning som riksdagens mest utpräglade intresseparti. De moderata kollegerna i utskottet är inte nådiga i sin kritik. Den föreslagna lagstiftningen är ett hafsverk. Lagstiftningen kränker den enskilda ägande- rätten. Sverige är hotat som rättsstat. Avvecklingen får negativa konsekvenser för miljö, investeringskli- mat och industrisysselsättning. Sverige blir kallt och mörkt, och barnen kommer att frysa. När det gäller diskussionerna om Karl XI:s reduk- tion och franska revolutionen fick vi en bra redogö- relse av Barbro Andersson. Dessa två tillfällen är ju ganska viktiga för utvecklingen i Europa och Sverige. Att jämföra dessa viktiga förändringar med att vi nu ställer av 1 % av den nordiska elproduktionen tycker jag är en oerhörd överdrift. De oerhörda överdrifterna från Moderaterna kommer naturligtvis med tiden att slå tillbaka på dem själva, men kortsiktigt kan de ge poänger. Den mode- rata självsäkerheten tar dock priset när de ger sig in i juridiska spetsfundigheter i polemik med Lagrådet. Regeringen och riksdagen använder ju Lagrådet för att komma rätt i juridiska frågor. Anser Moderaterna att denna laginstans är otillräcklig? Måste inte vi i riksdagen lita på just Lagrådets olika yttranden? Fru talman! Juridiska experter har granskat försla- get till lag om kärnkraftens avveckling. Den omfat- tande behandling som föregått detta betänkande har inte påvisat några brister eller felaktigheter i lagför- slaget. Kenneth Kvist kommer senare att utveckla Vänsterpartiets ståndpunkter i konstitutionsutskottet. Med den här lagen kan energiomställningen i praktiken påbörjas. Alla energiintressenter, allt ifrån enskilda hushåll till fjärrvärmebolag och Sydkrafts styrelse, vet nu vad som kommer att gälla. Det hade givetvis varit en fördel om samtliga kärnkraftsaggre- gat i det här landet varit i statlig ägo, såsom det en gång ansågs på linje 2:s valsedel. Nu får vi finna oss i situationen att vi har både privata och t.o.m. utländska ägare. Med lagen som hjälp får nu politikerna, repre- sentanterna för svenska folket, det verktyg som be- hövs för att med fast hand genomföra den nödvändiga omställningen av det svenska energisystemet. Riksdagens partier är knappast överens i ener- gifrågorna. Partierna spretar åt litet olika håll. Det finns dock en ganska bred majoritet som nu fattar beslutet att minska Sveriges låsning och beroende av den farliga kärnkraften. Som någon filosof har sagt: Framtidens människor kommer att undra över hur det i slutet av 1900-talet kunde komma sig att det fanns partier, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som med sådan frenesi motsatte sig den självklara kärnkraftsavvecklingen. Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i näringsutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Ulla Hoffmann, Char- lotta L Bjälkebring, Kenneth Kvist, Ingrid Burman, Alice Åström, Johan Lönnroth, Stig Sandström, Owe Hellberg, Jan Jennehag, Hanna Zetterberg och Britt- Marie Danestig (alla v). 0993294767708 N 2010-01-01 00:00:00 201476 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0950/#anf40