2348838 GL0950 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:50 Torsdagen den 18 december 1997/98 50 1997-12-18 00:00:00 Lag om kärnkraftens avveckling 39FD1CB2-BA23-41B9-A091-8A9256A60D82 4 EVA GOËS (mp) mp Herr talman! I dag står vi inför ett historiskt ögonblick. Kärnkraften skall avvecklas. Denna livs- farliga verksamhet skall bort. Våra barns och barn- barns framtid skall förgrönas. Men det finns smolk i bägaren. Efter energiöver- enskommelsen steg Sydkrafts aktier. Varför? Rege- ringens modell för att avveckla kärnkraften kommer nämligen att medföra att staten tvingas betala skade- stånd för att avveckla, samtidigt som man hamnar i ett juridiskt träsk. Det har de privata ägarintressena räk- nat ut. I och med grundlagsändringen 1995 har vi ett av världens starkaste egendomsskydd. Det beror bl.a. på den tidigare regeringen, med Centern i högsätet. Det leder till att kostnaden för kärnkraftsavvecklingen antagligen blir mycket högre än den annars skulle blivit. Herr talman! Det hade varit bättre att kärnkraften hade fått betala sina verkliga kostnader. En årlig höj- ning med minst ett par öre per kWh medför att kärn- kraften blir olönsam och stängs av sina ägare senast 2010. År 2010 är ett år som dessutom har fallit bort ur energiöverenskommelsen mellan Centern, Vänstern och Socialdemokraterna. Men nu står vi inför dagens lagförslag, där Miljö- partiet kommer med ändringar och invändningar mot regeringens förslag. Dessa består av följande punkter: 1. Regeringen nämner inget om att kärnkraften skall avvecklas därför att den är livsfarlig. Syftet är inte bara att ställa om energisystemet, utan en vidare miljöfråga. En ändring måste införas i portalpara- grafen som avspeglar det förhållandet, anser vi i Miljöpartiet. Det ansåg även en av professorerna vid KU-utfrågningen. 2. Lagen är anpassad till grundlagens långtgående egendomsskydd. När egendomsskyddet stärktes 1995 utökades rätten till ersättning kraftigt. Miljö- partiet vill ändra grundlagen så att miljö- och sä- kerhetsskäl skall vägas in vid bestämmandet av er- sättning. På så sätt skulle ersättningen till kärn- kraftsägarna minskas betydligt. 3. Avvecklingslagen tar inte tillräcklig hänsyn till säkerhetsaspekterna. Miljöpartiet anser att kärnre- aktorns säkerhetsnivå samt sannolika skaderisker och skadetyper skall vara en särskild förutsättning när man bestämmer ersättningen. De svenska kärnkraftverken har under lång tid kontinuerligt drabbats av säkerhetsincidenter. Vi kräver att kärntekniklagen preciseras och skärps så att lagen mer detaljerat uttrycker vilken ersättningsnivå som skall krävas av de svenska kärnkraftverken. 4. Det är rimligt att anta en schablon för drifttid, men 40 år är en alldeles för lång drifttid för en kärnre- aktor. Om tiden skall användas vid ersättningsbe- räkningen skall den begränsas till 25 år. Reakto- rägarna har alltsedan 1980 fått ett klart politiskt besked om att kärnkraften skall köras max 25 år, därför skall ersättning för investeringar som skulle gett vinst efter 2010 inte ges. Det är konsekvent politik. 5. Statens överskjutande kostnader för kärnavfallet samt övriga externa kostnader måste tas in som särskilda förutsättningar när man bestämmer er- sättningen. Ja, Miljöpartiet de gröna vill föra över kärnkraf- tens risk, hälso- och miljökostnader till reaktorägarna genom förändringar i atomansvarighetslagen och en successiv stegring av gränsen för skadeståndsansvar för reaktorägarna, dvs. låta marknaden själv sätta priset för reaktorerna. Vi vill också höja skatten på kärnkraftsel från nu- varande 2,2 öre per kWh med 2 öre 1998 och sedan med ca 1 öre per kWh årligen till år 2010. Vi i Miljöpartiet anser att kärnkraften är ett hot mot livet och absolut inte ingår i ett ekologiskt håll- bart samhälle, varför vi vill att avvecklingen åtmins- tone skall uppfylla linje 2:s mål. Det är allvarligt om denna lag skjuter upp kärnkraftsavvecklingen ytterli- gare. En fördröjd avveckling kostar. För var dag åldras kärnkraften och åtgärder för att lappa och laga blir dyrare och dyrare. Dessutom ökar olycksrisken ju äldre reaktorerna blir på grund av försprödning och andra ålderdomssvagheter i material och system. Det är ett risktagande att låta reaktorerna köras i 40 år. För övrigt vet vi att det finns krafter som anser att livslängden är uppemot 60 år. Det för- skräcker. Om vi blickar ut över världen kan vi konstatera att Tyskland, USA, Kanada m.fl. har stängt kärnkraftverk på grund av höjda säkerhetskrav och/eller att ekono- min inte möjliggör fortsatt drift. Har Sverige höga säkerhetskrav? Ännu ett allvarligt tillbud har rapporterats i ett svenskt kärnkraftverk. Serien av allvarliga händelser börjar bli lång. Oskarshamn 3 år 1987: Snabbstoppet var ej inkopplat, precis på samma sätt som i Tjerno- byl. Oskarshamn 2: Sprickor i rörböjar, läckte radio- aktivitet. Den som kontrollerade det hela sade att allt var okej och skrev i rapporten att det inte var några fel. Sedan upptäckte man att det läckte radioaktivitet. Barsebäck 2 år 1992: Isoleringsmaterial täppte igen silarna till kylvattenintaget. Oskarshamn 2 år 1996: Man startade utan att sprinklersystemet för kylvattnet satts på. För övrigt har chefsåklagaren i Kalmar i dagarna inlett en förundersökning med anledning av att nöd- kylsystemet inte var inkopplat - detta efter att Miljö- partiet har överklagat att man inte gått till åtal tidiga- re. Efter ett år gör man detta. Ringhals 2 och Ringhals 4 har upplevt liknande saker som i Oskarshamn 2 under 1997. Många av dessa incidenter har fått en tvåa på den internationella Inesskalan som är graderad till sju. Det betyder att händelserna är allvarliga. Men även små misstag har inträffat, och de kan få följder som orsakar snabbstopp och därmed orsakar större påfrestningar på reaktorn än vid en normal långsam avstängning. En orsak har varit att kopie- ringsapparaten klippt bort ett moment i instruktioner som kontrollrumspersonalen skulle mata in i datorn. I det försvunna momentet stod det att en omkopplare skulle slås om från läge drift till läge test. De mänskliga misstagen har orsakat nya instruk- tioner för att rätta till felgreppen. Dessa instruktioner hopar sig i pärmar. Hela systemet är komplext, sårbart och oöverskådligt. Herr talman! I Sverige talas det ofta om hur säkra våra kärnkraftverk är. Vad man tycks bortse från är den mänskliga faktorn och vilka beräkningsgrunder fakta om säkerhet vilar på. Kärnkraftens säkerhets- tekniska dilemma är att verksamheten måste fungera i strid med den tes av komplicerade tekniska system som brukar kallas Jack Murphys lag: "Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det". För kärnkraften gäller "att allt måste fungera i det närmas- te perfekt överallt och ständigt". Hur beräknas då olycksrisken? De första omfat- tande beräkningarna på området kallas allmänt för Rasmussenrapporten med det officiella namnet Wash- 1400. De publicerades 1975. Alltså går det att säga att det svenska kärnkraftsprogrammet byggdes upp innan några allvarligt syftande beräkningar fanns. Dessa beräkningar gjordes för reaktorer i USA. År 1978 gjordes speciella beräkningar gjorts för svenska reak- torer, bl.a. Barsebäck. Storleksordningen på de upp- skattade resultaten låg på ett värde som motsvarade ett allvarligt haveri på 10 000-30 000 reaktorår. I debatten brukade kärnkraftsanhängarna säga att det var lika otroligt att få en meteor i huvudet som att en större olycka, t.ex. en härdsmälta, skulle kunna inträf- fa. Så kom Harrisburg, Three Mile Island, och Tjer- nobyl med sju års intervall. En säkerhetsanalys går till så att man prövar alla de enskilda komponenterna i förväg och under drift för att försäkra sig om att en mängd onödiga risker inte behöver bli stora. Men en reaktor består av en mängd komponenter med komplicerade samband till varandra som gör det mycket svårt, eller ogörligt, att försäkra sig om trygg drift endast genom att testa beståndsdelarna. I en reaktor är helheten inte alls lika med summan av dess delar. Allteftersom säkerhetsarbetet med reaktorerna har utvecklats har beräkningar lett till allt lägre sannolik- heter i PSA-beräkningarna, probability safety assess- ment. De sannolikheter som räknas fram ligger på en nivå motsvarande härdsmälta på 100 000 reaktorår. Det är säkerligen ett uttryck för ökad säkerhet, men det går att diskutera i vilken utsträckning. Bl.a. är inte alla kända riskfaktorer medtagna i dessa beräkningar. Hit hör dels sådana riskfaktorer som inte går att upp- skatta numeriskt, främst en del mänskliga faktorer, dels beräkningsbara faktorer som inte tagits med som brand, översvämning och drift vid låg effekt. För att bilda sig en rimlig uppfattning om veten- skapligt framtagna värden som t.ex. sannolikhet för haveri, måste man ta ställning till hur väl värdet är bestämt. Detta brukar man göra genom att uppskatta ett intervall inom vilken man anser att det bestämda värdet kan tänkas ligga med en rimlig sannolikhet. Ju exaktare man har lyckats göra sin beräkning, desto mindre är detta intervall. Intervallet för osäkerhet kan i princip aldrig vara noll, men det kan vara mycket snävt. Intervallet kan å andra sidan vara nästan hur stort som helst, men det är inte brukligt att publicera värden med stor osäkerhet. Det allvarliga är att även de moderna beräkning- arna har osäkerhetsintervaller i storleksordningen faktor 100. Det betyder att ett värde som ger en san- nolikhet för härdsmälta beräknat till ett haveri på 20 000 reaktorår kan också vara ett haveri på 200 reaktorår. Den vetenskap som uppger säkerhetsintervall kan inte garantera någonting utöver detta. Risken för ett kärnkraftshaveri i Sverige skulle enligt denna beräk- ningsgrund variera mellan ett haveri på 1 600 år till ett haveri på 16 år. Herr talman! Miljöpartiet de gröna har begärt en skärpning av säkerhetskraven i kärntekniklagen. Det är lika viktigt att redogöra för de beräkningar som ligger till grund för den skärpta lagen. Som nämnts tidigare kan osäkerhet räknas ut på flera sätt och osä- kerhetsintervallet variera med en faktor 100. I dagens lagtext står det alla svenska kärnkraftverk skall drivas med utgångspunkt i kärntekniklagen så att kraven på säkerhet tillgodoses. Det är uppenbart, inte minst mot bakgrund av de fortlöpande säkerhetsincidenterna, att säkerhet i detta sammanhang är ett relativt begrepp. Det gäller spe- ciellt de äldre reaktorerna. Denna utveckling förvärras ju äldre de svenska kärnkraftverken blir. Med ny kunskap med medvetenhet om de risker kärnkraften medför är det nödvändigt att kärntekniklagen uppda- teras. Herr talman! Att ställa om till ett ekologiskt ener- gisystem kommer att innebära ett uppsving för Sveri- ge och den inhemska energin. Men varför försena denna omställning? Lagen kan bli en fälla. Att inte erkänna att kärnkraften är livsfarlig och ett hot mot liv och hälsa innebär att reaktorägarna får full ersättning för att reaktorerna i Barsebäck stängs av - vid en tolkning av utslaget från KU-utfrågningen, vilket Peter Eriksson senare i debatten skall gå närmare in på. Vi kan se i betänkandet på s. 22 att våra farhågor kommer att besannas. Vårt krav om 25 års maxtid i stället för 40 år får följande svar: "- - - ersättningen med all sannolikhet i vissa fall kan antas leda till så låga ersättningsnivåer att de inte är förenliga med RF:s bestämmelser om egendomsskyddet - - -." Med andra ord: Ägarna får full kompensation be- räknat på 40 år, precis som om detta inte var en farlig verksamhet och att det är därför Sverige skall stänga av kärnkraften, utan i stället tror man att det är fråga om ett vanligt företag som skall få skadestånd för att man tvingas stänga. Man glömmer hur kärnkraften skördat offer i hela sin kedja från uranbrytning till kärnavfall och hur nära förknippad den är med kärnvapen. Om kärnkraftspro- ducenterna hade blivit ålagda att betala sina fulla kostnader, inklusive risk, hälsa, säkerhet och miljö- kostnader för hela kärnkraftscykeln, skulle kärnkraf- ten avveckla sig själv. Herr talman! Vi yrkar bifall till reservation 2, där vi föreslår lagändringar i lagens inledande paragraf om kärnkraftens hot mot liv och hälsa samt att 7 § kompletteras med en tredje punkt som klargör att kärnkraftsreaktorns säkerhetsnivå skall utgöra en särskild grund för ersättningens bestämmande. I 7 § skall också införas 25 år i stället för 40 år som drift- tid. Regeringen bör snarast lägga fram förslag om en sådan komplettering av lagen. Vi har också ett särskilt yttrande som behandlar 2 kap. 18 § i regeringsformen. Herr talman! Det sägs att framtiden inte längre är vad den en gång varit. Utvecklingen sker i ett allt snabbare tempo. Historien accelererar. De signaler vi får på tröskeln till det tjugoförsta århundradet säger oss att det är hög tid att tänka om. I det långa loppet går det inte att lösa tillväxtens problem med ökad tillväxt. (Applåder) I detta anförande instämde Barbro Johansson, Per Lager, Thomas Julin, Ragnhild Pohanka, Peter Eriks- son och Gunnar Goude (alla mp). 0401344912307 N 2010-01-01 00:00:00 201440 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0950/#anf4