2348838 GL0950 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:50 Torsdagen den 18 december 1997/98 50 1997-12-18 00:00:00 Lag om kärnkraftens avveckling 425F0E17-4B64-4061-9564-41D1108587FC 23 LENNART DALÉUS (c) c Herr talman! När man hör debatten och vad några här säger, verkar det som om det vi skall prata om i dag är, för att använda Mikael Odenbergs ord, något plötsligt. Enligt Torsten Gavelin är det något abrupt som kommer att hända. Det är inte riktigt sant. Det är inte riktig på det viset. Mikael Odenberg hade ett ettårigt perspektiv på den här debatten. Det är möjligt att han skall ha det. Men vi har hållit på ett tag att diskutera de här frågorna. Själv kom jag i kontakt med den energipolitiska delen av kärnkraften någon gång i början av 70-talet, 1972-1973, när Birgitta Hambraeus utförde en av pionjärinsatserna i den här frågan i riksdagen. Sedan dess har frågan om kärnkraften varit på debattens översta sida - alltså väldigt länge. Vi har diskuterat den. Miljöorganisationer har en- gagerat sig i den. Jag är glad att kunna säga att Cen- terpartiet - inte minst dess ledare; Torbjörn Fälldin, Karin Söder och naturligtvis Olof Johansson - med starkt engagemang har drivit kärnkraftsfrågan. Det har gällt kraven på att kärnkraftsavvecklingen skall börja och att omställningen skall genomföras. Så kom vi till den folkomröstning som vi hade 1980. Den har ju redan olika debattörer försökt refe- rera till. Mikael Odenberg låtsas som om det är linje 3 som genomförs nu. Det är inte riktigt på det sättet - tyvärr skulle man kunna säga. Linje 3 innebar ju att vi skulle ha stängt av alla de sex reaktorer som fanns då under en tioårsperiod fram till 1990. Men det blev inte så. Linje 3 vann inte. Det blev framför allt linje 2 som skulle tala om hur utvecklingen skulle bli. Och i beskedet från linje 2 låg ju 2010 som slutår. Nu är vi klara över att det inte går att nå 2010. Jag tror att det är en klok och riktig iakttagelse. Vi måste ta nya tag på något sätt. Det sker också genom den uppgörelse som vi har gjort och de beslut som vi hittills har fattat. Men det var det som alltså var folk- omröstningsresultatet - tyvärr, kan man återigen säga. Det blev alltså linje 2 som skulle genomföra det här. Det är klart att det var litet smärtsamt på den ti- den. Det var litet olika opinioner, inte minst i de egna partierna. Det är med viss undran man hör Torsten Gavelin tala om hur opinionerna ser ut i dag. Om jag kommer ihåg rätt var ju Folkpartiet i den folkomröst- ningen delat i tre nästan exakt lika stora delar mellan linje 1, linje 2 och linje 3 sin interna opinion. När man vet det, kanske man skall vara litet försiktig och ödmjuk när man talar om att det finns litet olika syn på den här frågan i alla politiska partier i dag. Ett mer splittrat parti i den här frågan än Folkpartiet får man väl leta efter. Sedan har det gått litet tid efter det här. Man trod- de att en del avarter i debatten hade försvunnit. Men Mikael Odenberg kan inte avhålla sig från att kalla material från regeringen för sladdriga A 4-sidor och att tala riksdagsledamöter här i kammaren som att de sprattlar när regeringen har en åsikt. Det är en typ av resonemang som fanns i den tidiga energidebatten, men som alltså uppenbarligen fortfarande återkommer litet i marginalen. Annars har ju debatten gått framåt. Vi står alltså i dag vid en lagstiftning som skall vara ett instrument för att genomföra inledningen av kärnkraftens av- veckling. Nu är inte lagstiftningen något nytt i det här. Som instrument har ju lagstiftning förekommit väldigt länge i debatten kring kärnkraftens avveckling. Många partier har arbetat för detta och motionerat. Vi har gjort det i Centern under många år. Då har det närmast varit för att förändra kärntekniklagen. Det trodde vi var en framkomlig och riktig väg. Andra partier - Folkpartiet och Kristdemokraterna om jag kommer ihåg rätt - har också motionerat och agerat för att åstadkomma en lagstiftning. Det är naturligtvis inte så att den lagstiftning som vi i dag har förslag till på riksdagens bord i varje kommatecken är fullständigt optimal. Det kan natur- ligtvis inte vara på det sättet. Men det är alldeles klart att regeringen och Regeringskansliet, inte minst de juridiskt ansvariga, har gjort ett fantastiskt jobb för att få fram ett material som stämmer väl med svensk grundlag, med Europakonvention och med EG-rätt på ett sådant sätt att den kommer att fungera. Den kom- mer att bli en hjälp för avvecklingen av kärnkraften på ett juridiskt och instrumentellt riktigt sätt. Men det är också klart, herr talman, att de partier som inte vill kärnkraftens avveckling kommer att fortsätta att stapla bråte i vägen för en avveckling på alla sätt. Det är uppenbart. Det sker på litet olika sätt. Man försöker gå in på detaljer i lagstiftningen. Man försöker förkasta det med hänvisning till det interna- tionella arbetet, rättstryggheten och vad det nu vara. Man får väl ha litet respekt också för att man använ- der det sättet att arbeta, men det är fel. Den lagstift- ning som vi är på väg att besluta om i dag är bra. Den är korrekt. Den är riktig. Den kommer att följa svensk lag. Den kommer att följa internationella överens- kommelser. Nu är det naturligtvis inte lagen som är grunden för den här diskussionen. Synen på lagen är inte grun- den till att vi står här och pratar. Det är för att vi har olika syn energikällan. Så är det förstås. Vi har olika syn på kärnkraften. Det är därför vi diskuterar lag- stiftningen. Det är olika syn på energiomställningen som gör att vi står här och pratar. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är en renodlad lagteknisk politisk debatt vi har. Det är naturligtvis en energi- politisk debatt i grunden. Jag tycker att det kan vara viktigt att återvända till de skäl man anför i denna debatt. Vi är väldigt tydliga i att vi tycker att kärnkraften är en dålig energikälla. Den har ett avfallsproblem. Den har en koppling på olika sätt till risken för en ökad kärnvapenspridning. Det finns också risker för haveri i reaktorerna. Även svenska reaktorer, blågula reaktorer, är behäftade med dessa risker. Det är naturligtvis den grundsynen som har gjort att vi mycket tidigt har tagit avstånd från kärnkraften. Samtidigt har vi sett möjligheterna i energisystemet. Vi har framför allt sett möjligheterna till en effektivi- sering, en klokare användning av olika energikällor och energiformer till riktiga ändamål. Vi har också sett möjligheter att tillföra energi, ny energi, på olika sätt i energisystemet. Jag noterade Dan Ericssons fråga till Barbro An- dersson. Det var den vanliga frågan: Kan man garan- tera om det finns... Har det tillförts... Vi har en rejäl omställning på gång. Så mycket kan man säga. Redan i dag är det på det sättet. Jag vet att Dan Ericsson vet att bioenergin ökar i Sverige i dag med 4-5 Twh per år, inte i form av el utan i form av värme, men ändå på ett sådant sätt att den tillför- seln gör att vi kan ersätta dagens uppvärmningsformer med t.ex. biobränslen. Det är en rejäl tillförsel. Allt är inte jämförbart i energisystemen, men det är en rejäl tillförsel och en rejäl omställning. Vi ser alltså till möjligheterna på det sättet i Centern. Vi har naturligtvis även sett på den historiska eko- nomin, att kärnkraften har gynnats, jag höll på att säga otillbörligt, genom åren forskningsmässigt och ut- vecklingsmässigt, när det gäller trygghet och ansvaret för olyckor och mycket annat. Jag kan nämna ett exempel tillbaka i tiden, som jag vet att Mikael Odenberg inte vill ta upp, eftersom han har det ettåri- ga perspektivet. Det svenska kärnkraftsäventyret inleddes med tungvattenprojektet Marviken. Det innebar att 1 miljard kronor av svenska skattepengar tippades i vattnet till ingen nytta. Det finns en eko- nomi i bakgrunden som gör att kärnkraften har funnits i ett drivhus. Vi ser också till trygghetssystemen. Vi skall förse svensk industri med el till konkurrenskraftiga priser. Det är naturligtvis tryggare för den svenska industrin att slippa konkurrera med bostäder och lokaler om elen för uppvärmning på det sätt som i dag sker. Det är naturligtvis bättre och tryggare för den svenska industrin om vi sköter en mängd uppgifter i samhället, som lika bra kan skötas med hjälp av annat än kärn- kraftsel, med hjälp av de andra energikällorna och, skulle jag nästan kunna säga, reserverar en klok elan- vändning för den industri och det näringsliv som behöver den. Det måste vara tryggare för det svenska näringslivet och för den svenska industrin. Och det är naturligtvis tryggt för hushållen, för vanliga männi- skor, att ha en energiförsörjning baserad på inhemska förnybara och, vågar jag säga, miljötryggare energi- källor. Många frågar varför vi skall stänga just Barse- bäck. Det är en fråga som kan vara rimlig att ställa. Det bygger på den enkla insikten att det finns ett sam- band mellan närhet till en reaktor och konsekvenserna av en olycka. Så är det. Då vet vi att Barsebäck är sällsynt dåligt placerat. Det ligger nära stora tätorter. Det gör att man snabbt bör fokusera blicken på Bar- sebäck. Det är många som har gjort det. Men samti- digt är det många som hävdar att det finns reaktorer på andra håll, inte minst i Sveriges närområde, som är sämre, osäkrare, osv. Herr talman! När man titta på Östersjöländerna är det märkligt att det bara är ett Östersjöland som har bett ett annat Östersjöland att stänga av reaktorer. Och det är inte Finland som har bett att Ryssland skall stänga Sosnovyj Bor, och det är inte Sverige som har begärt att Litauen skall stänga Ignalina. Det är Dan- mark som har begärt att Sverige skall stänga Barse- bäck. Den danska regeringen, det danska folketinget och det danska folket har krävt av Sveriges regering, av Sveriges parlament och av Sveriges folk att Barse- bäck skall stängas. Detta kan man ha litet olika för- hållningssätt till. Man kan försöka sig på resone- manget att danskarna inte begriper detta. Det tror jag är ett dumt sätt att resonera. Man kan också säga att danskarna säger detta bara för att de vill sälja kol till oss. Det har samma bärighet som att säga att engage- manget från bl.a. svensk industri att bygga om energi- systemet österut har sin bäring i att ABB vill sälja elutrustning. Jag tror att man skall ta litet seriösare på resonemanget och verkligen tro på att danskarna är oroliga för Barsebäck. Dessutom är det så att om man stänger Barsebäck så stänger man en station. Det tycker jag har en po- äng. Eftersom det bara är två förhållandevis små reak- torer i Barsebäck så blir man av med en station om man stänger dessa båda reaktorer, vilket jag tror är viktigt. Sedan är frågan vad som nu händer. I dag fattas förhoppningsvis beslut om den lag som det ligger förslag om på riksdagens bord. Då börjar omställ- ningen. Vi kommer att stå fast vid denna omställning och denna avveckling. Jag tror att det i någon mening innebär en ny start och en ny injektion i Sverige. Jag tror att det kommer att spela en stor roll för en svensk utveckling av energisystemet, av svensk industri och av svensk ekonomi. Nu tror inte alla det. Mikael Odenberg kommer, som han sade, att be- kämpa denna lag. Han kommer att se till att lagen rivs upp. Jag återkommer gärna till den fråga som jag ibland ställer till Mikael Odenberg utan att få svar, det är därför som jag upprepar den. Kan Mikael Oden- berg och Moderaterna lova väljarna att en tänkbar borgerlig regering efter valet kommer att se till att den lag som vi i dag skall fatta beslut om rivs upp? Är det något som Mikael Odenberg och Moderaterna kan lova väljarna? Herr talman! Jag skall slutligen rikta ett tack till Birgitta Hambraeus för de insatser som hon har gjort för att åstadkomma detta första steg av den sista delen av hanteringen av kärnkraften som dagens beslut kommer att innebära. Jag tycker att det är viktigt att rikta ett tack till den svenska miljörörelsen och till de många svenskar som har engagerat sig i detta arbete. För många svenskar väcktes det politiska engage- manget när denna fråga lyftes upp på bordet. Jag tror, herr talman, att riksdagen så småningom också kom- mer att få ett tack av det danska folket och av det svenska näringslivet som kan börja se på framtiden på ett annat sätt. Jag tror att det svenska folket till slut kommer att tacka riksdagen för dagens beslut. (Applåder) I detta anförande instämde Elving Andersson, Marianne Andersson, Lennart Brunander, Birgitta Carlsson, Kjell Ericsson, Anders Svärd, Sven Berg- ström, Birgitta Hambraeus, Sivert Carlsson, Margare- ta Andersson, Eskil Erlandsson, Agne Hansson, Ro- land Larsson, Rigmor Ahlstedt och Rolf Kenneryd (alla c). 0200003128803 N 2010-01-01 00:00:00 201459 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0950/#anf23