2348838 GL0950 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:50 Torsdagen den 18 december 1997/98 50 1997-12-18 00:00:00 Energi 0265B97F-A2B6-4304-9B79-D195DF13BB02 197 ROLAND LARSSON (c) c Fru talman! Min avsikt var att jag här skulle gå upp och plädera för den reservation Centerpartiet har i det här betänkandet. Men jag kan ändå inte avhålla mig från en liten reflexion apropå Sten Tolgfors in- lägg. När Sten Tolgfors säger: Vilken elproducent vill producera el om han tvingas att släppa ut en stor del av produktionen i form av spillvärme? Ja, Sten Tolgfors, kärnkraftsindustrin är ju en sådan produ- cent. Den släpper ju ut två tredjedelar av det den får ut av energi i form av värme i våra hav. Det finns alltså sådana producenter sedan förut. Vad jag egentligen skulle ta upp var en sak som det inte har sagts särskilt mycket om här i dag. Det har bara nämnts litet grand i bisatser. Det är det här med avfallshanteringsfrågan. Det är möjligt att ett skäl till att den inte har kommit upp är att den inte omfattas av energiuppgörelsen. Det andra skälet kan- ske är att vi i denna fråga på något sätt sitter i samma båt. Oavsett om vi har varit för eller emot kärnkraft, så har vi nu en stor avfallsmängd som måste tas om hand. Det här är ett avfall som vi inte riktigt vet hur vi skall hantera och som det ännu inte har tagits fram någon lösning på slutförvaringen av. I morgon skall SKI:s och SSI:s styrelser träffas gemensamt för att diskutera vilka krav man skall ställa på det underlag som man skall ha för att så småningom komma till ett beslut, långt fram i tiden, om hur avfallet skall hanteras. I dag redovisas i ett TT-meddelande i några av vå- ra tidningar vilken skepsis svenska folket känner när det gäller just slutförvaringen av kärnavfallet. Nästan hälften av svenskarna tror inte att det radioaktiva avfallet från de svenska kärnkraftsverken kan förvaras säkert i ett slutförvar djupt nere i berggrunden. Det har SIFO kommit fram till i en undersökning som man har gjort. Bara var femte kvinna tror, visar samma SIFO-undersökning, att kärnavfallet kan förvaras säkert i urberget. Bara 37 % av de tillfrågade ansåg att kärnavfallet kan förvaras säkert i berggrunden medan 47 % ansåg att detta inte går. Samtidigt är det 86 % av svenska folket som anser att det radioaktiva avfallet skall tas om hand av oss själva. Det här ger ju en litet intres- sant bild, tycker jag. Man känner ansvar för det avfall vi har fått fram, men man tror att det som nu föreslås som lösning på det här problemet inte är särskilt möj- ligt att genomföra. Det här är en sak som vi har anledning att åter- komma till i många olika sammanhang. Ställde man en fråga - det finns inte någon sådan i det här under- laget - till svenska folket om hur det anser att det här med avfallet skall betalas, är jag ganska övertygad om att man skulle vara lika överens om att det är kärn- kraften själv som skall bära sina kostnader. Det har vi dessbättre varit ganska överens om även i den här kammaren. Kärnkraften skall bära sina egna kostnader. Därför har det funnits en kärnavfall- slag som har gällt för det här området ganska länge. Enligt den skall det tas ut en avgift på kärnkraftspro- duktionen för att finansiera avfallshanteringen. Det har alltså lagts upp en fond som det i dag finns unge- fär 20 miljarder i som skall täcka de här kostnaderna framöver. Men den nya finansieringslag som antogs i den här kammaren för ett par år sedan ändrade litet grand på förutsättningarna. Då var det så att man tog ut en avgift på 1,9 öre i genomsnitt på varje producerad kilowatt kärnkraft för att lägga i den här fonden. Men för ett par år sedan antog vi alltså en ny lag. Den har i praktiken lett till att man har sänkt avgiften till 1,1 öre. Resten, mellanskillnaden mellan 1,1 och 1,9 öre, skall i framtiden finansieras genom garantier eller säkerheter från kärnkraftsföretagens sida. De säkerheterna kan bestå av fastigheter. De kan också bestå av annat, t.ex. olika slags papper. Det är alltså det nya i det här. Dock sägs att de här säkerheterna naturligtvis inte får vara i kärnkraftspro- duktion, i kärnkraftverk. Det är ganska naturligt. I vår motion har vi pekat på riskerna för att en sådan här ordning leder till att kärnkraftsföretagen kan ta ut säkerheter i produktionsanläggningar som vattenkraft, biobränslebaserad energiproduktion osv. Det skulle i sin tur leda till att man, om de här garantierna faller ut till betalning, tvingas ta ut en högre kostnad för den elström som kommer från dessa anläggningar. Att det här resonemanget är orimligt tycker jag t.o.m. att Moderata samlingspartiet borde kunna ställa upp på. Alla har ju ändå varit överens om - och det är också marknadsekonomiskt riktigt - att en verksamhet skall bära sina egna kostnader. I det här fallet finns det alltså risk för att det inte blir så. Den här motionen föreslås få avslag. Motivet är, säger man, att Riksgäldskontoret har fått i uppdrag att utreda frågan om de här säkerheterna. Nu omfattar inte det uppdrag som Riksgäldskontoret har fått frå- gan om huruvida den här säkerheten får tas ut i andra typer av energiproduktionsanläggningar. Det uppdrag man har syftar bara till att klargöra om de säkerheter som kärnkraftsföretagen lämnar är tillräckligt stabila i tiden för att kunna falla ut, så att säga, någon gång i framtiden om så skulle behövas. Man skall undersöka att de inte urholkas av inflation eller värdeminskning osv. Det är alltså en rent eko- nomisk bedömning, en rent marknadsekonomisk be- dömning, av säkerheterna. Det är inte en bedömning av huruvida det är lämpligt att dessa säkerheter tas ut i andra anläggningar. Det här har vi vänt oss emot, och det ligger som sagt utanför den överenskommelse som vi har träffat i övrigt. Men vi tycker att det är viktigt. För om det nu blir så att man måste ta ut de här säkerheterna i fram- tiden, om kostnaderna blir så pass höga som SKI ändå har räknat med att de kommer att bli, så kommer naturligtvis den här belastningen att läggas på pro- duktionsanläggningarna. Alla som sysslar med pengar vet ju att pengar kostar pengar. Säkerheter är ju en kostnad i realiteten, och den realiteten måste tas ut någonstans. Summan av kardemumman, fru talman, blir helt enkelt att vi om några år kan drabbas av höjningar av elpriserna trots att vi då har avvecklat stora delar av kärnkraften. Denna höjning av elpriserna skulle bero på att kärnkraftens säkerhetskostnader belastar de nya produktionsanläggningar som då har kommit fram - och även vattenkraften. Jag tror inte att någon innerst inne egentligen vill det här. Jag tror att skälet till att det har blivit så här egentligen är att inte alla har förstått detta dilemma. Därför vill jag plädera för den här frågan - även om jag kanske tycker att det är en detalj i det stora sam- manhang som vi har diskuterat i dag. Jag yrkar bifall till reservation 8 och i övrigt yrkar jag bifall till hem- ställan i betänkandet. 0391621769505 N 2010-01-01 00:00:00 201633 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0950/#anf197