<anforande>
<dok_hangar_id>2348838</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:50 Torsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om Försvar- smaktens ekonomi</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>7C0FCE3A-E26E-4C37-90EE-F3710E0D4E28</anforande_id>
<anforande_nummer>110</anforande_nummer>
<talare>GÖTHE KNUTSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Tack fru talman! Om jag får göra en tolkning är
det nästan med entusiasm som försvarsministern nu
hävdar att det skall tas nya grepp. Nu börjar jag förstå
avslutningen på försvarsministerns anförande nyligen.
Jag måste uppriktigt sagt säga att jag kom att tänka på
Martin Ljungs kamptext: Vi skall klara av det! För-
svarsministern sade: Nu tänker vi göra det! Det låter
ju friskt.
Fru talman! Jag vill bara fråga: Har det föresvävat
försvarsministern att man kanske i det här beställ-
ningsskrädderiet har gjort kostymens mått riktiga och
att tillskärningen är riktig, men sedan har kalkylen
inte hållit när det gäller pengar? De räcker helt enkelt
inte. Det är mera slantar som behövs för att betala
kostymen. Innehållet var ju det bästa tänkbara när
försvarsministern klargjorde detta för inte så länge
sedan i en proposition.
</anforandetext>
<intressent_id>0566638963807</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201546</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0950/#anf110</protokoll_url_www>
</anforande>
