<anforande>
<dok_hangar_id>2348837</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0949</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BFB0C540-4F9F-443F-8B5F-CE244168E16E</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>ELVING ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill ta upp en fråga med arbets-
marknadsministern som jag berörde ingående i mitt
anförande. Det gäller om det är en motsättning mellan
begreppen kvalitet och kvantitet i de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna. Det framgår tydligt att det finns
behov av ytterligare yrkesinriktad arbetsmarknads-
utbildning för att undvika flaskhalsproblem.
Utskottet har beskrivit detta i betänkandet och ger
ett öppet mandat till regeringen att justera volymmå-
len för att på det sättet kunna skapa utrymme för mer
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Hur ämnar arbetsmarknadsministern och regering-
en att hantera mandatet som man nu får från riksda-
gen?
</anforandetext>
<intressent_id>0843906295410</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201280</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
