2348837 GL0949 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december 1997/98 49 1997-12-17 00:00:00 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 02592F27-E217-4415-9D26-9D8184400813 7 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Att människor har arbete är grunden för hela vår ekonomiska existens och för att hävda ett gott välfärdssamhälle. Det möjliggör dessutom att vi ekonomiskt och rationellt kan röra oss, få utbildning och grund för att fungera som medmänniskor. För andra gången inom loppet av en månad skall vi nu debattera arbetsmarknadspolitik. Den senaste månaden har den öppna arbetslösheten sjunkit ytterli- gare, och det är självfallet mycket glädjande. Smolket i bägaren är när man läser statistik över arbetslösheten och finner att sysselsättningen alltjämt minskar. Enligt SCB har sysselsättningen sedan november 1996, dvs. för ett år sedan, minskat med nästan 20 000 personer. Den största delen av minskningen har framför allt skett bland fast anställda kvinnor inom vård och om- sorgssektorn. Det är egentligen en makaber paradox. Samtidigt har vi larmdebatter i och utanför riksdagen om vårdkrisen. Alltfler institutioner undersöks när det gäller att se över brister i vård, särskilt för de gamla. Uppseendeväckande är ju att sysselsättningskrisen är störst i den offentliga sektorn. Det är den sektor som Socialdemokraterna i 1994 års valrörelse gick ut med garantier för att den skulle skyddas och säkras. Självfallet anklagar jag inte Socialdemokraterna för att avsiktligt ha spekulerat och drivit fram ett miss- lyckande i arbetsmarknadspolitiken. Men den sam- mantagna politiken på arbetsrättens område, på skat- teområdet, den byråkratiska delen och pålagor för inte minst småföretagarna har lett till en havererad ar- betsmarknad. Sysselsättningsuppgången var på gång från 1993- 1994 men kom av sig 1995-1996. Jämfört med när Socialdemokraterna tog över i oktober 1994 var det över 40 000 färre sysselsatta i november 1997, dess- utom i en god konjunktur. Visst är det ett misslyckan- de! Det är lätt att instämma med en av veteranerna inom Arbetsmarknadsverket, länsarbetsdirektör Björn Pettersson i Norrbotten, då han i senaste numret av tidningen Arbetsmarknaden talar om att vi haft "tre förlorade år inom arbetsmarknadspolitiken". När Göran Persson talade vid socialistkongressen i Malmö i somras manade han till handling: Handling mot arbetslösheten annars kommer vi att missa tillfäl- let. Han sade att det finns en risk för att vi så mycket koncentrerar oss på gemensamma dokument att vi förlorar tid och att vi måste orka att samtidigt driva en framgångsrik nationell politik för sysselsättningen. Fru talman! Det är så sant som det är sagt, men mycket talar för att den regering som Göran Persson leder ser ut att missa tillfället. Hans påstående att vi koncentrerar oss för mycket på dokument och att vi förlorar tid stämmer också, för aldrig har det väl kommit så mycket dokument som under de här tre regeringsåren. Jag vill bara erinra om att a-kassan sedan 1994 har ändrats tio gånger, och fortfarande vet vi inte slutet på den storyn. Nu sägs det att det har utbrutit ett gräl mellan de två partier som bär upp den socialdemokratiska rege- ringspolitiken. Centerns gruppledare säger beträffan- de tidsbegränsningen i a-kassan att Socialdemokrater- na har gjort avtalsbrott, och arbetsmarknadsministern kontrar med att det är partikongressen som har tagit över uppgörelser i riksdagen. Eftersom frågan får konsekvenser för både de ar- betslösa och arbetsmarknadspolitiken i stort skulle jag vilja fråga arbetsmarknadsministern vad "dagsnoteringen" för a-kassan är i dag. Det skulle också vara intressant att få ett besked från Centerns talesman här om han vidhåller att det är ett avtalsbrott från en uppgörelse och vad det kan tänkas leda till. Det tredje spörsmålet är till utskottets talesman i fråga om utskottsmajoritetens markering av att a-kassan skall vara en omställningsförsäkring: Vilket värde har utskottets skrivning på den punkten? Fru talman! Det som känns dystert och besvärande är att den hårda massarbetslösheten har delvis orsa- kats av åtgärder som syftar till att minska utbudet av arbetskraft. För inte så länge sedan var det en styggel- se också i socialdemokratisk tankevärld att man skulle förtidspensioneras. Men nu är det ingen hejd på detta. Tillfälliga avgångsersättningar, generationsväxlingar men också luftiga förslag om arbetstidsförkortning skall genomföras, och ännu fler skall förtidspensione- ras. Det leder till en ond spiral, som innebär att allt färre skall försörja alltfler. Bördan kommer med and- ra ord att bli mycket tung på dem som har ett jobb i framtiden. Regeringens attack mot arbetslöshet har i mycket blivit en attack mot arbetskraften. I Folkpartiet är vi av den uppfattningen att ar- betsmarknadspolitiken måste läggas om, så att fler jobb skapas genom företagande. Det kan ske bl.a. genom att man stimulerar en sänkning av arbetsgivar- avgifterna. Vi föreslår sänkt tjänstemoms - någonting som EU för övrigt har föreslagit. Jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern om det nu övervägs en skattelättnad inom tjänstesektorn med direkt avsikt att främja nya jobb. När vi vill satsa på en politik för fler jobb är grun- den att det är den enda riktigt stabila vägen för att få rätsida på Sveriges problem när det gäller ekonomi och sysselsättning och säkra framtidens välfärd. Då måste fler riktiga jobb komma till. Regeringens ensi- diga tal om att bekämpa öppen arbetslöshet i stället för att få fram nya jobb innebär att man försöker lösa problemen genom att gömma undan alltfler utanför arbetsmarknaden i åtgärder av olika slag. Jag tror att man både i regeringskretsen och här i riksdagshuset i den frågan sitter i något av en ideologisk fälla. Arbetsmarknaden har förändrats radikalt de senas- te åren. Förändringsarbetet, framför allt på offentlig- sidan, har inte hängt med. Det har fått svåra sociala konsekvenser för både arbetstagare och de många som man skall betjäna. Jag har tidigare påstått att vi i arbetsmarknadspo- litiken har fått någonting som kan kallas för åtgärds- frossa. Det innebär att det finns en jättestor arsenal av åtgärder som den enskilde skall snurra runt i till synes hur lång tid som helst. Från AMS har man nu äntligen meddelat att det skall vara färre åtgärder. Det är bra. Man skall samordna, som det så vackert heter. Men när man räknar samman åtgärderna ser man att det ändå är ett tjugotal. Vi tror att det är på tok för många. Folkpartiet har sedan länge förordat att volymkra- ven skall sänkas till förmån för högre kvalitet i ut- bildningen. Det skall vara en utbildning som i högre grad kan garantera jobb. Det har funnits en alltför stor kallsinnighet från regeringssidan. Med stöd från bl.a. AMS skall nu volymkravet sänkas. Den länsarbetsdi- rektör som jag nyss citerade säger följande: "Nu måste volymkravet bort". Man måste kunna utbilda arbetslösa för de sektorer där jobben finns. Trots den väldiga åtgärdsarsenalen talas det genast om flaskhalsar när det blir en svag uppgång. Jag tror också att det är viktigt att vi får en större frihet att pröva flexiblare lösningar. De lokala AF-nämnderna skall också få ett större utrymme. Inriktningen måste vara att lösningarna leder fram till eller ger en rejäl chans till ett nytt och riktigt jobb. Då kan man inte laborera med återställare, fördubbla- de sjuklöneperioder eller annat hindrande. Tala om höga trösklar för människor som funderar på att starta eget! Vi menar att det inte räcker att tala väl om småfö- retagsamhet eller företagsamhet i allmänhet. Vi har lagt fram ett antal konkreta förslag. För flera månader sedan tog vi fram exempel på hur förenklingspaket för blivande småföretagare skulle kunna se ut. Vårt start- paket innehåller i princip allt vad en blivande företa- gare borde behöva för att starta och deklarera för enskild firma. Det skulle kunna se ut på följande sätt. En checklista för blanketter och myndighetskon- takter Enkla och tydliga blanketter för registrering av firma, ansökan om F-skattsedel och postgirokonto Ett förslag om förenklad deklarationsblankett för småföretagare En enkel kassabok Allt detta samlas i ett paket som borde finnas på varje skattekontor. Fru talman! Jag har med mig detta lilla startpaket. Det är en modell för hur man skulle kunna göra det enkelt för den blivande företagaren och undvika att han eller hon trasslar in sig i svårbegripliga blanket- ter. Jag tror att det är viktigt att undanröja hinder. Vi anser att egenföretagare precis som löntagare bör kunna välja att lämna en förenklad deklaration. Dagens skatte- och deklarationsregler är i allt vä- sentligt utformade för de större tillverkande kapital- och materialintensiva företagen. Det stämmer dåligt med ett framväxande tjänstesamhälle. Bland nya ent- reprenörer är det många som framför allt säljer sin egen tid och sitt eget kunnande. Folkpartiet vill med sitt startpaket symbolisera den befrielse från stora delar av företagsadministrationen som gör steget att bli sin egen både lättare och korta- re. Vi tror att det är en nödvändig politik som syftar till att göra företag till ett naturligt val för många fler människor - inte minst unga människor. Låt mig för tydlighetens skull lägga till att vårt förslag om att förenkla för dem som vill bli företagare inte skall ses som att vi förordar en slappare kontroll eller utrymme för oegentligheter. Självfallet skall en hög företagsetik upprätthållas. Nystartande företagare skall betala skatter med samma pliktskyldighet som alla andra. Men det är viktigt för individernas och för hela samhällets skull, fru talman, att Sverige får fler skattebetalare och färre bidragstagare. Min fråga till arbetsmarknadsministern blir följan- de. Kommer regeringen att föreslå förändringar som underlättar för blivande småföretagare att starta före- tag? Fru talman! Det som är illavarslande är att många med eller utan arbete börjar acceptera den höga ar- betslösheten. Det anförs att jobben är slut och att arbetslöshet skulle bero på arbetsbrist. Jag har flera gånger i denna kammare för både arbetsmarknadsmi- nistern och utskottet påpekat att arbetslöshet inte beror på arbetsbrist. Det finns i stället andra brister. Det gäller brist på lönsamhet i företagen, där skatter och regler slår hårt. Det gäller brist på pengar i offentliga kassor. Vården skulle behöva få den perso- nal som behövs. Det är brist på förmåga att organisera arbetslivet. I stället skulle förenklingar underlätta för människor att starta företag och ge löntagare nya riktiga jobb. I något som gränsar till desperation förs nu förslag om kortare arbetstid fram, trots att det saknas arbets- kraft på vitala områden. Jag nämnde vårdsektorn som ett exempel. Andra drömmer lyriskt om sabbatsår med a-kassa. Regeringen vill ha generationsväxling i stället för att låta människors kreativitet och arbets- förmåga komma till sin rätt. De grundläggande pro- blemen löser man inte den vägen. En tidigare informationssekreterare i det social- demokratiskt ledda Finansdepartementet skrev i en krönika för en tid sedan att regeringen satsar på dem som har jobb, men bryr sig föga om dem som saknar arbete. Det kom en rapport från ESO i förra veckan. Vi ruskas alla om av rubriken Barnfamiljer i arbetslös- hetsfälla. Det berättas att det svenska skatte- och bidragssystemet skapar en arbetslöshetsfälla som innebär att det inte är lönande för ett stort antal arbets- lösa att börja arbeta. Ofta är det barnfamiljer med låga inkomster som befinner sig i den situationen. Fyra av tio, eller runt 40 %, skulle få ekonomin mycket marginellt förbättrad om de började arbeta. En stor grupp skulle inte förbättra ekonomi om de började jobba. Det bekräftar farhågorna att vi i grun- den har ett felaktigt regelsystem när det gäller skat- tevillkor. Det finns en rad hinder som bromsar både blivande företagare och dem som skulle vilja börja med eller återgå till lönearbete. Jag skulle åter vilja aktualisera frågan till arbets- marknadsministern och regeringen. Kommer det ett reformerat skatteförslag för tjänste- och servicesek- torn med den bestämda avsikten att bredda arbets- marknaden och ge nya riktiga jobb? Fru talman! Så vill jag gå över till dem som har det allra svårast på arbetsmarknaden - det gäller i både hög- och lågkonjunktur - dvs. människor med funktionshinder. Det är de som vi summariskt kallar för arbetshandikappade. Det är de som nu har löne- bidragsanställningar eller jobbar på Samhall. Det finns ett stort behov av större stöd. Därför har vi från Folkpartiets sida yrkat på en kvarts miljard kronor mer än vad regeringen föreslår till dem som behöver olika former av lönestöd för att erhålla ett eget arbete. Arbetsmarknadspolitiken måste förändras i rikt- ning bort från byråkratin. Ett underlättande av nyföre- tagande och en förenkling av skatte- och regelvillkor gör att vi får en inströmning av fler arbetstagare. Då är lösningen inte högre skatter utan fler skattebetalare. Då blir målet fler människor i arbete. Det här är, fru talman, ekonomiskt nödvändigt, men det innebär också - kalla gärna detta socialliberalt - att man upp- når viktiga humanvärden samtidigt som en god väl- färd för medborgarna kan säkras. Jag förordar Folkpartiets reservationer, men jag begränsar mig till att yrka bifall till reservationerna 1 och 10 under avsnitt 38 och 48. Låt mig avsluta med att på en punkt instämma med Elving Andersson. Det gäller det nordiska akva- rellmuseet i Bohuslän. Det är litet okonventionellt att stödet går över arbetsmarknadspolitiken, och Folk- partiet hade i kulturutskottet både finansierat och föreslagit detta. Det är ett bra projekt, och det bör komma till stånd. En annan synpunkt som har förts fram i ett särskilt yttrande är trossamfundens lokalbyggande. De fria trossamfunden borde få samma chans som Svenska kyrkan har fått genom det som nu är på gång. På de två punkterna har regeringen stora möjlighe- ter att agera under löpande budgetår. Regeringen bör därför ta till sig de här uppmaningarna från mig, El- ving Andersson och kanske fler. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 201214 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf7