2348837 GL0949 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december 1997/98 49 1997-12-17 00:00:00 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 544E9CDB-0753-425B-8EF9-E5774421C798 35 JOHNNY AHLQVIST (s) s Herr talman! Först vill jag framföra ett varmt tack till arbetsmarknadsutskottets kanslipersonal som un- der ett antal dygn - under sena nätter och under hel- ger - lyckats arbeta fram det mastodontbetänkande som vi i dag har att behandla. Efter att ha lyssnat till inledningsrundan här kan jag konstatera att jag sedan 1985, då jag kom in i riksdagen, nog aldrig har upplevt en så splittrad op- position - en opposition som inte står fast vid här lagda motionsyrkanden där man från tre partier har skrivit sig samman. Det gäller då Moderaterna, Krist- demokraterna och Folkpartiet. Vid en granskning av reservationerna glider man mer och mer ifrån dem. Elving Andersson får ursäkta mig. Jag måste faktiskt gå tillbaka litet grand och visa en del sifferstatistik. Den opposition som har talat här i dag är ju den op- position som skall utgöra regeringsalternativet i valet 1998. Därför måste jag, tyvärr, litet grand ägna mig åt sifferstatistik. Det är märkligt att se hur de tre herrarna i debatten här totalt har glömt bort hur det egentligen är. Arbets- lösheten har ju sedan 1992 inte varit så låg som den i dag är. Man har också lyckats med konststycket att missa att vår samlade produktion har ökat med 6 % jämfört med hur det var under det sista året då de här tre herrarna ingick i regeringsunderlaget. Det har också gått spårlöst förbi att Sverige nu har börjat betala av på den statsskuld som till stor del förorsaka- des under de här tre herrarnas regeringstid. Jag tycker inte att allting är positivt, utan jag delar Hans Anderssons uppfattning att det fortfarande finns både stora brister och stora problem. Att arbetslöshe- ten nu rejält faller är ett första steg, men det är natur- ligtvis inte nog. Om detta tror jag att vi från alla parti- er här kan vara överens. Jag tycker att hederligheten kräver att vi faktiskt för denna debatt i ett klargörande historiskt ljus, som jag tidigare sade. Låt mig peka på ett fåtal talande fakta: Under de tre åren 1991-1994 var den genomsnitt- liga BNP-tillväxten 0,1 %. Under de senaste tre åren med socialdemokratisk regering har den genomsnittli- ga tillväxten varit 2,33 %. Under de tre åren 1991-1994 föll investeringarna i tillverkningsindustrin med 0,5 %. Under de tre se- naste åren har investeringarna ökat med 71 %. Under de tre åren 1991-1994 ökade arbetslöshe- ten med 4,7 procentenheter. Under de senaste åren har arbetslösheten gått ned med ca 1 %. Under de tre åren 1991-1994 ökade antalet lång- tidsarbetslösa ungdomar med 30 000. Under de tre senaste åren har antalet långtidsarbetslösa ungdomar minskat med 7 200. Slutligen, och mest anmärkningsvärt: Under de tre åren 1991-1994 försvann 306 000 jobb i det privata näringslivet. Under de senaste tre åren har 65 000 nya jobb tillkommit i det privata näringslivet. Det är märkligt att höra Elver Jonssons inlägg här där han säger att alla skall ha ett arbete. Han kritiserar den nuvarande politiken trots att han själv faktiskt ingick i ett regeringsbärande parti under den tid då man förorsakade allt det som jag här har redovisat. Jag skulle kunna göra listan oerhört mycket längre med uppgifter från SCB och Konjunkturinstitutet. Jag skulle också kunna jämföra förändringarna i räntor, i arbetade timmar och i statens lånebehov men jag skall inte trötta ut er med fler siffror. Den verklighet som skildras i dessa siffror är tyd- lig: Den socialdemokratiska regeringen och riksda- gens majoritet har lyckats vända en utveckling som var på väg att fullständigt bryta sönder Sverige. Herr talman! Vi skall naturligtvis inte nöja oss med att utvecklingen har vänt. Fortfarande finns det, som jag inledningsvis sade, problem att ta itu med. Ett sådant problem är sysselsättningen i den offentliga sektorn, som - trots att fallet under den borgerliga regeringen bromsats upp - fortfarande inte har nått vändpunkten. Därför är de satsningar som nu görs på skola, vård och omsorg oerhört viktiga. De 4 miljarder som kommuner och landsting fått i år har bidragit till att plana ut sysselsättningsfallet. På sina ställen har det faktiskt lett till ökad sysselsättning. Under nästa år kommer ytterligare 4 miljarder, vilka kommer att förstärka utvecklingen. Då kommer vi att se fler an- ställda i vård, skola och omsorg - anställda som alla vi här vet behövs. Herr talman! Det är mycket märkligt att här från Folkpartiet höra att vi har raserat den offentliga sek- torn och att sysselsättningen har minskat. Dan Erics- son var inne på samma linje. Han hänvisade till en rapport från Landstingsförbundet som kom förra veckan. För att undanröja misstag och tvivel skall jag citera ur pressmeddelandet från Landstingsförbundet, som kom så sent som i måndags: "Konjunkturuppgången, och inte minst den vänta- de ökningen av sysselsättningen, stärker den kommu- nala ekonomin och skattebasen. Kommunsektorns ekonomiska förutsättningar förbättras också av de höjda statsbidrag för 1999 och 2000 som aviserades i höstens budgetproposition. - - - Det är en väsentlig förbättring från i våras, då vi bedömde besparingsbehovet till 4,5 miljarder. För- bättringen beror i allt väsentligt på regeringens avise- rade tillskott - - -." Jag tycker ändå, mina herrar, att vi, om vi skall ha en debatt här, faktiskt också skall redovisa relevanta siffror och inte bara komma med hugskott. Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till Dan Ericsson och Elver Jonsson. Det gäller en sak som ni hela tiden har glidit förbi här. Ni säger att vi raserar den offentliga sektorn. Men hur skall ni kunna sitta i samma regering som Moderaterna, som ju fö- reslår indragningar på 17 miljarder kronor på detta område? Jag tycker faktiskt, Elver Jonsson och Dan Ericsson, att det är hederligt att ge folk ett svar på den frågan. Ett annat problem, eller kanske en annan möjlig- het, är den utveckling som vi ser när det gäller kun- skapsinnehållet i de jobb som kommer. De nya jobben kommer att ställa nya, och ofta högre, krav. Därför är kunskapslyftet och satsningen på högskolan oerhört viktiga. Under den gångna hösten har många fler än tidiga- re studerat på komvux. Kunskapslyftet har blivit en succé runt om i Sverige. Herr talman! Många var de domedagsprofeter som för ett år sedan i denna kammare sade: Det går aldrig. Inte kan kommunerna klara sådana utbildningsplatser. Andra sade: Inte finns det så många som vill studera. Resultatet under hösten visar att ni hade totalt fel. Satsningen på utbildning har stöd ute bland männi- skorna. Enligt Skolverkets preliminära uppgifter har 226 000 personer deltagit i kommunal vuxenutbild- ning denna termin. 226 000 personer har alltså fått möjlighet att på ett avgörande sätt öka sina möjlighe- ter att få ett jobb. 226 000 personer får chansen att utvecklas och växa. 226 000 personer kommer sedan ut och bidrar till en kraftig vitamininjektion, vågar jag säga, och nya färska kunskaper i företag och offentli- ga verksamheter. Herr talman! Det är detta som vissa borgerliga partier - i synnerhet tänker jag på de tre herrar som jag tidigare har citerat - brukar kalla för statistikpoli- tik och tricksande. Många gånger har jag påtalat det förakt som gömmer sig bakom dessa uttalanden. Jag vill fråga Dan Ericsson, Kent Olsson och El- ver Jonsson: Har ni varit ute och träffat de människor som i dag omfattas av kunskapslytet - människor som kanske fått helt andra möjligheter att starta om med en annan verksamhet än de tidigare hade? Det hör faktiskt inte till en riksdagspolitiker att med förakt uttrycka sig som att detta är sifferstatistik, statistikpolitik eller tricksande. Jag tycker att man skall vara så ärlig att man inte ser nedvärderande på dessa människor, för deras möjligheter har förbättrats genom att de deltagit i kunskapslyftet. Minst lika förvånande är den bristande förståelse för företagens villkor som dessa uttalanden skvallrar om. Företagen behöver välutbildad arbetskraft. Kun- skapslyftet och dessutom högskolesatsningen bidrar till att öka tillgången på den arbetskraft som företagen efterfrågar. Det gör också arbetsmarknadspolitiken. För några dagar sedan kom ett pressmeddelande från Byggentreprenörerna där de menar att det är nödvändigt att fördubbla utbildningen av byggnadsar- betare. Jag har mitt förflutna i denna bransch, men det krävs inte den sortens insikt för att veta att arbetslös- heten slagit särskilt svårt mot just byggindustrin. Men nu skissar alltså Byggentreprenörerna och arbetsgi- varorganisationerna en kommande expansion och oroar sig för tillgången på kompetent arbetskraft. Man kan säga mycket om slutsatserna av press- meddelandet, men en sak är slående när man läser texten: "Medelåldern bland aktiva byggnadsarbetare har stigit mycket kraftigt de senaste åren. Kommande avgångar från branschen kan inte kompenseras fullt ut med dem som i dag är arbetslösa. En viss andel av de arbetslösa kommer att sugas upp av andra in- dustrigrenar." Så den nyckelmening som jag tycker är viktig: "Andra långtidsarbetslösa står i praktiken inte till arbetsmarknadens förfogande på grund av exem- pelvis bristande kompetens för jobb som förändrats under deras tid som arbetslösa." Byggentreprenörerna räknar ut delar av den lång- tidsarbetslösa arbetskraften. Det är djupt oroande, men samtidigt visar det tydligt vilken oerhört viktig uppgift arbetsmarknadspolitiken har, hur viktig en ALU kan vara, även om vissa i denna kammare har en annan uppfattning om detta, för att hålla en människa uppdaterad med branschens kunskapsutveckling. Mycket spott och spe har jag hört under de tre senaste åren om arbetsmarknadspolitiken. Men i just dessa ord från en arbetsgivarorganisation visas betydelsen av att vi inte tvingar de arbetslösa till passivisering och avstår från att ge dem en koppling till arbets- marknaden, om det så skall vara en ALU-plats. Kent Olsson sade i sin inledning att vi försöker dölja arbetslösheten med alla dessa åtgärder. Han sade någonting som jag inte kunde förstå innebörden av. Han sade att arbetsmarknadspolitikens roll var att minska arbetslösheten. Det är skönt om detta har gått upp för Kent Olsson. Jag har haft den uppfattningen sedan jag kom till riksdagen 1985. Med tidens tand tror jag att även Kent Olsson kan förstå vad arbets- marknadspolitik är. Jag har inga förutfattade meningar om den saken. När man från moderaterna i talarstolen säger att de har de rätta åtgärderna, vet vad som skall göras med det ena och det andra. Men det enda kon- kreta som Kent Olsson tog upp var att man skulle försämra arbetsrätten. Man skulle anpassa arbetsrät- ten. Det har varit en stor diskussion om arbetsrätten i tidigare replikskiften, men det är viktigt att Kent Ols- son medger och redovisar att moderaternas anpass- ning av arbetsrätten närmast är att göra människor rättslösa, ingenting annat. Det märkliga är att på detta ställer både Elver Jonsson och Dan Ericsson upp, både Folkpartiet och Kristdemokraterna hyllar tydligen samma princip. Man blir förvånad när man hör Elver Jonsson säga att arbetslöshetsförsäkringen har varit föremål för många förändringar under de senaste åren. Tydligen kan man förtränga allt här i livet. Det var under förra mandat- perioden som det gjordes de största ingreppen i ar- betslöshetsförsäkringen. Det fanns månader i vårt utskottsarbete när frågan om arbetslöshetsförsäkring var bordlagd beroende på att ni inte kunde hitta ma- joriteter tillsammans med Ny demokrati. Jag tror inte att man skall ta för stora ord i munnen och säga att vi har ändrat arbetslöshetsförsäkringen så mycket. Hans Andersson och Barbro Johansson tog upp arbetstidsfrågan. Ett förslag är på väg om arbetstiden. Jag tror att vi får avvakta detta och inte fatta några drastiska beslut om att minska arbetstiden bara därför att det är populärt just för tillfället. Herr talman! Låt mig kort uppehålla mig något vid de för mig mest angelägna sakförslag som behandlas i betänkandet. För det första generationsväxling och kommunal utvecklingsgaranti. Sammantaget ger dessa åtgärder ytterligare en knuff på den utveckling som nu går mot minskad ungdomsarbetslöshet. Det är en viktig knuff. Jag utgår ifrån att vi här är eniga om att ungdomsar- betslösheten är ett av de allvarligaste problemen. Unga människor som inte får en plats i arbetslivet riskerar att stängas utanför hela samhällsgemenska- pen. Därför är det glädjande att ungdomsarbetslöshe- ten minskar och att vi på detta sätt kan hjälpa de unga ytterligare på traven. För det andra fortsätter förenklingsarbetet. Flera olika anställningsstöd samlas nu i en åtgärd - indivi- duellt anställningsstöd. Det är en utveckling som välkomnas av utskottsmajoriteten. Jag tycker att jag uttryckte mig klart i den frågan tidigare, att vi i den socialdemokratiska majoriteten vill se ytterligare förändringar. Med det har jag svarat på Dan Ericssons fråga. Vi har en bred samsyn om detta i utskottet. För det tredje volymmålet. Om situationen skulle förändras och tillväxten hindras av s.k. flaskhalsar tycker jag att det är bra att utskottsmajoriteten gör det möjligt för regeringen att nu revidera det uppsatta målet. Egentligen är det inte volymmålet i sig självt som är det stora problemet, utan det utgörs av de oerhörda volymer som arbetslösheten förorsakar. Genom denna möjlighet kan regeringen snabbt agera för att satsa på åtgärder som hindrar att flask- halsproblem uppstår. Låt mig också säga att detta inte enbart är rege- ringens ansvar. Jag tycker att företagare också får ta ett ansvar om man har problem med att få rätt arbets- rätt och har flaskhalsproblem. Långsiktigheten måste gälla för hela näringslivet. Avslutningsvis vill jag naturligtvis yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva- tioner. Samtidigt skall jag passa på att ställa ytterliga- re en fråga till Elver Jonsson, som säger att man skall satsa ytterligare på utbildning för att det inte skall bli flaskhalsproblem. Hur kan Elver Jonsson förklara att Folkpartiet liberalerna minskar detta anslag med 7,6 miljarder? Den ekvationen får jag inte att gå ihop. Jag tror att det är där vi får söka vår trovärdighet som politiker, inte slåss med siffror som inte stämmer. 0594584559201 N 2010-01-01 00:00:00 201242 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf35