2348837 GL0949 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december 1997/98 49 1997-12-17 00:00:00 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 32334B29-45A5-4449-B125-537E1924C587 26 DAN ERICSSON (kd) kd Herr talman! Vid finansdebatten i november gjor- de jag en kort genomgång av Socialdemokraternas löften vad gäller att få bukt med arbetslösheten. Jag jämförde då med verkligheten, och utfallet var för- skräckande. På punkt efter punkt har löften och utfäs- telser svikits på ett närmast bedövande sätt. Herr talman! I dag skall jag inte ta så mycket tid till att tala om regeringens tillkortakommanden. Där- med tillgodoser jag också vad Elving Andersson ville, nämligen att vi skall se litet mer framåt. Men jag måste på en punkt, vad gäller personalsituationen i kommuner och landsting, litet grand ta upp hur rege- ringen har agerat. Nu ser jag också att Sture Nordh sitter här i kammaren och lyssnar, och då är det än mer angeläget. Under valrörelsen 1994 slog Socialdemokraterna fast att verksamheterna i kommuner och landsting skulle värnas. Där var det inte aktuellt med några neddragningar. Men det blev precis tvärtom. Tidning- en Kommun-Aktuellt från den 14 augusti 1997 hade en nyhetsrubrik som sade: "Största varslen sedan 1995". Det berörde just kommunerna. Detta trots de extra miljarder riksdagen försett kommuner och landsting med. Orsaken till detta är att regeringen sammantaget för en politik som drabbat kommuner och landsting mycket hårt innebärande ett inkomstbortfall och en utgiftsökning på minst 16 miljarder kronor under mandatperioden för kommuner och landsting. I Kommun-Aktuellt från i fredags kom ytterligare ett kvitto på regeringens politik: "Miljardsatsningen gav inte fler jobb". Det är rubriken den här gången. I tidningen slås fast att Perssons extramiljarder till kommunerna inte ökade sysselsättningen. Tvärtom har personalen minskat. Nyligen kom också Konjunkturinstitutets senaste rapport om konjunkturläget. Jag kan också där läsa innantill: "De stora minskningarna i sysselsättningen i början på 1997 beräknas medföra att sysselsättningen i genomsnitt blir drygt 1 procent lägre än 1996. Det var framför allt den offentliga sektorn och i synnerhet kommunerna som minskade sin personal." Det skedde alltså detta år. Herr talman! Jag minns faktiskt som i dag när re- geringen i april presenterade vårpropositionen. Rege- ringsmedlemmarna och de socialdemokratiska riks- dagsledamöterna åkte land och rike kring och talade om hur många jobb man nu ordnat till de olika kom- munerna. Det fanns en lista för varenda kommun. Jag har läst regeringens pressmeddelande från detta tillfäl- le. Där slår man fast att de ökade bidragen redan under 1997 skall leda till en positiv sysselsättningsef- fekt. Arbetsmarknadsministern, och ni socialdemokra- ter: Vem kan tro på er nu efter detta? Motsvarande situation gäller för övrigt i landstingen. När kommer ni att revidera era listor kommun för kommun om sysselsättningsläget? Ni har ju redan talat om för väljarna hur det skulle bli i kommunerna. Nu har vi facit, och det blev inte så. Kommer ni nu att åka runt och säga: Dessvärre får vi revidera siffrorna och kommun för kommun gå igenom minussiffror? Det är verkligheten. Hur länge skall ni hålla på att på detta sätt föröda förtroendet för politiskt arbete? Det är vad ni gör när ni gör på det här sättet. Ni säger en sak, och sedan händer någonting helt annat. I finansdebatten förra månaden hävdade arbetsmarknadsministern att hon var trött efter att ha hört debatten. Vad skall man då säga när man har att ställa denna regering till svars för dess löften och misslyckanden på det arbetsmark- nadspolitiska området? Då blir man inte bara trött, man blir faktiskt utmattad. Enligt internationella definitioner var den öppna arbetslösheten i Sverige nära 10 % i oktober. Om regeringen inte lägger om politik när det gäller företa- garens villkor kommer exempelvis de hundratusentals som nu finns i kunskapslyftet efter avslutade studier att få fortsätta som arbetslösa. Då kommer de också att synas i den svenska arbetslöshetsstatistiken. Det är ingen god framtidsbild. Men den går att förändra. Jag skall försöka att va- ra mer positiv och konstruktiv, för att återigen försöka tillfredsställa herr Elving Andersson, som hade syn- punkter på debattformen. Det krävs att rimliga förut- sättningar läggs fast så att nya företag kan startas och befintliga företag kan växa. Några saker som skulle förbättra företagsklimatet är: Sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt skatt inom tjäns- tesektorn, riskkapitalavdrag, minskad byråkrati för företagarna, lättare att erhålla F-skattsedel, avskaffan- de av förtida momsinbetalning, att royaltyinkomster befrias från skatt, flexiblare arbetsrätt och en förutse- bar energipolitik och energibeskattning. Uppräkning- en kan fortsätta mycket länge. Det är några av de förslag som vi kristdemokrater fört fram för att få fart på företagandet och därmed sysselsättningen och investeringarna. Det är faktiskt vad som krävs. Vad gäller just energipolitiken åter- kommer vi till det i debatten i morgon. Men dessvärre gör den osäkerhet som i dag finns där att investering- arna i stort sett står stilla vad gäller svensk basin- dustri, vilket påverkar sysselsättningen negativt. En skatteväxlning mellan arbetskraftskostnader och kostnader för miljöbelastande verksamhet bör också genomföras. Förutom sänkta arbetskraftskos- tander innebär en skatteväxling också att arbetstillfäl- len kopplade till kretsloppssamhället - t.ex. återvin- ningsindustri och ny och småskalig energiproduktion med inhemska och förnybara energikällor - kan växa fram. Vi utgår från att regeringen tar fasta på resulta- tet från den parlamentariska utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem. Det är också synnerligen viktigt ur arbetsmarknadssynpunkt. I stället för flyttlasspolitik med nu föreslagna ut- ökade flyttbidrag till nordiska länder bör statsmakter- na anlägga en regionalpolitisk helhetssyn på närings- och arbetsmarknadspolitiken. Den synen bör också omfatta beslut om åtgärder som drabbar statlig verk- samhet. Många av de beslut som regeringen fattat under sina nu tre år vid makten har slagit hårt regio- nalpolitiskt. Aktiva arbetsmarknads- och regionalpolitiska åt- gärder som tillförsäkrar de lokala områdena och regi- onerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är nöd- vändiga om hela Sverige skall leva. Jordbrukspoliti- ken är i det sammanhanget synnerligen väsentlig ur arbetsmarknadssynpunkt. Vi förde en debatt om detta i går. Jag vet att arbetsmarknadsministern tidigare har varit jordbruksminister och vet att det finns ett tydligt samband med att föra en bra jordbrukspolitik. Där- med säkrar vi också sysselsättningen inom livsmedels- industrin. Dessa samband hoppas jag att regeringen tar fasta på när vi nu under våren skall diskutera den kommande jordbrukspolitiken. Också arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. I dag är just arbetsmarknadsområdet ett av de mest genomreglerade samhällsområdena. Som framgår av budgetpropositionen finns det nu en alltför omfattan- de flora av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Stela regelsystem kring varje åtgärd har skapat oflexibilitet och rent av rigiditet. Denna detaljreglering måste ersättas med generella enkla regelsystem med stor flexibilitet. Här skulle jag vilja ställa en fråga till både utskot- tets talesman Johnny Ahlqvist och arbetsmarknads- ministern. Vi har nu enligt de redovisningar som vi fick i utskottet om jag inte minns fel 21 olika arbets- marknadspolitiska åtgärder med sina system och sina regler. Tänker ni försöka reformera detta och komma till enklare, generella system som gör att det hela blir överskådligt och kan fungera bättre i arbetsmarknads- politiken? Det vore ett viktigt besked om ni sade att detta inte var bra, och att det måste reformeras och göras enklare. Jag ser fram emot ett svar på den frågan. Arbetsmarknadspolitiken måste också, som mycket annat, utgå från subsidiaritetsprincipen, dvs. att det som en lägre nivå klarar av på egen hand skall inte högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken skall vara subsidiär på så sätt att samhällets insatser skall vara stödjande när så krävs. Men nu krävs en genomgripande nedflyttning av ansvar och resurser till den lokala nivån. Kommuner, arbetsförmedling och försäkringskassa bör gemensamt ansvara för genomförandet av arbetsmarknadspolitiken såväl praktiskt som ekonomiskt. De statliga resurser som finns för åtgärder bör flytta med i en sådan decentrali- sering av verksamheten. Företag, fackföreningar, utbildningsinstitutioner och ideella organisationer bör givetvis involveras i det lokala arbetet mot arbetslös- heten. Särskilda projekt där folkrörelserna tillsammans med arbetsförmedlingar och kommuner aktivt arbetar mot den passivisering och modlöshet som lätt blir följden av framför allt långtidsarbetslöshet bör stöttas. Den arbetslöses sociala situation måste uppmärksam- mas på ett betydligt mer aktivt sätt av ansvariga myndigheter i syfte att bryta den isolering som dess- värre många arbetslösa drabbas av. Ökad flexibilitet inom arbetsmarknadsområdet, lägre löneskatter samt satsning på tjänstesektorn är några huvudpunkter i det gemensamma program som upprättats inom EU:s ram. På dessa punkter har den svenska regeringen haft svårt att hitintills ta till sig de förslag som man enats om. Detta har nu aktualiserats ytterligare. Vi kommer senare i dag att få en redovisning från Amsterdammötet. Kristdemokraternas uppfattning är att riksdagen av regeringen nu bör begära ett tydligt handlingsprogram för att omsätta de gemensamma ståndpunkter som EU-länderna enats om vad gäller arbetslöshetsbekämpningen. Det är möjligt att stats- ministern kommer att redovisa ett sådant här i efter- middag. Annars kan kanske arbetsmarknadsministern också ge ett besked på denna punkt. Inte heller detta år redovisar regeringen hur kost- nadseffektiva de olika arbetsmarknadspolitiska åtgär- derna är. Det är en brist att man ännu inte kan se kostnadseffektiviteten för varje åtgärd i förhållande till vilka fasta arbeten de ger efter en åtgärdsperiod. En mer flexibel och lokal arbetsmarknadspolitik gör det inte möjligt att exakt bestämma hur många männi- skor som skall finnas i åtgärder. Redovisningarna av utfall i förhållande till budgetplanering visar också den här svårigheten. Riksrevisionsverket har betonat kvalitetsaspekterna, och det är något som regeringen säger sig vilja följa. Man bör alltså ha en helhetssyn där man ser resultatet i form av reguljära arbeten efter en åtgärd. Utskottet tar här ett litet steg åt kristdemokraternas håll när det erkänner problemet med volymmål. Det är alltid något att ha kommit så långt. Men av debatten hittills framgår att just denna problematik är mycket väl känd av samtliga partier. Man kanske skulle kunna komma längre här. Efter det att regeringen avskaffade den ungdom- spraktik som fyrklöverregeringen införde har insat- serna för arbetslösa ungdomar aldrig kommit upp i samma kvalitet och omfattning som då. Regeringen föreslår nu att finansieringsbidraget för arbetsgivarna skall öka - något som kommer att motverka att fler praktikplatser kommer till. Vi kristdemokrater avvisar därför regeringens förslag i denna del. Regeringen föreslår också en s.k. utvecklingsga- ranti för att unga arbetslösa skall sysselsättas. Det vore bättre att satsa på lärlingsutbildning, flexiblare lönesättning och ny arbetsrättslagstiftning. Det skulle direkt ge ungdomar mängder av ordinarie arbetstillfäl- len. Vi kan också konstatera att det statliga bidraget till kommunerna för utvecklingsaktiviteter är för lågt tilltaget om man förväntar sig kvalitet på insatsen. Herr talman! I förra årets budgetbehandling biföll riksdagen ett kristdemokratiskt förslag om tillskott till Samhall i förhållande till regeringens förslag. Dess- värre sker inte detsamma i år, vilket kommer att för- svåra möjligheterna för arbetshandikappade att upp- rätthålla anställningar i den omfattning som önskas. Jag måste verkligen fråga: Varför för Socialdemokra- terna med öppna ögon en politik som driver ut arbets- handikappade i arbetslöshet? Det är för mig en full- ständig gåta hur en socialdemokratisk regering kan föra en sådan politik. Det skulle vara intressant att höra ett motiv på den punkten. Varför gör ni på detta sätt, Margareta Winberg? Herr talman! Avslutningsvis skall jag något kort säga något om arbetslöshetsförsäkringen. Vi kristde- mokrater ser den som ett viktigt och nödvändigt in- slag i det svenska välfärdssystemet. I en period av arbetslöshet skall inte den som står till arbetsmarkna- dens förfogande behöva förlora möjligheten till för- sörjning. Arbetslöshetsförsäkringen skall bygga på en rimlig inkomstsrelaterad ersättningsnivå, den skall ge incitament för att hitta ett nytt arbete och den skall ge trygghet att våga pröva något nytt. Vi kristdemokrater har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en rimlig ersättningsnivå. Alla som står till arbetsmarknadens förfogande skall på detta sätt också finnas inom försäkringssystemet. Det är något som inte gäller i dag. Regeringen skrev i propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring att förslag skall lämnas om en treårig tidsbegränsad ersättnings- tid med giltighet från den 1 juli 1999. För kristdemo- kraternas del vill vi understryka vikten av att arbets- löshetsförsäkringen skall ses som en omställningsför- säkring under en period när man skall rusta sig för ett annat arbete eller för en annan inriktning av sitt ar- betsliv. Det är dock angeläget att inte öka osäkerheten och oron hos alla dem som trots stora ansträngningar inte lyckas få ett nytt arbete. Därför anser vi kristdemokra- ter att man skall veta vilka åtgärder staten och kom- munerna kan bidra med när en utförsäkring blir ak- tuell. Därför har vi också inväntat inbjudan till den av regeringen utlovade parlamentariska utredning som skall finna former för vilka åtgärder som kan bli ak- tuella efter det bortre parentestecknet. Vi väntar fort- farande på en sådan inbjudan. Arbetsmarknadsminis- tern och Centerpartiet har gett olika besked om detta. Man funderar på om de står inför att bryta också detta löfte. Jag vill ha ett besked i dag av arbetsmarknadsmi- nistern på denna punkt. Gäller detta? Skall jag fortsät- ta vänta på en inbjudan till en utredning där vi gemen- samt skall försöka finna en vettig lösning? Eller skall jag avskriva den från dagordningen? Jag önskar ett besked om detta. Herr talman! Givetvis står jag bakom samtliga re- servationer och särskilda yttranden med kristdemo- kratiska förtecken, men för att spara kammarens tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1 och reservation 2. Under moment 11 yrkar jag bifall till reservation 13. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 201233 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf26