2348837 GL0949 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december 1997/98 49 1997-12-17 00:00:00 Näringsliv 0AAF1DF2-FCB1-41CF-808C-B9581A10EFA6 203 Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp) fp Herr talman! Det är svårt att se att den program- förklaringen från Centern kan leda fram till ett fortsatt samarbete med Socialdemokraterna, måste jag erkän- na. Det är kanske inte så vanligt att man börjar ett nä- ringspolitiskt anförande med att tala om behovet av en väl fungerande och skattefinansierad offentlig sektor. Men för mig som socialliberal känns det ganska na- turligt. Dessutom är det befogat att börja i den änden, eftersom den socialdemokratiska politiken när det gäller företagande och jobb har misslyckats och nu gör det allt svårare att klara den välfärdsmodell som vi har arbetat efter i Sverige. Den katastrofalt låga sysselsättningen har medfört att färre och färre ges chansen att försörja sig på van- ligt sätt och betala skatt. Det gör att resurserna dras undan från vård, omsorg och utbildning. Pengarna går i stället till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och till socialbidrag. Mot den bakgrunden blir socialdemokraternas skönmålning av läget för svensk ekonomi och svenskt näringsliv ingenting annat än ren verklighetsflykt. Jag väntar med spänning på om Sylvia Lindgren skall falla in i statsministerns, näringsministerns och finansministerns jargong och upprepa att "ekonomin nu är i balans", "krishanteringen är över" och allt är frid och fröjd. Eller får vi höra en litet mer jordnära näringsutskottsledamot erkänna att så länge vi har över en halv miljon människor som saknar ett riktigt jobb är inte krisen över? Kommer Sylvia Lindgren att avvika från stan- dardmodellen i socialdemokraternas argumenterings- anvisningar och i stället säga att den svaga sysselsätt- ningen innebär att regeringen har misslyckats på det här viktiga området och att det nu är nödvändigt med åtgärder som gör det lättare att starta och utveckla företag, åtgärder som ger nya jobb och i förlängning- en nya resurser till bl.a. vård och utbildning. Jag förmodar att om det är några som kan påverka berörda statsråd till att föra en mer företagsvänlig och jobbvänlig politik så är det just socialdemokraterna i näringsutskottet. Ni måste från er utgångspunkt inse att det inte går att dölja regeringens misslyckade före- tagspolitik bakom ett batteri av arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder, att det krävs en annan politik, ett bättre näringslivsklimat, om inte sysselsättningen skall fort- sätta att minska. Den bistra verkligheten är ju att det är tiotusentals färre människor i dag än vid regerings- skiftet 1994 som kan försörja sig själva på en egen lön. Så nog har det vänt alltid, men dessvärre åt fel håll. Det är anmärkningsvärt. Men mer intressant, och mer konstruktivt, är det att fundera över vad det är som ger det här negativa resultatet. Hur kommer det sig att sysselsättningen inte ökar trots en begynnande högkonjunktur? Varför kommer det fortfarande rapporter om lågt nyföreta- gande och lägre investeringstakt än i motsvarande länder? Och när vi nu åtminstone i några sektorer kan glädja oss åt en viss ökning av antalet lediga platser, varför blir de platserna inte tillsatta? Funderar inte socialdemokraterna över det faktum att det går så trögt att pussla ihop lediga jobb med människor som ingenting hellre vill än att få ett jobb? Detta trots de enorma arbetsmarknadspolitiska insat- ser som har gjorts. Nog borde de här varningssigna- lerna vara tillräckligt många och tillräckligt tydliga för att få regeringen och socialdemokraterna att inse att någonting är fel. Jag förmodar att det bär emot att anamma förslag från Folkpartiet, förslag som skulle ge bättre villkor för företagande och undanröja de strukturfel som är den viktigaste orsaken till att det ser ut som det gör. Men lyssna då i stället på företagare, på forskare, på myndigheter och på andra som har erfarenhet på det här området och som har kommit till samma slutsats som vi har gjort. Läs Konkurrensverkets förslag om ökad tillväxt. Och glöm att deras åtgärdsprogram råkar stämma överens med Folkpartiets. Där föreslår man t.ex. att företagen får fasta och långsiktiga spelregler. Det är ingen dålig ände att börja i. Där har vi nämligen ett av strukturfelen. Fortsätt sedan med Konkurrensverkets syn på vad som måste göras för att underlätta nyetableringar. Läs om deras förslag att förenkla skattesystemet och se över reglerna för dubbelbeskattning och fåmansbolag. Ta intryck av vad den ansvariga myndigheten för konkurrensfrågor har för synpunkter på offentliga monopol. Och, som sagt, om det gör det lättare att ta till sig förslagen får ni gärna bortse från att de över- ensstämmer med Folkpartiets. I rapporten från Småföretagardelegationen, som redovisades i fredags, kan socialdemokraterna ta del av ytterligare folkpartisynpunkter. Vi bjuder gärna på att regeringen hänvisar till sin egen delegation i stället för till våra motioner. Det viktiga är att regeringen och riksdagsmajoriteten inser att det måste till för- ändringar. Och att det finns förslag att tillgå. Småföretagardelegationen talar t.ex. om att det måste bli lättare att få F-skattsedel. Man diskuterar också svårigheten för privata företag att få en just behandling i samband med offentlig upphandling. I dag finns det alldeles för mycket godtycke, det är för lätt att manipulera konkurrensneutraliteten så att t.ex. kommunala bolag ges otillbörliga fördelar. Det är ett par av Småföretagardelegationens många konkreta förslag. Det är nyttig läsning, åtminstone om man inte har haft tillfälle att ta del av Folkpartiets motion i samma ämne, för då är det inte några nyheter. Behövs det ytterligare impulser utifrån kan man alltid fördjupa sig i de riktlinjer som EU har beslutat om när det gäller sysselsättningen. Visserligen försök- te Göran Persson i Luxemburg övertyga de andra regeringscheferna om den svenska modellens för- träfflighet, men eftersom sysselsättningen ökar i näs- tan alla EU-länder utom Sverige så lyckades han av förklarliga skäl inte särskilt väl med det. I stället blev resultatet av Luxemburgmötet en helt annan modell än den som den socialdemokratiska regeringen följer. I EU-dokumentet talas det nämligen om sänkt skatt på arbete, förenklade villkor för små och medelstora företag och om att uppmuntra entreprenörskap. Att det står ungefär samma sak i Folkpartiets motioner behöver alltså regeringen inte ta hänsyn till, om det gör det mer smakfullt att ta steg i den riktningen. Herr talman! Folkpartiet liberalerna har lämnat ett förslag till budget för 1998. Den är utformad så att den skapar förutsättningar för en tillväxt som är både större och uthålligare än den som blir resultatet av regeringens politik. Jag har redovisat huvuddragen i det näringspoli- tiska inslaget i vårt budgetalternativ i mitt särskilda yttrande. Där går jag igenom ett antal åtgärder som skulle innebära ett bättre näringslivsklimat och ge fler jobb. Vår politik på området är radikalt annorlunda än den som för närvarande förs av regeringen med hjälp av Centern. Men resultatet av regeringens politik visar också att det krävs något helt annorlunda om syssel- sättningen skall öka så att vi långsiktigt kan få fram de resurser som behövs till vård, omsorg och utbildning. 0593022437106 N 2010-01-01 00:00:00 201410 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf203