2348837 GL0949 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december 1997/98 49 1997-12-17 00:00:00 Regional utjämning och utveckling DCAEBE3E-367A-4700-8681-26AED1766D7E 173 CARINA MOBERG (s) s Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av motion A 418, som behandlas i detta betänkande. Utan att gå in i någon som helst sifferexercis, och utan att försöka slå någon fiktiv motståndare i huvudet med skräckpropaganda om hur situationen ser ut på många håll i de utsatta bostadsområdena i storstads- regionerna, vill jag delta i debatten för att i första hand tala om att jag och flera med mig känner en viss förhoppning om att ledamöterna i denna kammare faktiskt har bestämt sig för ett visst mått av nytänkan- de vad gäller uppfattningen om vad det egentligen innebär att hela Sverige skall må bra. Målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Frågor som rör segregation och utanförskap i storstäderna måste ha sin givna plats i diskussioner som handlar om att åstadkomma goda levnadsvillkor även i storstadsom- rådenas utsatta stadsdelar. Något som är mycket viktigt att slå fast är att Sve- rige är för litet för konflikter mellan regionerna. För mig känns det självklart att motarbeta alla tendenser till ökad splittring. I stället måste vi lyfta fram en diskussion om hur en nationell arbetsfördelning skall se ut. Stockholms läns konkurrenter är inte, skall inte och får inte vara Jämtland eller Halland utan snarare Hamburg eller Köpenhamn. För att möjliggöra en jämlik utveckling i varje re- gion måste det regionala inflytandet över regionens framtid stärkas. Det innebär att vi måste öka möjlighe- terna för regionens folkvalda att själva fördela resur- serna inom regionen för att därmed skapa utrymme för en långsiktig och hållbar utveckling som står i överensstämmelse med miljöns krav. För Stockholms läns del innebär detta bl.a. att vi socialdemokrater vill bevara och slå vakt om den inomregionala skatteut- jämningen. Vi anser att regionens eget ansvar är vik- tigt. Moderata samlingspartiet däremot vill avskaffa denna princip. Det är dessa typer av frågor som visar vilka de verkliga motståndarna är. Det är socialdemokratin mot borgerligheten - ännu en gång. Fru talman! Att verka politiskt är att delta i en process. Det gäller att ta fasta på de små förändring- arna och de positiva tolkningsmöjligheterna. Det är det jag gör genom detta anförande. Jag tror att vi alla tjänar på att försöka vara öd- mjuka inför olika typer av problem i olika delar av landet. Visst är Stockholmsregionen en tillväxtregion - och det är något som hela Sverige har glädje och nytta av. Likväl kvarstår stora problem inom samma region som måste lösas i särskild ordning. Vi behöver helt enkelt också hjälp. Till Sigge Godin m.fl. skulle jag vilja säga att man inte bör låta sig luras av den bild av verkligheten som de officiella arbetslöshetssiffrorna ger. Eftersom en stor grupp människor i storstädernas utsatta bostads- områden inte anses stå till arbetsmarknadens förfo- gande eller själva inte uppsöker arbetsförmedlingen, eftersom dessa människor inte är kvalificerade för någon arbetslöshetsförsäkring och eftersom de vet att arbetsförmedlingen inte har något jobb att erbjuda finns det ett stort mörkertal i statistiken. Det är så att det behövs särskilda insatser för att motverka omfattande arbetslöshet och utanförskap i delar av storstadsregionerna. Genom lokal mobilise- ring och samordnade insatser från samhällets sida måste segregationens negativa effekter i dessa områ- den vändas till en positiv utveckling baserad på väx- ande arbetsmarknad och nyföretagande. Om detta är vi överens i mitt parti, och vi har ett kongressbeslut i ryggen på den punkten. Vi kan inte i denna kammare fatta beslut som i ett slag löser de enorma utmaningar i form av växande klassklyftor som hotar, som ett resultat av det tudela- de samhället. Men vi kan underlätta arbetet genom att ge nya metoder och insatser en chans, vi kan förfina vår uppfattning om hur problembilden ser ut. Bara några ord i all korthet om socialbidrags- och skattekraftsutvecklingen: Det allvarliga med det höga socialbidragsberoen- det i storstäderna är att det är strukturellt betingat. Många människor står i dag helt utanför våra gemen- samma trygghetsförsäkringar och kommer liksom aldrig in i systemet. När konjunkturen vänder lämnas stora grupper ändå utanför, beroende på flera olika faktorer. En förklaring är att de grupper som står längst från arbetsmarknaden, och som ofta är beroen- de av socialbidrag för sin försörjning, helt enkelt inte får de nya jobb som tillkommer. Trots att sysselsätt- ningen nu ökar visar socialbidragsberoendet inga tecken på att minska. Det råder inte någon tvekan om att storstädernas skattekraft har försämrats påtagligt i förhållande till medelskattekraften under de senaste femton åren. Stockholm och Göteborg har fortfarande en skatte- kraft som är högre än den genomsnittliga, medan Malmös faktiskt i dag ligger under genomsnittet. Det kan väl ändå inte vara något eftersträvansvärt för landet som helhet. En del av detta kan naturligtvis förklaras genom att så många individer inte betalar någon skatt och som genom detta inte kan göra rätt för sig. Jag är helt övertygad om att det går att hitta lös- ningar som är generella. Småföretagaren från min del av Stockholms län, som ofta är en invandrarföretaga- re, har mycket gemensamt med sin motsvarighet i Norrbotten eller Bohuslän. Även om den jämförelsen inte är renodlat regionalpolitisk tror jag att det är så vi måste resonera för att hela landet skall må bra. Fru talman! Jag tycker att utskottets betänkande andas nytänkande och förståelse. Det känns mycket bra. Nu har riksdagen gjort en markering i det här läget. Jag tänker naturligtvis på det tillkännagivande som berör de frågor som jag pratar om. Och vi får anledning att återkomma i ett senare skede. Jag har alltså inget annat yrkande än utskottets, och jag vill säga att jag känner mig ganska nöjd med det tillkän- nagivande beträffande storstäderna och regionalpoli- tiken som riktas till regeringen. Det är majoriteten i den här kammaren som till- sammans med regeringen kan se till att, som jag har sagt tidigare, hela landet mår bra, att alla människor behövs, att glesbygd och storstad kompletterar var- andra. Tack! 0824721092613 N 2010-01-01 00:00:00 201380 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf173