<anforande>
<dok_hangar_id>2348837</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0949</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Regional utjämning och utveckling </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>ECAFD612-48FF-4C67-9654-FA565F5306E9</anforande_id>
<anforande_nummer>172</anforande_nummer>
<talare>KJELL ERICSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Men problemet är i så fall att även
med en differentiering, t.ex. om Umeå bara har 5 %
eller 10 % i stöd, blir det ändå en mycket större kon-
kurrenskraft vid kusten än vad man har i en inlands-
kommun. Och hur skall man fördela de nationella
medel som måste komma till och som vi vet är be-
gränsade? Risken är att man då drar pengar från de
riktigt glesbefolkade områdena till de stora tätorterna.
Det är det som bekymrar mig.
</anforandetext>
<intressent_id>0379333062002</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201379</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf172</protokoll_url_www>
</anforande>
