2348837 GL0949 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december 1997/98 49 1997-12-17 00:00:00 Regional utjämning och utveckling 3DF0165E-08BB-41AB-A14B-30E99834D351 145 SIGGE GODIN (fp) fp Herr talman! Som har sagts tidigare i debatten har flyttlassen åter börjat att rulla. Från att tidigare ha gått från Norrlands inland mot Norrlandskusten rullar de nu också från Norrlandskusten ned till de större stä- derna. I betänkandet kan vi läsa att i AMS-rapporten, som utskottet citerar inför 1998, konstateras det att de regionala skillnaderna på arbetsmarknaden har ökat. Den sysselsättningsminskning som skedde från slutet av 1995 drabbade framför allt skogslänen. Stor- stadslänen undgick i stort sett en sysselsättningsned- gång. Vidare säger man att uppgången hittills under 1997 har, enligt samma rapport, förstärkt arbetsmark- naden i storstadslänen, framför allt i Stockholms län. Herr talman! Målet för regionalpolitiken måste va- ra att öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort. Utskottet redovisar en bild som inte ger den förutsättningen. Folkpartiet anser att politiska insatser i mycket begränsad omfattning kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkor mellan olika delar av landet. Jag noterar att utskottets majoritet har förstått Folkpartiets budskap. I betänkandet varnas för orealistiska förväntningar på vad som kan åstadkom- mas genom det regionalpolitiska anslaget. Jag delar den uppfattningen. Herr talman! Låt mig göra en reflexion. På dagens talarlista tar åtgärderna mot den stora arbetslösheten nästan 3 timmar, enkel talartid, i anspråk. I regional- politiken, där vi skall diskutera hur nya jobb och utveckling skall komma till, är debattiden 1 timme och 22 minuter. Det rimliga borde vara att debattera åtgärder och insatser för det fria näringslivets mobili- sering och vad som skall göras för att fler företag och fler arbetstillfällen skall skapas, inte minst i utsatta regioner. Det, herr talman, borde vara huvuddebatten. Nu värjer vi oss för den enorma arbetslöshetens far- sot, men få bryr sig när det gäller vad som måste göras för att häva den här situationen. Det rimliga borde ha varit att näringsministern ha- de varit här i stället för arbetsmarknadsministern. Ja, egentligen borde, uppriktigt sagt, båda ha varit här, eftersom de här frågorna är helt avgörande för Sveri- ges framtid. Regionalpolitiken måste utformas så att olika byg- ders och regioners unika förutsättningar att skapa goda levnadsvillkor tas till vara. Från Folkpartiets sida har vi under drygt ett decennium varit pådrivande för en förändring av regionalpolitiken. Tidigare handlade den om lokaliseringspolitik. I dag är alla överens om att den tiden är förbi. Nu krävs mobilise- ringspolitik, en politik för mobilisering av lokala resurser. Inte minst har landsbygdsutvecklingen på många håll visat vad lokala krafter, i samverkan, kan åstadkomma. Varje region har sina styrkor och sina unika möj- ligheter. Tyngdpunkten måste ligga i decentralisering, nyetableringar, småföretag och lokal samverkan. Regionalpolitiken kan på olika sätt stödja, under- lätta och stimulera utvecklingen, men den kan aldrig kommendera fram en mobilisering. Den kan enbart vara ett smörjmedel som underlättar och undanröjer hinder. Herr talman! Vi behandlar i dag "den lilla regio- nalpolitiken". Kvar är den stora, den som handlar om utbildning, forskning och inte minst goda kommuni- kationer. Jag skulle också vilja tillägga: Låt oss inte glömma marknaden. Hur skall småföretag nå sina marknader? I glesbygden finns inga utvecklade mark- nader, utan företagen måste söka sina marknader på andra håll, inte enbart i Sverige utan också ute i Euro- pa. Ett litet företag som ligger långt från marknaden och som saknar traditioner att söka marknader ute i Europa har det inte lätt. För underlättande av den processen är den lilla regionalpolitiken ett viktigt redskap. Det är dessutom inte minst viktigt att det finns goda kommunikationer och ett väl fungerande transportstöd. Det gäller fram- för allt för de små företag som ligger långt från mark- naderna. Herr talman! Regeringen har det yttersta ansvaret för de statliga verkens och myndigheternas service i hela landet. I budgetpropositionen uttalar näringsmi- nistern att han avser att återkomma i den regionalpo- litiska propositionen i den frågan. Det brådskar verk- ligen. Under den tid som regeringen funderat på frå- gan har myndigheter och verk strukturerat om sina verksamheter, flyttat regionkontor och slagit samman verksamheter utan hänsyn till att det medför försäm- rad service. Besparingsskäl är ett av motiven. När man stude- rar vad som skett upptäcks att konsekvensanalyser saknas eller görs enbart för egen del. Ingen hänsyn tas till huvuduppgiften att utföra den service som varje region har rätt att kräva. Inte minst i glesbygdslänen uteblir besparingseffekterna och enbart försämras servicen. Följdverkningar och konsekvenser förblir oredovisade. Herr talman! Låt mig ta upp också några andra tendenser som redovisar den olyckliga utvecklingen av servicen i glesbygdslänen. Jag tänker på Telias införande av rikstaxa i flera län, Postens indragningar och försämrade service samt flygets orimliga taxor, som motverkar företagarnas möjligheter att nå sina kunder, även på marknader inom Sverige. Vi har också en urgröpning av rättsväsendet, vilket försvårar för jurister och advokater att bedriva verksamhet på många orter i Norrland. Länsstyrelserna, som har statens samordnade an- svar, tvår sina händer. De har inget inflytande över myndigheternas agerande. I efterskott påpekar de ofta det orimliga i vad som gjorts, men då är skadan redan skedd. Min fråga till utskottets företrädare är: Ämnar ni påverka regeringen så att krafttag tas mot den för- sämrade statliga servicen i glesbygdslänen? Herr talman! Den regionala balansen är starkt be- roende av låga räntenivåer och ett investeringsvänligt klimat. Den regionala obalansen är ett mått på rege- ringens bristande insikt vad gäller småföretagandets villkor. Så länge riskkapital dubbelbeskattas, extra arbetsinsatser medför hög marginalskatt och arbets- marknaden kännetecknas av dålig flexibilitet på grund av föråldrade regler förmår inte de regionalpolitiska medlen bidra till resursmobilisering och utveckling. Herr talman! Folkpartiet har under ett antal år kraftfullt framfört kritik mot den byråkratisering som skett omkring EU:s strukturfonder och målområden samt inte minst av de myndigheter och verk som har att sköta processen i Sverige. Hanteringen har känne- tecknats av centralism. Programmen präglas av tung administration, aktörer avstår från att söka medel, och beslutade medel har inte betalats ut. Risken är den att Sverige får mindre medel därför att vi sannolikt inte kommer att utnyttja i EU framförhandlade medel. Den kritiken kvarstår, och vi förutsätter att rege- ringen när den förhandlar fram utformningen av strukturfondernas mål och områden med kraft framför kravet på rationellare hantering och att medlen och formerna samordnas med den lilla regionalpolitiken. Det går inte att fortsätta med den utspädning av stö- den som skett under senare år. Folkpartiet kommer även fortsättningsvis att kräva att stöden skall gå huvudsakligen till de mest utsatta regionerna. Vi ser med spänning fram emot regeringens redovisning av den lilla regionalpolitiken och EU:s stödområden och stödformer i kommande proposition. Herr talman! Låt mig uttrycka Folkpartiets bekla- gande över att en parlamentarisk utredning inte fått möjligheten att arbeta fram den nya regionalpolitiken, trots utskottets uttalande. Den ökade utflyttningen från glesbygdslänen visar med all tydlighet att en vital regionalpolitik behövs och att Folkpartiets politik för jobb genom företagan- de är enda möjligheten till livskraftigare glesbygd och landsbygd. Satsningarna måste göras på den enskilda människan och hennes förmåga till skapande. Politiken måste underlätta decentralisering, små- och nyföretagande samt lokal samverkan. Därigenom skapas förutsättningar för fler arbetstillfällen, och därmed ökar den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort. Vad Sverige behöver är fler människor i arbete. Inte minst i glesbygdslänen är detta en nödvändighet för att kommuner och landsting skall kunna upprätthålla en värdig vård och en god omsorg. Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall en- bart till reservation nr 3, men Folkpartiet står själv- klart bakom samtliga sina reservationer. 0108070243108 N 2010-01-01 00:00:00 201352 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf145