<anforande>
<dok_hangar_id>2348837</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0949</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:49 Onsdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om EU:s toppmöte i Luxemburg den 12 och 13 december</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>C3A25800-6CDD-4066-9011-1338C2F6B3C3</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>Statsminister Göran Persson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kanske inte behöver kommentera
det ytterligare, utan Eva Eriksson tolkade mig på ett
rimligt sätt, även om jag inte vill dölja att det är
knepigt att hantera den här processen. Det blir inte
lätt. Som jag sade inledningsvis kommer det att bli
många kriser, många lägen där vi går mot totalt stil-
lestånd, uppgivenhet. Medierna kommer att rapporte-
ra att nu spricker EU, nu har allting förlorats. Sedan
föser man in politikerna i ett rum. Så sätter man sig
kring bordet, och så vet man två saker. Det ena är att
varje land kan blockera ett beslut. Det andra är att
kommer man inte fram till ett samförstånd skadar man
organisationen. I denna dubbla insikten ligger en så
stark drivkraft mot kompromiss att varje hittills sedd
konflikt i EU har kunnat lösas inom dessa ramar. Så
blir det också i fortsättningen, även om det naturligt-
vis behöver reformeras, man behöver kanske banta en
del organ, bygga ut andra, ändra röstviktningar och
sådant, men det tillhör trots allt vardagen. Det kom-
mer vi att kunna hantera.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>201311</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0949/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
