2348836 GL0948 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:48 Tisdagen den 16 december 1997/98 48 1997-12-16 00:00:00 Hållbart fiske och jordbruk E0A62753-70D6-46A5-8773-51470F4CF4A2 7 MAGGI MIKAELSSON (v) v Fru talman! I den här debatten skall vi behandla två ganska olika områden, nämligen frågan om ett hållbart fiske och frågan om ett hållbart jordbruk. Det finns visserligen likheter; det handlar t.ex. om mat och om hur vi hushållar med naturresurser. Men jag är överens med Ingvar Eriksson om att vi skulle ha delat upp debatten i två olika debatter, så att det hade blivit en ordentlig diskussion både om fiskefrågorna och om jordbruksfrågorna. Egentligen förstår jag inte riktigt nu varför jag inte drev den frågan hårdare när den var uppe i utskottet. Jag beklagar att debatten inte delades upp. I andra utskott har man ju delat upp debatten i olika avsnitt. Jag kommer att koncentrera mig en hel del på fis- kefrågorna i den här delen av debatten. Jag kommer kanske inte att klara tidsmarginalen, men jag lovar att i så fall ge tillbaka den i nästa debatt. Fisk och fiske har stor betydelse för global livs- medelsförsörjning. 20 miljoner människor får sin utkomst av fiske, och i många länder är det den domi- nerande näringen. Fisk och andra livsmedel från havet står för en stor del av proteinintaget i världen. Därför är det viktigt att nyttjandet av denna naturresurs sker på ett ekologiskt hållbart sätt. Så är det inte i dag. I dag tar man ut mer fisk än tillväxten ger. Det går förstås inte i längden. Det finns många orsaker till detta; man har fått allt effektivare fiskemetoder, man har ett alltmer storskaligt fiske, man har en överka- pacitet av fiskefartyg i förhållande till vad som är möjligt att ta ut osv. En annan orsak är miljöförstöring. Miljöförore- ningar som sprids till haven och förstörda livsmiljöer vid havskusterna bidrar till att åtskilliga miljoner ton ätbar fisk går förlorad varje år. Detta får i sin tur väldigt dramatiska effekter för de människor som lever av fiske. Det gäller vattenregleringar, damm- byggnationer och utdikningar av vattenområden m.m. Listan kan göras lång på de hot som finns och som har lett till en minskad fiskproduktion i världshaven i dag. Detta gör också att det behövs en svensk strategi för den gemensamma fiskeripolitiken. På samma sätt som Sverige är en del av EU:s jordbrukspolitik är Sverige en del av EU:s fiskeripolitik. Det första yr- kandet i Vänsterpartiets motion om ett hållbart fiske handlar om detta. Vänsterpartiet tycker att det är bra att regeringen i propositionen, och även utskottet, aviserar en ambition om ett miljömål i den gemen- samma fiskeripolitiken. Det behövs också en helhets- syn på samma sätt som för jordbrukets område. En översyn av fiskeripolitiken skall göras år 2002. Därför finns det ännu tid för regeringen att återkom- ma med ett förslag till en svensk strategi för en ge- mensam fiskeripolitik. Det bör vara självklart att målet för den är ett ekologiskt hållbart fiske. I dag finns styrmedel i form av TAC-kvoter, tekniska åtgär- der, dimensionering av fiskeflottan osv. Det Vänsterpartiet tycker är viktigt i en svensk strategi är att utveckla det kustnära fisket på bekost- nad av den storhavsbaserade fiskeflottan. Man skall skapa bättre förutsättningar för det småskaliga fisket vilket också skulle gynna många av de människor som lever av fiske. Vänsterpartiet tycker inte att det är riktigt att man bara baserar fördelningsnycklarna på vad man traditionellt har fiskat i de olika länderna. Fördelningen bör i stället göras utifrån en bedömning av varje enskild nations behov. Man bör ställa krav på att återskapa fiske inom de egna kustområdena. Man bör titta på sambandet mellan näringsläckage och vattnets ekosystem, som är särskilt viktigt. Utskottsmajoriteten har ett väldigt konstigt motiv för att avslå yrkandet. På s. 18 i betänkandet skriver man: Å ena sidan krävs det ytterligare överväganden för att Sverige skall kunna presentera en genomtänkt strategi inför den översyn som skall ske år 2002. Å andra sidan är det svårt att bedöma om den löpande information som utskottet kan få skall kompletteras med en särskild redovisning från regeringens sida. Jag skulle vilja ställa en fråga till Sinikka Bohlin, som företräder utskottsmajoriteten i dag. Varför är det inte viktigt med en svensk strategi för fisket när det är viktigt för jordbruket? En annan sak som vi har tagit upp i vår motion är det problem som dumpade och borttappade fiskered- skap skapar. Det är ju känt att vanliga fiskgarn och andra redskap fortsätter att fiska om man tappar dem i havet. Det kallas för spökfiske, dvs. när näten finns kvar i havet. Detta är ett stort problem, det skadar fisken och annat. Därför tycker vi att man bör förbju- da dumpning av fiskeredskap. Man borde också utre- da hur stort detta problem är i svenska fiskevatten och vilket ansvar producenterna har. I dagens fiske går mycket fisk till spillo, dels be- roende på att fiskemetoderna inte är tillräckligt selek- tiva, dels beroende på att fisk och fiskrens dumpas över bord. När det gäller Östersjön, som är ett hotat hav, finns det risk för att dumpningen av fiskrens bidrar till att öka koncentrationen av miljögifter. Teo- retiskt sett skulle ett förbud att dumpa fiskrens från t.ex. torsk, som ju lagrar klororganiska föreningar i inälvorna, kunna användas för att minska miljögifter- na i Östersjön. Det borde man också studera litet mer noggrant. Ett annat område som vi har lyft fram i en särskild motion och som inte berörs i regeringens proposition är vattenbruket. Jag tycker att det är ganska oroande att man både från svensk sida och inom EU har för avsikt att satsa mycket aktivt på att främja investe- ringar i kommersiell odling av fisk, kräftdjur och blötdjur. Det är oroande eftersom vattenbruk i den form som det bedrivs i dag medför många mil- jöproblem som inte är lösta. Man kan inte säga att vattenbruket i dag är ekologiskt hållbart. Det finns många exempel på negativ miljöpåverkan, både på den fysiska miljön och på olika fiskarter. Man använ- der kemikalier och antibiotika i en mängd som jag inte visste att man gjorde förrän jag började studera den här frågan. Riskerna med detta är inte klarlagda. Spridning av sjukdomar, främmande arter och upp- komsten av vilda hybrider är inte heller tillräckligt kända. I ett internationellt perspektiv utgör också vatten- bruket ett hot mot de ekologiska systemen. I dag be- räknar man att vattenbruket utgör 25 % av de globala fiskfångsterna år 2000. Det är alltså ganska mycket. Det betyder att stora områden som i dag utgör barn- kammare och uppväxtområden för havets fisk skövlas för bl.a. produktion av fisk i olika typer av vatten- bruk. Ett exempel är de s.k. tigerräkorna. Jag skulle vilja uppmana kammarens ledamöter och de som läser protokollet från denna debatt att sluta äta tigerräkor, eller åtminstone äta mindre av dem. Tigerräkor pro- duceras oftast i Asien och importeras till Sverige. Odlingen av tigerräkor har blivit ett av de allvarligas- te hoten mot jordens kvarvarande mangroveträsk, och mangroveträsken är mycket viktiga som uppväxtom- råden för många av de arter som finns i haven. Det mesta av tigerräkorna går på export till i-länderna. Men vi kan faktiskt välja andra alternativ, vilket skulle göra att vi bidrar till att inte slå ut förutsätt- ningarna för de fiskare som lever av fiske i dessa områden. Sverige har mycket vatten, och rätt använt kan vattenbruk bli en framtidsnäring också. Men än så länge är detta inte någon stor verksamhet i Sverige. Sverige har utarbetat en strukturplan i vilken det sägs att Sverige har unika möjligheter att utveckla vattenbruk i olika former. Man föreslår en ökad sats- ning på odling av regnbågslax i såväl insjöar som hav. Man vill bredda verksamheten för vattenbruk till nya arter. Detta tycker jag är oroande, eftersom vi i dag inte har någon bra kontroll över de problem som vattenbruket orsakar. Rent generellt kan man säga att vattenbruk där fo- der tillförs ger en negativ miljöpåverkan. Förorening- arna består i huvudsak av tillförsel av fosfor, kväve och organiskt material. Det är ämnen som bidrar till övergödning av sjöar och vattendrag. Men så enkelt är det inte heller. I vissa vatten kan de ha motsatt effekt. De kan faktiskt bidra till att förbättra vattentillståndet. Det som kanske är ett större problem är använd- ningen av kemikalier och antibiotika. Jag visste inte att man använder så många olika slag av kemikalier och antibiotika i fiskodlingar. Man använder kemika- lier bl.a. för att förbättra vattenkvalitet, för att kontrol- lera vegetationen, för att impregnera, för att desinfice- ra, för att skölja och för att bedöva fisk. Formalin är ett vanligt medel. Malakitgrönoxalat är ett annat me- del som man använder. Det är förbjudeti USA, efter- som man misstänker att det kan skada foster, men det används ändå i Sverige, eftersom det är svårt att hitta ersättningar. Klorbutol, benzokain och metokain an- vänds mycket. Dessa ämnen kan spåras i fisken flera veckor efter behandlingen. Kopparpreparat används för att minska påväxt av alger och annat på kassarna. Det är i dag okänt vilka effekter detta har på flora och fauna. Man vet inte heller hur stor omfattning det har. Uppskattningar har gjorts av att det för sju-åtta år sedan användes 20-25 ton formalin och 74-100 ton malakitgrönoxalat i det svenska vattenbruket. Man använder också mycket antibiotika. De medel som man använder är svårnedbrytbara, och de lagras i bottensediment och i andra marina organismer. Man har spårat antibiotika i blåmussla, krabba och olika vilda fiskar. Från tidigare jordbruksdebatter vet vi att antibiotika som används på ett okontrollerat och oförsiktigt sätt är ett stort hot som måste tas på stort allvar. Därför behöver man se över fiskevården på ett helt annat sätt innan man satsar storskaligt på det i Sverige. Det sker också en ökad mängd transporter av fisk mellan olika odlingar och mellan länder. Detta bety- der ökad risk för spridning av sjukdomar. Det är ett problem när det gäller EU:s fiskepolitik, eftersom man inte kan stoppa införsel av fisk som är smittad med sjukdomar. Då betraktas det som ett handelshin- der enligt EU:s regelverk. Det gäller t.ex. de risker för smitta som vilda öringsstammar utsätts för från för- rymd regnbågslax, osv. På grund av detta har vi ställt krav på att det skall utarbetas en nationell miljöpolicy för vattenbruk. Det är nämligen uppenbart att de regler som i dag finns inte räcker till. Majoriteten i utskottet har inte ställt sig avvisande till detta, men den har hänvisat till en utredning som SLU gör tillsammans med Fiskeriver- ket. Utredningen skall inte vara klar förrän 1999. Jag tycker inte att man kan vänta så länge. Jag tycker att detta är något som vi borde ha gett regeringen i upp- drag att arbeta med på en gång. Vi har skrivit många fler saker om fiskevård, och jag skall nämna något om detta innan jag övergår till att tala om jordbruket. Vi har tagit upp fiskevården. Vi tycker att det är positivt att det nu anslås 20 miljoner kronor till fiske- vård. Det är inte någon våldsamt stor satsning, utan det är en droppe i havet. Men det är bättre än ingen- ting. Enligt Fiskeriverkets beräkningar skulle det behövas 65 miljoner kronor per år under många år framöver. I vår motion om särskilda arter har vi tagit upp havsöring och ål. I dag satsar man inte särskilt mycket på det, trots att det finns ett allvarligt hot. Det finns inte nu tid för mig att gå in mer på det, utan jag får hänvisa till den motion som vi har skrivit om detta. Vi tycker att fiskevårdsmedel skall användas till fiskevård i fjällen. Där är det framför allt rödingen som är hotad. Rödingen är en mycket speciell fiskart som är särskilt anpassad till dessa kalla vatten. Men det gör också att den är känslig för konkurrens från andra fiskarter. Jag skulle vilja säga mycket mer om Östersjölax- en. Men jag skall nöja mig med att beklaga att betän- kandetexten har försvagats vid det sista utskottssam- manträdet. Utskottsmajoriteten vågade inte uttala sig mot en användning av drivgarn, som är ett av de stora problemen vid fiske av lax i Östersjön. Det är positivt att Fiskeriverket nu har fattat beslut som innebär att man gör en annan fördelning och flyttar mer av lax- fisket upp till älvmynningarna längs Norrlandskusten. Det betyder att man kan ha ett betydligt mer selektivt fiske och i större utsträckning fiska odlad lax och på det sättet kan spara den vildlevande laxen. Vi har också krävt en översyn av fritidsfisket. Ett stort frivilligt arbete görs när det gäller exempelvis fiskevårdsområden. Men detta är ett känsligt kapitel eftersom utplanteringen av fisk gör att de naturliga biologiska systemen rubbas. Detta borde uppmärk- sammas mera. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 14 och 26, men jag står naturligtvis också bakom övriga reservationer som vi i Vänsterpartiet har skrivit under. Jag tänkte ägna några minuter av mitt nästa anfö- rande åt att under det här debattavsnittet säga några ord om jordbruket. Jordbruksfrågor utgör ju en del av betänkandet. Det finns självklart mycket att säga om jordbruket. Det gäller då på global nivå, i ett EU- perspektiv och i ett svenskt perspektiv. Att livsme- delsförsörjningen är av avgörande betydelse för människans överlevnad på jorden vet alla. Däremot verkar det vara betydligt svårare att göra något. I dag förstör vi i stor omfattning jordbrukets produktionsre- surser. Detta är allvarligt. Här gäller det också EU- perspektivet. Ett hållbart jordbruk bedrivs inte i dag, vare sig i EU eller i Sverige. Det finns många hot mot jordbruksverken, men jag skall inte gå in på dem nu eftersom tiden rinner i väg. Jag skall bara ta upp några synpunkter på EU:s jordbrukspolitik. Det är alldeles uppenbart att vi be- höver reformera jordbrukspolitiken i EU. Det behöver vi göra av många skäl, bl.a. av produktionsmässiga skäl. I dag sker nämligen en felaktig produktion. Fel grödor produceras och man använder för mycket konstgödsel, bekämpningsmedel och medel för att bota sjukdomar. Det gäller då antibiotika och andra typer av metoder som inte är etiskt godtagbara. EU:s jordbrukspolitik behöver också reformeras med hänsyn till den utvidgning med nya medlemslän- der som skall ske. Vidare behöver EU:s jordbruks- politik reformeras med hänsyn till ekonomin, till kostnaderna. En orsak till att det har blivit ett så krångligt system i EU är att handeln med jordbruksva- ror ses som överordnad produktionen som sådan. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det är en bra modell. Ökad handel betyder också ökade risker vad gäller djur, råvaror och förädlade livsmedel. Det blir också ökade risker för spridning av smittor och sjukdomar. Därför tycker vi att man borde verka för en ökad regional självförsörjning och för minskade transporter inom EU. Det som är svårt att lösa när det gäller att åstad- komma en förändring av EU:s jordbrukspolitik är frågan om var jordbruksproduktionen skall ligga och vilken inriktning jordbruksproduktionen skall ha. Jag kan inte låta bli att något kommentera Ingvar Eriks- sons fråga om konkurrenskraften. Det är ingen nyhet att moderaterna talar om sänkta skatter. De vill ha lägre skatter och höjda stöd. Det är med bönderna som med oss andra. Det är skillnad på bönder och bönder. När det gäller EU- systemet är det de redan välbeställda bönderna som får den största delen av EU:s bidrag, medan de bönder som kanske allra mest skulle behöva stöd för att få bättre möjligheter att överleva inte har samma möjlig- heter att utnyttja EU-systemet. När det gäller frågan om en utredning av minera- loljorna inom jordbruket vet vi att ekonomiska styr- medel är nödvändiga och bra och att de fungerar. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är nödvändigt att få ett konventionellt stöd till jordbruket. I dag är näs- tan 95 % av jordbruket i Sverige inriktat på konven- tionell odling. Därför är det viktigt med åtgärder där. Det förslag som regeringen och Centerpartiet till- sammans har lagt fram är dock väldigt dåligt. Jag tycker att det är märkligt att man vill ha ett stöd som innebär att ersättning utbetalas till den som går på en kurs; detta baserat på jordbruksarealen. Det är också märkligt att man får ersättning för att man inte destru- erar förbjudna bekämpningsmedel. Detta är kanske att ta till de konstigaste reglerna, men systemet är mycket märkligt. Vi har föreslagit avslag här och att regering- en skall återkomma med ett bättre förslag. Vi har inte fått gehör för vårt förslag, vilket jag beklagar. Stödet ger alltså inte miljönytta för pengarna. Det är också fel att nu införa ytterligare stöd. Re- dan i dag finns det tio miljöstöd inom EU. Vi har föreslagit att man skall avvakta och göra en grundlig översyn och en utvärdering av befintliga stöd. Det är ju mycket byråkrati och krångel runt omkring i detta sammanhang. Inför EU:s nästa femårsperiod tycker vi att man när det gäller miljöstöden borde ha en hel- hetssyn på alltihop. Fru talman! I mitt nästa inlägg under nästa debat- tavsnitt kommer jag att bl.a. gå in på det ekologiska jordbruket. 0658094895604 N 2010-01-01 00:00:00 201002 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0948/#anf7