2348836 GL0948 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:48 Tisdagen den 16 december 1997/98 48 1997-12-16 00:00:00 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 20BCAC0E-54F2-47BA-958D-228C89E02282 67 MAGGI MIKAELSSON (v) v Herr talman! Jag skall börja med att tacka utskot- tets ledamöter för tillstyrkande av den motion som jag nu för andra året i rad har väckt om ett stöd till det fjällnära jordbruket. Förhoppningsvis kommer hela riksdagen enad att ställa sig bakom den om en liten stund. Det är faktiskt väldigt positivt, och jag är väl- digt glad över att vi har lyckats nå dithän. Det finns ett litet småskaligt jordbruk i de fjällnära områdena. Det är små gårdar, små enheter. Det finns inga möjligheter att rationalisera detta bruk, för det är för långt till grannens åker, för att uttrycka det enkelt. I genomsnitt handlar det om mjölkgårdar med tolv tretton kor. Man har inte haft möjlighet att utnyttja de befintliga miljöstöden eller andra stöd som finns inom EU-systemet. Det faktum att riksdagen snart kommer att fatta beslut om ett tillkännagivande om att rege- ringen skall komma tillbaka med ett förslag till ett särskilt stöd till det fjällnära jordbruket är jag mycket glad över. I övrigt har det varit en intressant debatt här i dag, en diskussion om dagens jordbruk, både det svenska och i viss mån det globala. Självklart är jordbruk livsmedelsproduktion och därmed nödvändigt för vår överlevnad. Men det är lika viktigt att detta jordbruk och denna livsmedelsproduktion sker på ett sådant sätt att det är långsiktigt uthålligt. Naturen kommer att klara sig, naturen överlever utan oss människor. Men vi överlever inte om vi inte anpassar vår produktion till vad naturen ger för förutsättningar. I dag är inte den produktionen uthållig. Hela den världsekonomi som vi lever i bedriver en rovdrift på ändliga resurser. Det är en ökad urbanise- ring som betyder förstörelse av jordbruksmark, förstö- relse av vattenresurserna. Trots att jordbruksproduk- tionen har fördubblats sedan 1960 svälter 800 miljo- ner människor. Det här får man inte glömma bort i diskussionen om jordbruket i Sverige. Det betyder också att det är väldigt viktigt att vi bedriver ett jord- bruk på all tillgänglig jordbruksmark. Där är jag helt enig med Dan Ericsson att det är viktigt - det är fler som framfört det. Det jag skulle vilja lyfta fram nu, eftersom jag inte hann göra det under den föregående debatten, är det ekologiska jordbruket, som är det mål som vi måste sträva mot. Vi har uttryckt i vår motion det som så att all jordbruksproduktion på sikt skall vara ekologisk. Med det menar vi att den skall vara långsiktigt håll- bar, att man skall utnyttja lokala förnybara resurser, solenergi och bioenergi, bevara åkerjordens bördig- het, maximera återcirkulation av växtnäring och or- ganiskt material. Man skall minska behovet av ändliga resurser och miljöpåverkan på det sättet. Man skall inte använda naturfrämmande ämnen. Man skall bidra till bevarandet av genetisk mångfald i produktionen och i jordbrukslandskapet, om man skall kunna ge husdjuren betingelser som tillåter dem ett naturligt beteende. Det här är den målsättning som finns för det eko- logiska jordbruket, och vi tycker att den är väldigt bra. Visionen måste ju vara att de 5,6 % som vi har i dag - och som vi har som mål skall öka till 10 % - skall växa successivt. Under den tiden kommer det konventionella jordbruket att minska, så att vi till slut når en helhet där vi har ett jordbruk som är hållbart. Det här betyder inte att det ekologiska jordbruket skall stå stilla. Det är dags, tycker vi, att utveckla begreppet ekologiskt jordbruk. Vi har bl.a. lyft upp frågan om att bryta ned det centrala målet på 10 % till regionala mål. Vi kan ju se att det är väldigt olika hur mycket jordbruksmark som odlas ekologiskt i olika delar av Sverige. Jämtland och Västernorrland hör till dem som är duktigast. Nu har inte de så stor andel jordbruksmark, men det är ändå bra att man har näs- tan en tredjedel ekologiskt odlat. Det kan jämföras med hur det ser ut i Skåne, Västergötland och Öster- götland, som är stora jordbrukslän. I det sammanhanget skulle jag också vilja säga något om Centerns reservation när det gäller det här att komma med ett nytt mål för det ekologiska jord- bruket. Jag tycker att det är litet grand att slå in öppna dörrar att reservera sig. Det står i propositionen att ett nytt mål skall utformas. Det står också i betänkandet. Så det är ju ingen skillnad mellan reservationen och det som vi alla är överens om. Sedan tycker vi också att det är viktigt att fortsätta att utveckla begreppet ekologiskt jordbruk. Hittills har man ju framför allt jobbat med att inrikta sig på att ha en produktion utan bekämpningsmedel och konstgödsel. Nu menar vi att det är dags att ta nästa steg. Det finns tre problem i dagens ekologiska pro- duktion. Det är näringsläckage, långväga transporter och användning av fossila bränslen. Det här måste vara det som man skall ta itu med i nästa steg. Det är ett problem att man är beroende av fossila bränslen, och det här med långväga transporter är ett område som man inte kan komma ifrån. Det finns en hel del ekologisk produktion som man faktiskt på det sättet skulle kunna ifrågasätta. Och man gör ju sina egna misstag. Själv köpte jag ekologisk honung från Nya Zeeland, och inte förrän jag kom hem började jag fundera över om det var så nödvändigt. Jag skulle också vilja säga något kort om det här s.k. kopasset. Vi är mycket kritiska till det sätt som detta hanteras på, men faktum är att det här bottnar i en förordning, och en förordning är direkt tillämplig i svensk lagstiftning. Finansieringen kan man diskutera. Jag är inte så säker på att man inte skall ta ut en avgift för den här administrationen, för det betyder ju också att man får en ursprungsmärkning som är värdefull. Det var Marie Wilén inne på. Det är en fullkomligt felaktig hantering administrativt, men såvitt jag har förstått så ligger en hel del av detta i att det är bundet till en förordning som inte Sverige ensidigt kan ändra på. Jag tänker också ta upp litet grand av den budget som vi från Vänsterpartiet har lagt fram. Som jag sade i mitt tidigare anförande har vi föreslagit att man inte nu skall utnyttja den sista delen av det framförhandla- de stödet. I stället skall man ha kvar en reserv till den översyn av de samlade miljöprogrammen som skall göras inför nästa femårsperiod. Det betyder att vi också har gjort en litet annan prioritering i vår budget. Vi har en reservation, nr 1, som jag yrkar bifall till. Jag skall nämna litet kort om vad den reservationen innehåller. Vi har bl.a. föreslagit ett ökat anslag till Statens veterinärmedicinska anstalt. Det har vi gjort bl.a. mot bakgrund av det ökade antal djursjukdomar som vi har fått i Sverige - inte minst på grund av den ökande handeln med övriga EU-länder. SVA har krävt mer pengar. Vi har föreslagit att de skall få en ökad ram för att klara av det här. Detsamma gäller anslaget för att bekämpa smitt- samma husdjurssjukdomar. Där har vi också föreslagit en ökning med 15 miljoner. Vi har ju sett en ökning av salmonella. Vi har sett en ökning av andra sjukdo- mar, t.ex. utbrott av Newcastlesjuka bland höns. Vi har haft problem med sjukdomar hos svinen osv. Det här är något som vi tyvärr måste lära oss att leva med och lära oss hantera. Det är dåligt att man då drar ned anslagen jämfört med vad myndigheterna känner att de behöver. På samma sätt har vi fördelat en större ram till Statens livsmedelsverk, bl.a. för att klara av det här med bekämpningen av salmonella i det kött som kommer in. Jag är helt överens med vad Marie Wilén sade tidigare. Vi från Vänsterpartiet har också krävt att man temporärt skall återinföra en gränskontroll för att få stopp på införseln av salmonellasmittat kött vid gränsen. Vi har också reserverat oss för att vi vill ha ett högre anslag till SLU. Nu har de fått en ytterligare besparing, eller neddragning, med 9,4 miljoner inför nästa års budget. Det står i propositionen att detta är av statsfinansiella skäl. Vi har inte kunnat acceptera det. Här tycker jag att det vilar ett tungt ansvar på Centerpartiet, som med öppna ögon har gått in och försämrat förutsättningarna för jordbruksforskningen på ett sådant sätt att hela det norrländska jordbruks- forskningsprogrammet just nu är hotat. Det är många som har protesterat mot det här. Jag vet inte vad man kan göra åt det, men det är i alla fall väldigt allvarligt att försöksanstalterna i Röbäcksda- len och Öjebyn och ytterligare två ställen riskerar att läggas ned och flyttas till andra delar i Sverige. Det är ju faktiskt så att man inte kan forska på norrländskt jordbruk i Skara eller i Alnarp. Man kan inte forska på norrländska klimatförhållanden, norr- ländska förutsättningar att hitta alternativa grödor, tålighet mot frost och andra problem som finns i det norrländska jordbruket. Det kan man bara göra i Norrland. Det finns också en enhet i Umeå där man forskar på renar. Jag har litet svårt att se att man skulle kunna bedriva den forskningen längre söderut än där det görs i dag. Med det, herr talman, har jag lämnat igen några av de minuter jag fick, eller tog mig rätten att ta, i den förra debatten. Jag vill yrka bifall till reservation 1. 0658094895604 N 2010-01-01 00:00:00 201062 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0948/#anf67