2348836 GL0948 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:48 Tisdagen den 16 december 1997/98 48 1997-12-16 00:00:00 Hållbart fiske och jordbruk 330BC8DC-1BBA-4196-BDC4-B90767471129 27 SINIKKA BOHLIN (s) s Fru talman! Att få ett hållbart fiske och jordbruk handlar om att skapa en långsiktig balans mellan resurser och utnyttjande. Tyvärr, Gudrun Lindvall, kan detta inte ske över en natt. Man kan inte bygga ett hållbart Sverige över en natt, som Miljöpartiet kanske många gånger tror. Jag vill kort beskriva innehållet i det betänkande vi har framför oss som mat, miljö och människor. Det handlar om maten som vi alla behöver, maten som vi fångar i vattnen eller brukar i jordarna. Det handlar om miljön som fisken lever i och grödorna växer i. Det handlar också om människor, vi konsumenter som köper maten men också de människor som fiskar eller odlar. Det handlar om ett gemensamt ansvar, ett åta- gande från lokalt till globalt, med alla de mellanregi- oner som finns i det här arbetet. Låt oss titta på fiskeområdet: Vad vill vi göra, och vad kan vi göra? Om visionen är ett hållbart fiske kan man säga att målen är följande, som också finns som en röd tråd i utskottets betänkande. Det handlar om att utveckla miljömålen, att tillämpa försiktighetsprinci- pen och att förstärka sektorsansvaret. Det är tre frågor som genomgående finns med i betänkandet. Jag vågar påstå att vi i den här kammaren är överens om de här målen, men när vi börjar hantera medlen brukar vi vanligtvis ro åt alla möjliga håll. Men det är ju egent- ligen det som är politikens dynamik. Det är nämligen ingen som äger sanningen, fastän det finns några i den här kammaren som tror det. Jag skall kort ta upp det globala perspektivet, ef- tersom Maggi Mikaelsson var inne på vikten av det globala arbetet inom fisket. De nationella visionerna måste naturligtvis vara desamma som de internationel- la, globala visionerna. Det finns hotbilder, nämligen överfiskningen och vattenbruket. Det är framför allt inom FN och FAO som vi har möjlighet att fortsätta diskutera de här frågorna, för att även för kommande generationer garantera möjligheten att få näringsrika livsmedel till hyfsade priser. Så är det ju inte i dag. Jag håller alltså med Maggi Mikaelsson i den be- skrivning hon gör av problematiken. Som medlemmar i EU delar vi också den gemen- samma fiskeripolitiken och dess mål. Några talare har tidigare i debatten nämnt att man skall göra en om- prövning av detta till år 2002 för att säkerställa fiske- näringens framtid. Men för mig är det viktigt att vi från Sveriges sida i det fortsatta arbetet även tar upp miljön och konsumenterna, precis på samma sätt som vi gör på jordbrukets område. Det finns all anledning för oss att aktivt delta i det pågående Agenda 2000-arbetet. De stora frågorna är naturligtvis östutvidgningen och jordbruket. Men eftersom diskussionen om strukturfonderna, som t.ex. kristdemokraterna tog upp här, finns med i Agen- da 2000 finns det all anledning att vara observant på föreslagna förändringar även på fiskets område. Det kan påverka oss i de fortsatta planeringarna. Jag tyckte att Maggi Mikaelsson sade att det inte fanns något nationellt arbete. Men i Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald ingår utarbetande av långsiktiga skötselplaner för svenskt fiske. Det här måste naturligtvis hänga ihop med det arbete som vi gör inom EU. Det som vi nationellt tror på som lång- siktigt hållbart måste också överföras till EU- diskussionen för att få acceptans där. Jag förutsätter som arbetsordning att dessa diskussioner kommer tillbaka till denna kammare och att vi då kan diskutera litet mer detaljerat, inte som i dag den långsiktiga planeringen. Jag nämnde tidigare att sektorsansvaret är en för- utsättning och ett av våra mål för ett framåtsyftande arbete på fiskets område. Det skall tillämpas i en fortlöpande dialog med miljöns företrädare. Det måste vara sektorns miljöansvar som är grunden för det framtida miljöarbetet. Vad är då sektorn i detta fall? För mig handlar det inte enbart om yrkesfisket, även om det i och för sig är en viktig del i samhället. Det handlar också om fritidsfisket. Om man yrkesfiskar, sportfiskar eller bara fritidsfiskar - drar upp någon abborre eller gädda - har man ett eget miljöansvar. Detta kräver naturligtvis, herr talman, kunskap om miljön och om ekologin men också en fortsatt dis- kussion om framtida finansieringsmöjligheter. Det här är en fråga som vi har utrett och diskuterat flera gång- er, men vi måste låta diskussionen fortsätta även i framtiden. Frågan är naturligtvis om miljön och fiskevården får kosta något eller om naturen sköter miljöskulden själv. I dag betalar vi gärna en hundring för att gå på Globen och titta på ishockey eller 60 kr för att gå på bio. Frågan är om vi i framtiden även är beredda att betala för god fiskemiljö - en möjlighet för komman- de generationer. När sektorns ansvar för miljöarbete ökar kan vi kanske också ändra statens styrmedel. Men låt oss ha en långsiktig diskussion om den här frågan. Nu gör vi ändå en ökad satsning med statliga me- del - inte så mycket, men ändå litet grand - för att förbättra fiskevården, främst i kustområdena och i de sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand skall insatserna för bevarande av hotade arter och stammar, biotopåtgärder, bildande av fiskevårdsom- råden - något som har varit uppe i debatten i dag - samt skärpt fisketillsyn prioriteras. Ett mångårigt diskussionsämne i denna kammare har varit Östersjölaxen - en mycket svår fråga som kommer att vara svår även i framtiden. Genomföran- det av den internationella aktionsplanen för Östersjö- laxen, som antagits av Fiskerikommissionen för Ös- tersjön, har en väldigt hög prioritet i Sverige. Sverige har ett särskilt ansvar för naturlaxstammarna, efter- som de flesta kvarvarande naturliga laxbestånden i Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Detta har också tagits upp i den här debatten. Nu har Fiskeriverket fått i uppdrag att utreda och lämna förslag om hur en begränsning av fisket av vildlax skall genomföras. Jag tror att vi när detta förslag kommer får återkomma till diskussionerna om redskap, om drivgarnsfiske och om alla de andra frågor vi har haft uppe i debatten. I uppdraget ingår också att se över hur vi skall kunna säkerställa genproduktionen för de vilda lax- stammarna - en svår fråga, som sagt. Problemen kan inte lösas enbart genom beslut om en mycket låg total tillåten fångstmängd, eftersom det då bildas ett stort överskott av odlad lax i de utbyggda älvarna. Därför måste ett visst fisketryck upprätthållas. En annan komplicerad fråga är vattenbruket. För- delarna är givetvis själva produktionen av fisk som livsmedel, och naturligtvis också arbetstillfällena. Men nackdelen är, såsom Maggi Mikaelsson tog upp, eventuella miljöproblem som t.ex. övergödning av vattenområden. Nu är ändå det här området relativt välreglerat vad gäller större odlingar, och både till- stånds- och anmälningspliktsförfarandet borde därför hindra miljöpåverkan. Men för att vi i framtiden skall vara säkra på miljöeffekterna har, som Maggi Mika- elsson också sade, SLU tillsammans med Fiskeriver- ket fått i uppdrag att utreda denna fråga. Man skall vara klar år 1999. Maggi Mikaelsson tyckte att regeringen skulle gö- ra det här nu. Nu är vi nästan inne i 1998, och det är alltså inte så långt till 1999. Och frågan är: Vad skulle regeringen kunna göra just nu? Herr talman! Förslaget om att långsiktigt klara också ett hållbart jordbruk handlar om hur vi inom EU kan förändra jordbrukspolitiken mot en ökad miljöanpassning. Men det handlar naturligtvis också om våra egna ansträngningar inom landet, hur vi till- sammans med sektorn kan ta ansvar för våra egna miljöfrågor. Kortfattat kan man säga att det gäller att minska miljöpåverkan samt i framtiden öka den eko- logiska odlingen. Det handlar alltså om både det kon- ventionella jordbruket och den ekologiska odlingen. Herr talman! Jag har inte för avsikt att i dag debat- tera den kommande reformen av CAP eller de svens- ka ståndpunkterna inför detta arbete. Ärendet bereds i Regeringskansliet, och jag vill vänta på detta underlag och ta den debatten när det kommer. Men jag vill ändå poängtera det som jag sade i början av mitt anförande, nämligen att både miljö- och konsumen- taspekterna är lika viktiga som producentperspektivet. EU:s Agenda 2000 är viktig också i detta samman- hang. Östutvidgningen och miljöfrågorna måste gå hand i hand. Den kanske viktigaste delen i dagens betänkande är målen för ett utbyggt miljöersättningsprogram, något som jag ser som ett viktigt styrmedel för en god miljöanpassning av det svenska jordbruket. Förslaget att utöka programmet med 700 miljoner kronor inne- bär en full utbyggnad av miljöprogrammet så att hela den kostnad på totalt 2,8 miljarder kronor per år som Sverige erhöll vid medlemskapsförhandlingarna ut- nyttjas. Det finns en god uppslutning i utskottet kring det här förslaget. Det finns dock en reservation från Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger nej till delprogrammet för resurshushållande konventionellt jordbruk som en tidsbegränsad och kompetenshöjande åtgärd. Jag skall strax återkomma till den reservatio- nen, herr talman, men jag vill först ta upp den kritik som återfinns i många motioner och i några reserva- tioner och som gäller förenklingen av regelsystemen. Jag tror att vi alla delar dessa synpunkter, både re- geringen och vi i utskottet. Nu har man försökt hitta förenklingar under den här mandatperioden, men det kanske inte är så lätt att under pågående stödperiod förändra spelreglerna för brukarna. Det som är viktigt är att till nästa program som vi skall försöka få ihop, för åren 2000-2004, fortsätta arbetet med att försöka förenkla regelverket, inte bara inom Sverige utan också inom EU. Vad gäller reservationen angående avslag på det föreslagna delprogrammet för resurshushållande kon- ventionellt jordbruk - egentligen en beställning som utskottet gjort tidigare - kan jag bara beklaga att särskilt Miljöpartiet uttrycker sig på ett väldigt spe- ciellt sätt. Man säger att det är pinsamt dåligt och att det är smörja. Jag tycker inte att det är ord som passar i Sveriges riksdag. När man läser vidare i Miljöpartiets motioner och reservationer får man veta att den konventionella odlingen och djurhållningen i Sverige medför stora folkhälsoproblem - på vilket sätt, Miljöpartiet? När Miljöpartiet också kräver att det måste "tas fram en avvecklingsplan för den konventionella od- lingen och djurhållningen" funderar man verkligen över miljöpartisternas realism i samhällsutvecklingen. De påstår också att en hel yrkeskår, nämligen de svenska jordbrukarna, har allvarliga kunskapsbrister. Samtidigt yrkar de i en annan reservation avslag på ett förslag som syftar till att förbättra jordbrukarnas ut- bildning vad gäller miljövänliga produktionsmetoder. Herr talman! Detta kallar jag raka besked till en näring som ändå räknas som behövlig och en fram- tidsnäring för att vi skall klara livsmedelsförsörjning- en. Jag håller med Dan Ericsson om att vi i det här arbetet inte behöver överord. Det krävs faktiskt tro- värdighet för att klara av en mycket svår fråga. Visst måste vi ännu mer betona en miljöinriktning, men låt oss hitta en linje som är realistisk både för producenter och konsumenter. För en fortsatt utveck- ling i rätt riktning behövs förändringar i det konven- tionella jordbruket och en ökad andel ekologiskt jord- bruk. Vi har nu nått halvvägs mot vårt 10-procentiga mål. Låt oss se vad som händer tills vi skall göra ett nytt program. Herr talman! Som jag började mitt anförande om hållbart fiske och jordbruk: Maten, miljön och männi- skorna måste vara grunden för vårt fortsatta arbete. Till sist vill jag yrka bifall till utskottets hemstäl- lan och avslag på samtliga reservationer. 0897304708905 N 2010-01-01 00:00:00 201022 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0948/#anf27