2348836 GL0948 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:48 Tisdagen den 16 december 1997/98 48 1997-12-16 00:00:00 Allmän miljö- och naturvård 93FE42BA-6D6B-4597-9B55-A2CCBA13C119 114 DAN ERICSSON (kd) kd Fru talman! I Svenska Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur kunde man tidigare i år läsa rubriken Revisorer sågar miljöarbetet i Sverige. De refererade revisorerna var riksdagens egna som gjort en granskning av det svenska miljöarbetet. För inte så länge sedan hade jag en särskild interpellationsdebatt med miljöministern om nedskärningarna på miljöom- rådet. De svar jag då fick var att mina uppgifter inte stämde, men det gör de ju. Det är ju inte jag som säger detta om nedskärningar på miljöområdet utan det är de myndigheter som ansvarar för miljöarbetet och de miljöorganisationer och miljöjurister som har att granska regeringens förehavanden. Hur länge skall regeringen sticka huvudet i sanden och förneka den här nedrustning. Det är ju bara att konstatera faktum. Regeringen har i snabb takt avlövat de aktiva miljöpolitiska insatser som görs av många olika aktö- rer. Kalkningsfrågan är ett exempel på ett sådant försök. Det hjälper inte att anslå medel till lokala investeringar om inte miljöpolitiken hänger ihop och ansvariga myndigheter får möjligheter att bedriva en aktiv miljöpolitik på alla de områden som berörs. Bakom en kuliss - att bygga om Sverige ekolo- giskt - nedrustar nu regeringen de facto miljöpoliti- ken. Jag kan ge några exempel. Kalkningsanslaget och försöken till sänkning av det. Avskaffandet av anslaget för sanering av miljöför- orenade områden. Neddragningen av resurser till länsstyrelserna miljöenheter, vilket minskat möjligheten att kon- trollera att miljölagstiftningen efterlevs. Jag har mycket tydliga exempel från Länsstyrelsen i Ös- tergötland på hur detta har försämrat miljötillsy- nen. Oförändrade anslag för naturreservat och natio- nalparker, trots de stora behov som har påtalats. Oförmågan att införa en ny samlad miljöbalk. Oförmågan att arbeta för att sluta kretsloppet stad-land. Förhalandet av åtgärder för att komma åt oljeut- släppen i Östersjön. Det tillstånd Sverige nu har fått av EU att öka koldioxidutsläppen, som ökar på växthuseffekten, är ett ganska graverande exempel. Vi har haft neddragningar av forskningsresurser på miljöområdet. Vi kan göra en mycket lång uppräkning. I stället för en effektiv och långsiktig nationell miljöpolitik satsar regeringen s.k. projektmedel på projekt som kommer att avstanna den dag de särskilda ekonomiska medlen har tagit slut. Det som behövs är i stället en konsekvent långsiktig miljöpolitik som kan betala av den miljöskuld Sverige som nation har dragit på sig. Bl.a. Hanna Zetterberg var ju inne på just den linjen. Det måste vara långsiktighet och kon- tinuitet i det vardagliga miljöarbetet och inte bara tillfälliga projekt. Nyligen har klimatkonferensen i Kyoto i Japan avslutats, dessvärre med ett otillräckligt resultat. För Sveriges del måste det ha varit besvärande att stå för ett tillstånd att bryta klimatkonventionen och kunna öka utsläppen inom EU:s sfär. Eftersom vi i Sverige, till skillnad från våra nordiska grannar, inte fick en bred parlamentarisk insyn i klimatkonferensen vet vi i oppositionen inte riktigt hur Sverige agerade på plats. Det är en stor brist. Det är synnerligen beklagligt eftersom klimatfrågan kräver stor uppmärksamhet. Det vore intressant att nu efteråt få höra vad Ingemar Josefsson kan säga om varför Sverige inte hade en parlamentarisk delegation när Norge, Danmark och Finland hade det på plats i Kyoto. Kristdemokraternas uppfattning är att vi nu måste få till en nationell samling för att kunna nå en bryt- punkt där vi minskar vår koldioxidavgång. Det måste ju vara vår strävan. Ett tydligt handlingsprogram bör utarbetas som omfattar alla de sektorer som kan komma att beröras av den kamp mot klockan som klimatfrågan utgör. Det handlar om energi, transporter och kolbindning. Det är flera åtgärder som behöver komma till. Det handlar om såväl nationella fråge- ställningar som regionala och globala. Ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram bör fastställas av riksdagen. Regeringen bör upprätta ett särskilt sekretariat för dess genomförande - ett sekre- tariat för klimatfrågorna. Det skulle vara intressant att höra utskottsmajoritetens svar på det förslag som vi har framfört i en motion. Fru talman! Skälen för att bevara den biologiska mångfalden är flera. Det är ekologiska, praktiska, estetiska, vetenskapliga och kulturella skäl. Men det finns också anledning att hävda etiska argument. Nyttjandet av mark och vatten får inte innebära att framtida generationers möjligheter till nyttjande in- skränks. En utarmning av den biologiska mångfalden innebär just detta. Här handlar det också om en effektiv bekämpning av miljöbrott relaterade till den biologiska mångfal- den. Dessvärre har regeringen nu också klantat till det vad gäller den nya centrala ekobrottsmyndigheten där det var tänkt att denna typ av brott skulle kunna beiv- ras. Nu vet vi inte mycket om vad som händer. I värsta fall händer ingenting. Det vore väldigt bra om Ingemar Josefsson kunde reda ut vilka miljöbrott som kommer att hanteras av den nya ekobrottsmyndighe- ten. Det har varit oklarheter och olika besked från regeringen på den punkten. I dag är ca 1 % produktiv skogsmark nedför den s.k. skogsodlingsgränsen avsatt som reservat. Den arealen måste på sikt öka till minst 5 %. För att säkra den biologiska mångfalden och ta ett ansvar för fram- tida generationers möjligheter att få ta del av natur- skog krävs det mer medel än vad regeringen föreslår. Därför har vi kristdemokrater avsatt 175 miljoner kronor utöver regeringens förslag till detta, något som utskottsmajoriteten dessvärre avstyrkt. För att rädda upp situationen något kan vi instämma med reservan- terna i reservation 9, som vi kommer att stödja vid en eventuell omröstning. Den tidsödande hanteringen av förslaget till mil- jöbalk är ett exempel på hur regeringen, och denna gång med Miljöpartiets hjälp, dragit en väsentlig miljöfråga i långbänk. I stället för att fr.o.m. den 1 juli 1995 ha haft en ny samlad miljöbalk i funktion före- ligger ännu inget förslag till en sådan miljöbalk på riksdagens bord. Tidigast 1999 kan nu en ny miljö- balk träda i kraft. Tala om senfärdighet och förlust för miljön! Regeringen bryter uppenbarligen mot tidigare riksdagsuttalanden om när miljöbalken senast skall träda i kraft. Eftersom vi ännu inte har fått något miljöbalks- förslag, trots att propositionen tydligen presenterats för snart ett par veckor sedan, har vi hitintills bara kunnat gå på vad andra kommentatorer har sagt. I går kunde man t.ex. på DN Debatt läsa vad Björn Gill- berg tyckte. Han var inte nådig. Han hävdade att re- geringen och Miljöpartiet nu försämrar för miljön. Var det för detta som Miljöpartiet fick väljarnas man- dat? Och vad svarar regeringspartiet och Miljöpartiet på denna kritik? Fru talman! För övrigt vore det egentligen intres- sant att höra fru talmans inställning till att regeringen presenterar en proposition och att vi snart två veckor senare ännu inte har fått den på riksdagens bord. Vi är ju faktiskt folkvalda och skall behandla detta. Jag tycker inte att det är en riktig ordning. För övrigt känner jag mig också litet frågande ef- ter Hanna Zetterbergs inlägg där hon sade att hon inte känner till det slutliga förslaget. Vad jag förstår av presentationen som har skett till medierna står ju faktiskt Vänsterpartiet bakom detta förslag. Då känns det ännu mer alarmerande om hon inte har sett det slutliga förslaget. Fru talman! För att Statens naturvårdsverk på ett fullgott sätt skall kunna utföra sina uppgifter att vara samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet samt ansvara för uppföljning och utvärdering krävs det att deras resurser inte åderlåts på det sätt som regeringen föreslår. Speciellt utvärdering och uppföljning av fattade beslut måste vara en prioriterad uppgift. Det är därför vi kristdemokrater har anslagit mer medel till denna verksamhet, liksom till sanering av miljöför- orenade områden. Eftersom våra förslag om bl.a. ökade insatser för miljöövervakning fallit vill vi markera vår principiella hållning genom vid en eventuell omröstning stödja reservation 4. Vidare föreslår vi ytterligare medel till det lokala Agenda 21-arbetet. Att först bidra till att dra i gång denna verksamhet och sedan inte ge tillräcklig syre- sättning för dess fortsättning är att förslösa redan insatta resurser såväl ekonomiskt som mänskligt. Vi vill också att särskilda medel öronmärks till folkbildning i bioteknik. Dessvärre är reservation 7 inte beloppsmässigt på den nivå som vi har lagt oss, därför kan jag inte backa upp den. Vi kommer att avstå i den omröstningen. Dessutom bör fördelningen av medel inom Natur- vårdsverkets anslag ske på ett sådant sätt att Interna- tionella försurningssekretariatet, Naturskyddsföre- ningen och Sveriges hembygdsförbund tillförsäkras resurser så att de inte riskerar en reducering av nuva- rande verksamhetsnivå. Det har vi lyft fram i vår motion. Jag yrkar därmed också bifall till reservation 2. Fru talman! Kristdemokraternas förslag om att säkra resurser för fortsatt kalkning har ju rönt fram- gång i tidigare betänkanden som vi debatterat. Det är också positivt att utskottet nu samlat sig till ett till- kännagivande om ytterligare 20 miljoner för kalkning, även om vi i vårt budgetalternativ har avsatt ännu mer. Forskningen talar sitt tydliga språk: det är sam- hällsekonomiskt lönsamt att kalka försurade sjöar och vattendrag. Det är stor risk att många projekt kommer att tvingas bli avbrutna med den nivå på anslaget som regeringen föreslår. Nu förbättras ändå situationen. Totalt innebär det kristdemokratiska budgetförsla- get en ytterligare satsning på miljön med en kvarts miljard. Jag kan bara beklaga att utskottsmajoriteten avvisat denna miljöförstärkning. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 201109 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0948/#anf114