2348835 GL0947 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december 1997/98 47 1997-12-15 00:00:00 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 53FDEC28-65E0-4565-8214-E9D43239A1FE 207 KERSTIN HEINEMANN (fp) fp Fru talman! Jag känner mig nästan litet frestad att fortsätta det replikskifte som var alldeles nyss. Det var mycket intressant får jag lov att säga. Jag skall hålla mig till det jag hade tänkt säga, men jag hade bra gärna velat blanda mig i. Fru talman! Folkpartiet har genom åren ägnat stor kraft åt arbetet med att skapa bättre villkor för det glömda Sverige; för gamla och sjuka på långvården, för barn som far illa och inte minst för människor med funktionshinder och deras familjer. Genomförandet av handikappreformen var för Folkpartiet mycket angeläget. Det är därför med stor oro och sorg som vi under de senaste åren har sett de förändringar som regeringen med hjälp av Centerpar- tiet har genomfört och som har urholkat handikappre- formen. Alltför många gånger under de senaste åren har vi debatterat förändringarna inom handikappreformen här i kammaren, och beslut har fattats. Reformen är ny men ändå ständigt utsatt för förändringar. Det väcker mycket oro och bekymmer för dem som har rätt till reformen, en oro som borde ha besparats dem med tanke på alla andra bekymmer de har. Dessutom blir det ju också en oro för framtiden. Vad händer nästa gång? Den senaste förändringen, som kom i samband med vårbudgeten 1997, var ju när Socialdemokrater- na och Centern ansåg det prioriterat att, samtidigt som man tecknade in miljardöverskott i de offentliga fi- nanserna, spara ett par hundra miljoner kronor på assistansersättningen. Handikappreformen urholkas bl.a. genom att ett större ansvar vältras över på kommunerna. Det blir delvis en återgång till situationen före reformen, då människor med funktionshinder ofta fick finna sig i att servicen radikalt kunde skilja sig åt mellan olika kommuner. Försämringarna handlar inte bara om pengar. De handlar också om innehållet. Genom den s.k. scha- bloniseringen försämras situationen radikalt för en- skilda funktionshindrade och för flera brukarkollektiv. Det bekräftades ju också vid socialutskottets utfråg- ning om handikappreformen tidigare i höst. Fru talman! Enligt LSS skall även de med psykis- ka funktionshinder räknas till personkretsen. Enligt Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen så är denna grupps behov väldigt eftersatt. Det finns därför all anledning att regeringen ser till att lagstift- ningen följs även för gruppen med psykiska funk- tionshinder. Vi menar att de rättigheter som LSS och LASS givit personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga inte får försämras. Den personliga assisten- ten bör snarare användas mer i arbetslivet och i studi- everksamheten. Assistentens insatser i skolarbetet och på dagis skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring hans eller hennes person fun- gerar så bra att alla övriga krafter kan användas till att satsa på skolarbetet eller den pedagogiska leken. Förändringarna i rätten till personlig assistans måste återställas. Återupprättandet av handikappre- formen kommer för Folkpartiet i första rummet. När det väl är gjort och ekonomin ger utrymme finns det anledning att blicka framåt mot nya reformer. Folkpartiet har därför i sin budget anslagit drygt 1,4 miljarder mer än vad regeringen hade föreslagit för att handikappreformen skulle kunna återställas. Det återstår nu bara att konstatera att Socialdemokra- terna och Centerpartiet har funnit att andra områden är viktigare att prioritera. Kerstin Warnerbring sade att handikappreformen har varit en revolution och att protesterna och våra förslag bara kommit till för att vi skall ta politiska poäng. Hon sade också att det är en långsiktig finansi- ering som är viktig. En sådan är vi i Folkpartiet libera- lerna beredda att se till att vi får, så att människorna kan känna sig trygga. Vi gör den prioriteringen. Fru talman! Jag vill också beröra stödet till re- kreationsanläggningar för handikappade, och jag vill ta ett exempel. Mättringe är en rekreationsanläggning för handi- kappade. Syftet med anläggningen är att erbjuda barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder samt deras familjer en rekreation i en tillgänglig miljö med sär- skild personal och service. Det är en rekreation som för många är ytterst välbehövlig och som inte går att få i andra miljöer, som t.ex. de som icke funktions- hindrade kan använda. Jag tänker t.ex. på promenader i skog och mark, att sola och bada vid en badstrand. Detta är möjligt även för svårt funktionshindrade i Mättringe. En tids vistelse där kan betyda att både den funktionshindrade och de anhöriga orkar ytterligare en tid. De olika organisationerna har tagit ett betydande ansvar för anläggningarna, och det är därför som samhället via särskilda statsbidrag har stött verksam- heten. Regeringen ville i budgeten dra ned på stödet till anläggningarna med 6 miljoner kronor. Vi avvisar denna besparing. Utskottets majoritet har till viss del tillgodosett våra krav och tillfört ytterligare medel, men vi anser att hela summan på 6 miljoner kronor borde ha avsatts. Fru talman! Våra förslag om förbättringar inom handikappområdet har ju avvisats genom riksdagens beslut den 20 november, och jag kan därför bara hänvisa till det särskilda yttrande som jag har lämnat till betänkandet. 0395042560705 N 2010-01-01 00:00:00 200947 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf207