2348835 GL0947 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december 1997/98 47 1997-12-15 00:00:00 Hälsovård, sjukvård och social omsorg FF7D1AA2-2F40-4D83-9B43-D4F8EB059695 202 KERSTIN WARNERBRING (c) c Herr talman! Centerpartiet står bakom riksdagens beslut den 20 november om anslagen till hälsovården, sjukvården och den sociala omsorgen. Vi står även bakom förslagen till mål för utgiftsområdet. I denna debatt vill jag endast ta upp ett par områden. I detta betänkande behandlas bl.a. bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder. Bidra- get till handikapporganisationernas rekreationsan- läggningar föreslogs minska med 6 miljoner. Det är en mycket angelägen fråga att särskilt anpassade re- kreationsanläggningar med hela landet som upptag- ningsområde, som det här är fråga om, kan utvecklas som ett komplement till annat utbud på marknaden. Den 40-procentiga neddragningen av stödet skulle innebära ett hot mot anläggningarnas fortsatta drift och underhåll, vilket framhölls i Centerns motioner. Det är med stor tillfredsställelse som jag konstaterar att vi hos regeringspartiet fick gehör för vårt krav på ökat stöd till dessa anläggningar. Det innebär att bi- draget för 1998 kommer att bli 13 miljoner kronor i stället för 9 miljoner. Detta kommer dessutom att kunna ske utan större men för annan verksamhet, vilket vi har ansett vara en förutsättning. För patienternas rätt till valfrihet, för ökad kvalitet i vården och för vikten av samordning av resurser vill jag också passa på att uttala det betydelsefulla i att den offentliga vården utnyttjar handikapporganisatio- nernas kompetens och resurser. Jag tänker då bl.a. på Reumatikerförbundets specialsjukhus där patienterna erbjuds den bästa tänkbara rehabilitering. Herr talman! LSS, lagen om stöd och service, och LASS, om den statliga assistansersättningen, har vid ett flertal tillfällen på sistone debatterats i denna kammare. De finns med även i dagens betänkande. Den viktigaste handikappreform som genomförts i Sverige är införandet av rätten till personlig assistans. Därom tvistar ingen. Den rättigheten har av dem som den berört upplevts som en revolution som äntligen ger dem möjlighet att leva ett något så när normalt liv. Just därför är det nödvändigt att se till att reformen blir långsiktig och stabil, vilket naturligtvis också innebär att den måste ha en stabil finansiering. Som vanligt förs det fram kritik angående Center- partiets och Socialdemokraternas s.k. besparingar på den statliga assistansersättningen vilka påstås ha för- sämrat och praktiskt taget urholkat hela reformen. Som vanligt är kritiken mer ett sätt att försöka vinna politiska poäng än ett seriöst betraktande av verklig- heten. En bra reform måste också vara långsiktigt finansierad. Det underströks av brukarna vid utskot- tets hearing. Ingen kan vid det här laget vara ovetande om att assistansreformen har varit underfinansierad och att det för reformens överlevnad är absolut nöd- vändigt att hålla de kostnader nere som inte drabbar den enskilde. Administrationskostnader måste hållas nere lika väl som att eventuella hål där pengar för- svinner utan att komma den enskilde funktionshindra- de till del måste täppas till. De senaste årens saneringsprogram har omfattat 126 miljarder kronor, och det var nödvändigt som vi alla vet. Av dessa har ca 40 %, nästan 50 miljarder, drabbat Socialdepartementets område. Samtidigt har assistansersättningen, jämfört med våren 1995, fått ett tillskott på närmare två miljarder. Kan man tydligare än så visa att Centerpartiet och regeringspartiet har prioriterat denna reform. Det är fullständigt obegrip- ligt hur man kan vrida detta tillskott på 2 miljarder till att bli besparingar. Den hearing som socialutskottet ordnade i denna fråga visade med all önskvärd tydlighet att reformen för brukarnas del i stort sett fungerar bra. Det som skapar vissa problem är schablonersättningen, och dessa problem rör endast kooperativen. Detta måste självfallet lösas. Vi har uttryckligen från riksdagens sida sagt ifrån att förändringarna inte får innebära att brukarnas frihet att välja assistansanordnare in- skränks. Om så blir fallet med schablonersättningen måste det självklart ändras. Eftersom assistansersätt- ningen är individuell, något annat var heller aldrig avsikten då den infördes, måste en finansiering av vissa av kooperativens kostnader, t.ex. de kostnader som är förknippade med att arbetsgivaransvaret, ord- nas på annat sätt. Regeringen ämnar nu se över den problematiken. Uppdraget kommer enligt uppgift att lämnas till Riks- försäkringsverket före jul. Jag vill bara understryka vikten av att översynen sker snabbt så att en föränd- ring kan komma till stånd snarast möjligt. Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be- tänkandet. 0623552243405 N 2010-01-01 00:00:00 200942 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf202