<anforande>
<dok_hangar_id>2348835</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälsovård, sjukvård och social omsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>46A85E9E-6E61-45D7-909E-9646C44E5666</anforande_id>
<anforande_nummer>184</anforande_nummer>
<talare>INGRID ANDERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag kan bara upplysa Thomas Julin
om att det finns en hel arsenal med arbetsmarknadsåt-
gärder. Det finns någonting som kallas för Kalmar-
modellen, och det finns många prov på hur vi försöker
vända åtgärderna så att de skall komma vården till
godo. Men det allra bästa är ändå att få ekonomin på
fötter så att det hela rullar på, och vården har sina
egna pengar. Vi skall inte ha konstgjord andning.
Jag skulle gärna se att vi får fortsätta vår politik så
att vi kommande år kanske kan se att det blir ännu
mer pengar över än de 16 miljarder som vi i dag fak-
tiskt säger att vård, omsorg och skola skall få. Det
måste i rimlighetens namn ha någon betydelse.
</anforandetext>
<intressent_id>0688961392304</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>200924</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf184</protokoll_url_www>
</anforande>
