<anforande>
<dok_hangar_id>2348835</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälsovård, sjukvård och social omsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>084AC009-508C-4D09-BFFD-6F4292EF6542</anforande_id>
<anforande_nummer>183</anforande_nummer>
<talare>THOMAS JULIN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Som jag sade kostar ju de här männi-
skorna väldigt mycket pengar även när de är arbetslö-
sa. Om man tittar på AMS egna siffror, som jag har
redovisat även vid tidigare tillfällen, ser man att man
spar väldigt litet om man friställer folk. Då har man
ändå inte räknat med att man förlorar samhällsnytta
och att de här personerna tappar kompetens. Om de
deltar i en arbetsmarknadsutbildning kostar de många
gånger mer än när de hade sitt ordinarie jobb.
Därför känns det ibland för mig som att man
egentligen inte har sparat, utan har gjort en samhälls-
förändring, när man säger att man har sparat. Därför
är det också intressant att ställa den här frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0817472556307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>200923</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf183</protokoll_url_www>
</anforande>
