<anforande>
<dok_hangar_id>2348835</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälsovård, sjukvård och social omsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C011C1AD-5B1C-40FF-860D-42CD8111EEDC</anforande_id>
<anforande_nummer>167</anforande_nummer>
<talare>ROLAND LARSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Om då de pengar som tillförs den
privata sektorn måste användas för vård och omsorg,
för det är väl ändå det de här pengarna kan användas
till, så kan man fråga sig vad man har vunnit. Det går
ju inte att både räkna med de här pengarna som en
tillgång för annan verksamhet och för vård och om-
sorg.
Vad jag kan förstå av det Sten Svensson säger nu,
menar han att det egentligen inte är någon skillnad
jämfört med det system som vi har i dag på annat sätt
än att Trygg Hansa och Skandia skall ta över lands-
tingens roll. Där ser jag ingen fördel. Jag tycker att
det är bättre att landstingen bedömer om jag har ett
tillräckligt stort behov av vård än att jag får gå till en
skadereglerare på ett försäkringsbolag.
</anforandetext>
<intressent_id>0391621769505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>200907</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf167</protokoll_url_www>
</anforande>
