2348835 GL0947 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december 1997/98 47 1997-12-15 00:00:00 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 102D4EEC-0245-4081-9C58-80D0B4BEB119 163 ROLAND LARSSON (c) c Herr talman! Låt mig börja med att kort kommen- tera de arbetsformer som vi nu har kring budgeten och budgetförslagen. Jag tycker att det är svårt att få en riktigt bra struktur på debatten med utgångspunkt i det sätt som vi behandlar budgeten på. Det måste vara viktigt att medborgarna i landet får en bild av vad som är de olika partiernas långsiktiga mål för en verksam- het och vad som är budgetfrågor för närmast liggande budgetår. Det framgår inte riktigt tydligt nu. De partier som har andra budgetförslag kan också i det väva in frågan om de långsiktiga målen, medan för partier som Centern som har samma ramar som regeringen öppnas inte samma möjlighet att få disku- tera de långsiktiga frågorna. Som ett exempel på det kan nämnas tandvårdsförsäkringen, där det från alla partier har föreslagits andra budgetramar än de rege- ringen och Centern har föreslagit. Där är det stor möjlighet att få en sådan debatt. Vi har också lagt fram ett mycket omfattande motionsförslag om tand- vårdsförsäkringen, men det förslaget kom upp i sär- skild ordning vid en särskild debatt tidigare. Jag vill säga, herr talman, att det är viktigt att fundera på de här arbetsformerna framöver så att det inte blir att de långsiktiga målen kastas in som jästen efter degen i en budgetdebatt. Nog om detta. En stark ekonomi är naturligtvis en förutsättning för att välfärdssamhället skall fungera. Genom att vi i Centerpartiet haft modet att ta det ansvar som det modet för med sig kan vi medverka i den ekonomiska saneringen både i samarbete med den nuvarande re- geringen och under arbetet tillsammans med den förra. Det är viktigt att komma ihåg att det här arbetet inte har börjat nu utan faktiskt började redan då. Vi har varit modiga att ta det ansvaret, och jag tycker att vi i hög grad bör kunna ta på oss äran av att vi nu håller på att få en ekonomi i balans, att vi är på rätt väg i Sverige för att skapa de förutsättningar som krävs för ett gott välfärdssamhälle där alla människor kan leva i trygghet. Det har också gett oss möjligheter att efter flera års besparingar ge ökade resurser till kommunerna och landstingen så att de kan utföra sin viktiga del av vården och omsorgen. Det är här som tyngdpunkten ligger. Genom de 4 miljarder kronor som anslås mer för 1998 och de 8 miljarder som anslås mer för 1999 - inalles blir det 16 miljarder kronor mer till kom- munsektorn - har förutsättningarna för en förbättring av vård och omsorg skapats genom den saneringspo- litik som vi har bidragit till. Centerns mål för vården och den sociala omsorgen är solidarisk finansiering. Grunden för finansieringen skall vara våra gemensamma skatteintäkter. Visst skall man ha kompletterande finansiering via avgifter, och visst skall man kunna på annat sätt ta in pengar till vården, men grunden måste vara det som man får in via skatter. Vård och social service skall utgå från människors vårdbehov, inte från deras förutsättningar att betala. Utformningen av vården, så som den organisatorisk skall vara, skall utgå från medborgarperspektivet. Medborgarens uppfattning om vilken typ av organi- sation han eller hon vill ha på verksamheten skall vara utgångspunkten för utformningen av vården, var den skall finnas geografiskt och på vilket sätt den organi- satoriskt skall tillhandahållas. Valfrihet är en viktig del i vård och omsorg. Människor måste kunna välja vilken vårdgivare man skall ha när man behöver vård och omsorg. Vem som producerar vården får inte stå strid med den solidaris- ka finansieringen. Så länge samhället svarar för en huvuddel av kostnaderna skall också samhället ställa krav på dem som tillhandahåller vården så att det sker i de former som man vill. Det är viktigt att den vård och omsorg som vi be- höver finns nära, att vi har nära till vårdcentralen, att vårdcentralen kan se ut så som vi själva som medbor- gare tycker att den skall se ut. Ett effektivt utnyttjande av resurserna genom samverkan är också en viktig faktor som måste tas till vara. Det sägs ibland att partierna här i landet står var- andra ideologiskt alltför nära för att det skall vara lätt för medborgarna att se var gränserna och skiljelinjer- na går. När vi nu står inför ett valår är det viktigt att klargöra för väljarna var skiljelinjerna går. Det finns väl inget område där det är så tydligt var gränserna går som inom området social välfärd. Det är många som i debatten kanske föreställer sig att skiljelinjen går mellan å ena sidan Socialdemokraterna och Cen- tern och å andra sidan Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Men i realiteten går faktiskt den här skiljelinjen mellan Moderaterna, som radikalt söker sig bort från den solidariskt finansierade välfär- den, och alla övriga partier, som på olika sätt visserli- gen vill reformera det nuvarande välfärdssystemet men ändå bibehålla den gemensamma grunden med den gemensamma finansieringen. De moderata skattesänkningslöftena bygger på att det sker en omfattande neddragning av den med skattemedel finansierade sociala tryggheten, vården och omsorgen. Medan skillnaden mellan s, c, fp och kd när det gäller anslag till den här delen av verksam- heten är försumbar, vill Moderaterna, inklusive de statliga pengar som går till kommunerna, skära ned kostnaderna med 20, 30 och så småningom 40 miljarder kronor. Det moderata budgetförslaget innebär fram till år 2000 minskat ekonomiskt utrymme för staten och kommunerna med närmare 67 miljarder kronor. Det är pengar som till största delen skall tas från den so- ciala sektorn. Detta skall läggas ovanpå de besparing- ar på 126 miljarder kronor som redan har genomförts och som i hög grad fått bäras av social omsorg och vård. Det finns en uppenbar risk för att ett sådant system som det som Moderaterna förordar leder till en felaktig fördelning av resurserna. Det finns en uppenbar risk för att vi går mot ett samhälle där peng- arna mer än behoven styr vården och omsorgen. Tanken på att via en obligatorisk försäkring i stället för via skatter betala för sin trygghet, är något som vi från Centern kan acceptera så länge det gäller att försäkra sig mot inkomstbortfall av olika slag. Men att överlämna till Folksam och Skandia att bedöma när man behöver sjukvård eller omsorg är något helt annat. Det är något som vi i varje fall inte kan accep- tera. Såvitt jag förstår kan inte heller Folkpartiet eller Kristdemokraterna acceptera det. För Centern är det den solidariska finansieringen och detta med vård efter behov som skall vara grund- bulten när det gäller vården och omsorgen. Ett system där den som har små behov av vård och omsorg och tjänar mycket vinner mest, och där den som har låg inkomst men stora behov förlorar mest, kan vi från Centern inte acceptera. Därför vill vi behålla den solidariskt finansierade välfärden, men vi vill göra reformer som går mot valfrihet, närhet och ett effektivare resursutnyttjande. 0391621769505 N 2010-01-01 00:00:00 200903 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf163