2348835 GL0947 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december 1997/98 47 1997-12-15 00:00:00 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 01D1AA40-75A6-4515-8C65-7ED35C7DCF87 162 STEN SVENSSON (m) m Fru talman! Kommunsektorns andel av ekonomin utgör nära 30%, något som internationellt sett är unikt. Kommuner och landsting disponerar för närva- rande netto ca 425 miljarder kronor, varav ca 380 miljarder kronor är skattemedel. Enligt de uppgifter som jag har inhämtat via riksdagens utred- ningstjänst går 20 % av dessa pengar till vård, 16 % till skola, 23 % till omsorg och 41 % till allt övrigt. Landstingssektorns skatteintäkter minskar enligt Riksrevisionsverket med 2,3 miljarder kronor 1998 och med 2,5 miljarder kronor 1999. Detta beror på den höga arbetslösheten, dvs. på ett minskande antal skattebetalare. Samtidigt säger regeringen att den skall "rädda vården" genom ett tillskott på 4 miljarder kronor från staten till kommuner och landsting. Då måste man fråga sig om en sektor som i dag förfogar över 400 miljarder kronor står och faller med ett tillskott som motsvarar 1 % av denna summa, dvs. 4 miljarder. Det avgörande är ju att öka kommunernas och landstingens inkomster genom att minska arbetslöshe- ten. Vi måste få fler arbetsgivare och därmed fler människor i arbete som kan betala skatt. Det är bristen på skattebetalare som skall åtgärdas. Om man med en sådan politik kan få 100 000 nya jobb - dvs. nya skattebetalare - inom den privata sektorn ökar, enligt SCB:s statistik, kommun- och landstingssektorns inkomster med 20 miljarder kronor. En politik som stimulerar företagande kan ge ett rejält tillskott med pengar till vård, omsorg och skola - de områden som måste prioriteras främst inom den offentliga verksamheten. Det är mot den bakgrunden, fru talman, som man skall bedöma våra förslag till skattesänkningar, vilka främst riktas till små- och medelinkomsttagare. Dels minskar vi löntagarnas bidragsberoende, dels minskar vi arbetsgivarnas ar- betskraftskostnader. Då blir det fler i arbete, lägre kostnader för arbetslösheten och ökade skatteintäkter. Vi finansierar våra skattesänkningar med motsva- rande neddragningar av bidragen, dvs. vi minskar rundgången i ekonomin. Socialdemokraterna antyder att skattesänkningarna skulle äventyra vård, omsorg och skola. Det är inte sant. Vi moderater har faktiskt samma budgetförslag som regeringen när det gäller statens anslag till vård, skola och omsorg. Dessutom har vi 400 miljoner kronor mer för 1998 än regering- en eftersom vi avlastar kommunerna för assistans- kostnader. Vi har föreslagit en långtgående växling från sub- ventioner och bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst be- hov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma. Vi förordar en ny tandvårdspolitik med etable- ringsfrihet och avskaffande av anslutningskontroller och prisreglering inom tandvården. Vi vill införa en ny läkemedelsförsäkring och genomföra rationalise- ringar inom läkemedelsförsörjningen. Dessa förslag innebär besparingar på 4,4 miljarder kronor. Handikapporganisationernas rekreationsanlägg- ningar bör få oförändrat stöd med 15 miljoner kronor även för år 1998. Vidare anser vi att assistansrefor- men bör återställas till sin ursprungliga utformning, vilket innebär att rätten till assistans vid vistelse i barnomsorg, skola och dagcenter bör återinföras. Schabloniseringen av assistansersättningen bör av- skaffas, och finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna per vecka skall återgå till staten. Vi vill införa ett särskilt bostadsstöd till personer med funktionshinder för att underlätta för dem att bo kvar i handikappanpassade bostäder. Kostnaden har vi beräknat till 100 miljoner kronor. De psykiskt funktionshindrade bör enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade ingå i personkretsen. I avvaktan på detta anser vi att ett särskilt stimulansbidrag bör utgå till kommunerna för att dessa mer aktivt än i dag skall arbeta med denna glömda grupp funktionshindrade. Vi anslår 300 miljoner kronor för detta ändamål. Mina kolleger i utskottet Liselotte Wågö och Leif Carlson kommer senare under denna debatt i sina respektive inlägg att närmare redovisa våra alternativ. Fru talman! Den kommunala sektorns omfattning understryker betydelsen av att pengarna används väl. Det blir då avgörande att den positiva produktivitets- utveckling som ägde rum under första hälften av 1990-talet återkommer. Den socialdemokratiska poli- tiken har i stället inneburit att det framgångsrika kommunala förnyelsearbetet från denna period har avstannat. Varje procents förbättring ger ett betydan- de utrymme för att minska trycket på skattebetalarna. En avreglering och en ökad konkurrensutsättning måste därför genomföras. Kommunsektorns storlek gör också att kommuner och landsting i mycket hög grad är beroende av till- växten i den totala ekonomin. Om sysselsättningen utvecklas positivt förbättras den kommunala skatteba- sen. Den svaga sysselsättningen de senaste åren har slagit hårt mot kommunernas skatteunderlag. Den nuvarande stagnationspolitiken måste ersättas med en politik som ökar tillväxten och antalet nya arbetstill- fällen. Därmed minskar också trycket på kommuner- nas och landstingens budgetar och samtidigt skapas helt andra och bättre arbetsförutsättningar för kom- munsektorn. När nu landstingen och kommunerna i vårt land förfogar över mer än 400 miljarder borde man väl kunna klara vården, omsorgen och skolan inom denna totalram, eller hur? Men vi noterar att 41 %, dvs. drygt 150 miljarder, används till annat än vård, om- sorg och skola. Socialdemokraterna, som värnar stora och mäktiga landsting och kommuner, saknar politisk kraft och förmåga att prioritera vård, omsorg och skola framför landstingens och kommunernas övriga verksamheter. Den politiken leder till ständigt högre skatter, hög arbetslöshet och sämre kvalitet i vården, omsorgen och skolan. Vi moderater förordar en annan inriktning av po- litiken. Vi vill skapa förutsättningar för ett ekono- miskt, kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslös- heten kan steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. För att Sverige skall få fler företag och fler jobb behövs en politik som stimulerar före- tagsamhet. Särskilt de mindre företagen behöver ny livskraft och möjlighet att utvecklas och växa. Först då kommer de nya riktiga jobben. Arbete åt alla ger välfärd åt alla. 0247000811207 N 2010-01-01 00:00:00 200902 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf162