2348835 GL0947 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december 1997/98 47 1997-12-15 00:00:00 Invandrare och flyktingar m.m. och åter- kallelse av uppehållstillstånd 4DF23CBD-6B29-4672-98E2-4516BA2CCD15 159 STEN ANDERSSON (m) m Fru talman! Först har jag en kort kommentar till det som Ragnhild Pohanka sade om falska papper kontra betyg. Det är faktiskt en viss skillnad mellan falska pass och ID-handlingar och korrekta betyg som inte accepterats på grund av att de inte är på den nivå som krävs. Det var en litet långsökt jämförelse som Ragnhild Pohanka gjorde. Fru talman! Här skall vi behandla nästa års kost- nader för flyktingpolitiken, invandrarpolitiken och även återkallelse av uppehållstillstånd. I våras begärde jag att Riksdagens revisorer skulle utreda de totala kostnaderna för den svenska flykting- politiken. Många har sagt att detta är en ekonomisk tillgång för oss. Det har varit det på kort sikt. Jag menade att man skulle ta reda på vad allting kostade, och även givetvis ta fram de pluspengar som finns. Jag fick ett svar under sommaren där man tackade för min begäran om ett utredningsuppdrag, men de ville inte utreda frågan. Det innebar att jag i september månad skrev en motion med samma begäran. Jag tror att den nu finns i det utskott som i dag behandlar flyktingfrågorna. Jag vet inte hur det går med den, men jag misstänker att det blir nej. Om det blir nej, misstänker jag att jag förstår varför. Det här betänkandet handlar om återkallande av uppehållstillstånd. Jag menar att det är ett bevis på en totalt havererad asyl- och flyktingpolitik. Den är helt unik jämfört med hela EU och samtliga övriga in- dustriländer i världen. Svenska politiker har tydligen en förmåga som alla övriga länders medborgare och politiker saknar. Vi ser dagligen bevis på en miss- lyckad politik. I morse läste jag i en Stockholmstidning att stats- rådet Schori känner sig träffad av den här kritiken. Han skrev att nu har vi minsann skärpt flyktingpoliti- ken. Men efter vad jag har hört i dag verkar det inte gälla Folkpartiet. De vill utöka den ännu mer. Jag undrar bara var pengarna till den här än mer generösa flyktingpolitiken finns. Man kan konstatera att dagens betänkande beror på att antalet asyler som har beviljats baserat på orik- tiga uppgifter nu är så stort att man inte länge kan göra som man gjorde innan, dvs. avgöra från fall till fall i huvudsak, utan nu fattar man ett generellt beslut tvärs över. Det sägs här att detta bara kostar margi- nellt. Det kostar kanske bara marginellt i pengar, men jag tror att det kostar mycket mer ute bland allmänhe- ten i form av ett minskat förtroende. Enligt TT för fyra veckor sedan sade statsrådet Schori att den här lagen fanns i praktiken tidigare. Då kan man undra varför man skall införa en lag som redan finns. Det är tydligen så att den här lagen är ett bevis på oförmågan hos riksdagen att skriva en lätt- fattlig lagtext eller på inkompetensen hos de myndig- heter som skall tolka den lagstiftning som vi beslutar om i riksdagen. Huvudorsaken till dagens situation är att många människor har lämnat felaktiga ID-handlingar, inte har haft några ID-handlingar, saknat pass eller färdbil- jetter som de bevisligen i de flesta fall måste ha visat flera gånger under resan till Sverige. Fru talman! Jag inser att den som är politisk flyk- ting och riskerar att bli fysiskt eller psykiskt förföljd i sitt hemland svårligen kan erhålla ett pass eller möj- ligheter att resa ut om han eller hon uppger korrekt namn. Men jag kan inte förstå varför man inte kan lämna de riktiga uppgifterna den dag då de söker asyl i Sverige. Det kan bero på att de inte har den flyk- tingstatus som de påstår. Det kan också bero på, vilket har skett i flera fall, att de redan har fått asyl i ett annat land. Vi har också sett och hört att advokater bevisligen har uppmanat asylsökande att dölja korrekta uppgif- ter. Jag är inte jurist, fru talman. Det erkänner jag. Men jag tror inte att poängen med att ha en advokat som hjälp i ett mål är att advokaten skall uppmana sin klient att ljuga eller dölja sanningen. Det kan inte ha varit den ursprungliga uppgiften för en advokat. Tidigare under den här debatten hörde jag Ann- Kristin Føsker berätta om sin pappa. Han och hans kollega, två poliser från Norge, deltog i en sådan verksamhet att de medverkade till att människor smugglades ut ur Norge till Sverige under andra världskriget. Sedan anade de på goda grunder att ockupationsmakten misstänkte dem för samröre med motståndsrörelsen. De ansåg att det var skäl nog att lämna Norge. Men när de kom till Sverige ville de inte tala om vad de hette och vad de hade haft för yrke och uppgift i Norge. Det skulle vara skälet till att man inte lämnade korrekta uppgifter. Jag skall inte ifrågasätta det här anförandet. Det var mycket känslofullt, och det som Ann-Kristin Føs- ker berättade var säkert sant. Men jag inbillar mig att nazisterna var så ondskefulla och infantila att om nazistisk polis i Norge under andra världskriget anade att norska poliser hade samröre med motståndsrörel- sen och sedan plötsligt försvann, skulle det försvin- nande även drabba de försvunna norska polisernas familjer. Jag tycker inte att skälet till att bränna ID- handlingar var riktigt korrekt. Enligt vad jag hörde skonade Ulla Hoffmann riks- dagens kammare från ett brandtal om flyktingpoliti- ken. Det skulle hon spara till senare. Det kan man ju tacka för. Men hon lyckades ändå, fru talman, att anklaga alla andra människor och länder som inte accepterar Vänsterpartiets flyktingpolitik för att vara mer eller mindre omänskliga. Det var en bravad, trots ett uteblivet brandtal. Rose-Marie Frebran förde också ett intressant re- sonemang om flyktingpolitikens påverkan på vår ekonomi. Det skulle vara intressant att vid ett annat tillfälle höra hur hon kom fram till de faktiskt ganska kloka synpunkter som hon hade. Jag skulle vilja fråga alla er här i dag som i mor- gon kommer att fatta beslut om detta betänkande: Vad skall ni säga till de människor som för ett antal år sedan sökte asyl i Sverige och som fördrog att lyda myndigheternas uppmaning att tala sanning vid asy- lansökan därför att man då har bästa möjligheten att få sin asylansökan behandlad på ett korrekt vis? Många av dem fann att de skäl som de fullt san- ningsenligt uppgav inte räckte till. De fick inte asyl i Sverige. Men många av dem som ljög, som använde vilseledande uppgifter, fick asyl i Sverige. Vad har ni alltså att i dag säga till de människor som trots allt följde det korrekta rättesnöret och för- sökte att ljuga så litet som möjligt och att hålla sig till sanningen så mycket som möjligt? Till sist, fru talman, några ord om det svenska medborgarskapet. Tydligen finns det där fler undan- tag än regler. Jag skall ge ett exempel. En kvinna från Ryssland vill söka medborgarskap i Sverige. Kvinnan är kontorist - hon har alltså inte direkt ett statusfyllt yrke - gifter sig med en svensk och vill bli svensk medborgare. Men hon har icke en chans i världen att bli svensk medborgare innan före- skriven tid har gått ut. Om man däremot är veten- skapsman eller idrottsstjärna - speciellt det sistnämn- da, baserat på Sveriges akuta brister på medaljer i både OS och EM - får man inom en relativt kort tid svenskt medborgarskap. Jag tänker nu dra en lans för vårt grannland Dan- mark. Där är man konsekvent i det här fallet. Där gäller samma tid för alla, oavsett vilken position man har när man söker medborgarskap. 0892012091809 N 2010-01-01 00:00:00 200899 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf159