2348835 GL0947 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:47 Måndagen den 15 december 1997/98 47 1997-12-15 00:00:00 Invandrare och flyktingar m.m. och åter- kallelse av uppehållstillstånd 5004D6EE-64B2-4CB9-BB37-6C2DC830A5F9 145 GUSTAF VON ESSEN (m) m Fru talman! Då hoppar vi raskt över till ett helt annat utgiftsområde, nämligen det som rör flykting- och invandringspolitik. Flykting- och invandringspolitik - framför allt flyktingpolitik - är i högsta grad en internationell fråga. Flyktingpolitiken är större än invandringspoli- tiken. Det finns långt fler flyktingar runt om i världen än vad vi någonsin kommer att kunna ta emot här i Sverige. Vi måste därför inrikta vår politik på detta område mot att ge så många människor skydd som möjligt. Vi måste också verka för att så många männi- skor skall kunna återvända till sina hemländer som möjligt. Det skall vi göra tillsammans med en rad andra länder i EU, FN och andra regionala organisationer. Alla skall vi delta i detta mycket viktiga arbete. Det är här de stora insatserna för flyktingarna kan göras. Det gäller förebyggande insatser av viktig art. Det gäller utvecklingshjälp och hjälp till migrationspoli- tiska åtgärder av olika slag i närområdena. Det gäller att försöka stävja konflikter där de börjar uppstå. Det är också frågan om att göra insatser för repatriering. Detta är de viktigaste områdena när det gäller svensk flyktingpolitik. Vidare får asylrätten inte urholkas. Flyktingkon- ventionen stadgar vilka regler och normer som vi länder som har undertecknat flyktingkonventionen har att rätta oss efter. Rätten till asyl är helig och måste upprätthållas i alla lägen. Inget land kan gå ifrån detta utan att det får kritik. Det måste finnas övervakningssystem därvid- lag. Inget land löser självt flyktingpolitiken genom att ta emot många och stora mängder av flyktingar. Det måste samarbetas på en rad olika sätt, som jag nyss sade. Inget land, fru talman, kan hantera en fri invand- ring. Det måste finnas en reglering av invandringen för att man skall kunna klara asylrätten och familjeå- terföreningen. Länderna runt omkring, inte minst i Europa, har litet olika traditioner när det gäller hur man hanterar asylrätten och vilken typ av invand- ringspolitik man för. Men flyktingkonventionen finns alltid i botten. EU:s nyligen slutna Amsterdamfördrag ger möj- ligheter och också förpliktelser vad gäller ökad sam- verkan. Kommissionen har tagit en rad initiativ och avser ta ytterligare initiativ för att arbeta fram gemen- samma regler och förhållningssätt. Man har bl.a. lagt fram ett förslag om gemensam- ma åtgärder vid tillfälliga uppehållstillstånd. Man vill visa ungefär vilka mottagningsförhållanden som bor- de gälla. Man vill också försöka få fram system för bördefördelning och också för vilken typ av asyl- prövningsförfarande man skall ha när det gäller massflyktsituationer. Man vill också gå vidare och se hur tredjelandsmedborgares inresemöjlighet och rör- lighet skall utvecklas och förbättras. Detta är mycket viktiga saker, och arbetet kommer att ta lång tid. Jag är säker på att nationerna är rätt oense på många olika punkter i detta sammanhang, men det gemensamma arbetet måste icke desto mind- re påbörjas. EU-länderna har redan enats om en Eurodackon- vention. Det gäller hur man tar fingeravtryck på asylsökande för att förhindra att de söker asyl i olika namn i flera olika länder. Man har fingeravtrycksre- gister och kan jämföra. Man har inte börjat arbeta fullt ut, men arbetet pågår för att fullständiga detta förfarande. Dublinkonventionen ger också möjligheter för en asylsökande att alltid få asylsökan prövad i något land. Man kan också förvisa en asylsökande tillbaka till det land där vederbörande först borde ha sökt asyl om detta land har undertecknat Dublinkonventionen. Sverige måste ge stöd till samarbetet inom FN. Vi måste ge ett stöd till UNHCR. Vi måste ge ett stöd till konfliktförebyggande åtgärder av olika slag, och vi måste ge ett starkt stöd till samarbetet inom EU på detta område. Vi kan i dag se exempel på hur det går om man inte vidtar flyktförebyggande åtgärder i ett tidigt ske- de. Det gäller situationen i framför allt norra Irak. Där kan man tydligt se hur stormklockorna ringer. Alltfler människor - inte minst från det här området i norra Irak, men även från övriga Irak - söker sig från landet och tar sin tillflykt till andra länder, inte minst i Väst- europa, för att få skydd. Det här har börjat få en om- fattning som vi kanske inte riktigt anade för ett halvår sedan, men inte minst höstens oroligheter i norra Irak har gjort att alltfler människor vill bege sig därifrån. Detta kan inte hanteras enbart av Sverige, utan det måste hanteras på ett internationellt sätt. Därför bör större insatser göras för att försöka stabilisera situa- tionen i norra Irak, för att ge människorna där större hopp om framtiden och därmed också vilja att stanna kvar i sitt land. Fru talman! Inom Sverige måste vi naturligtvis ha ett bra mottagande. Vi måste också ha en bra asylpro- cess. Vi måste ha snabb och rättssäker handläggning. Vi måste ha en starkt förbättrad inresekontroll. På det området har jag och troligen många med mig anled- ning att vara kritiska. Inresekontrollen fungerar inte så bra som den borde göra i Sverige i dag. Det är att beklaga att polisen ofta nedprioriterar sina insatser i de gränsnära situationerna till förmån för andra vikti- ga åtgärder som också pockar på. Jag tycker att det här är ett problem. Därför bör man pröva om inte Invandrarverket mera stadigvaran- de borde få större möjlighet att göra gränskontrollerna i fortsättningen. Vi har också en annan sak som inte fungerar fullt ut, även om det är en känslig och svår fråga. Det gäl- ler avvisning av den som ej fått uppehållstillstånd. Även där gör polisen enligt mitt förmenande inte tillräckligt stora insatser för att snabbt förpassa de människor som inte har rätt att stanna här ut ur landet. Det finns i dag, fru talman, ett par olika saker som vi skall ta ställning till. Dels är det utgiftsområdet, dels är det frågan om återkallande av uppehållstill- stånd som man har fått på falska grunder. Vi modera- ter stöder betänkandets förslag om nya återkallande- regler. Vi är dock kritiska på en punkt, och det är tidsgränsen. Regeringen har föreslagit att den skall vara fyra år. Vi föreslår fem år. Det gör vi därför att det var den överenskommelse som gjordes i en ut- redning mellan Centern, Socialdemokraterna och oss moderater. Vi bedömde efter långa diskussioner vad som var ungefärligen rimligt och rätt, och då hamnade vi på fem år. Nu har regeringen valt att köra över utredningen och lägga sig på fyra år. Jag kan bara konstatera att det kan vara svårt att göra överens- kommelser av detta slag med regeringen i sådana här sammanhang om man sedan blir överkörd. Vi yrkar alltså bifall till den moderata reservatio- nen under mom. 2 i betänkandet SfU7 och står givet- vis bakom även övriga reservationer. Jag vill också nämna något om situationen på budgetsidan. Där är vi från vårt håll, och jag tror att det egentligen gäller alla i större eller mindre ut- sträckning, något underfinansierade. Det beror på att ett större inflöde av asylsökande har ägt rum under senare delen av detta år än vad vi hade kunnat räkna med. Jag tror därför att vi får lov att komma tillbaka med ytterligare finansiering i ett senare skede fram på vårkanten. Jag tror inte att dessa kostnader kommer att kunna hållas, utan det kommer att bli fråga om mer och högre kostnader - alternativt besparingar som innebär att man inte kan ha en så effektiv verksamhet när det gäller tillståndsgivning som erfordras. Det skulle i så fall innebära att balanserna kan komma att växa och att det blir längre vänteperioder för asylsö- kande i olika förläggningar och sådant. Vi har inget yrkande på det här området, eftersom ramarna är lagda. Vi bara konstaterar att vårt förslag och våra ramar är nedröstade. Men jag tror att vi måste komma tillbaka och se litet närmare på hur utvecklingen blir under vintern och våren. Jag tror att det kommer att behövas vissa förstärkningar. Slutligen, fru talman, vill jag säga något om rasism och främlingsfientlighet. Det är självklart att vi liksom alla andra är oroade över de tendenser som finns runt om i Sverige i dag när det gäller nynazism och främlingsfientlighet. Vi tar givetvis avstånd från allt sådant som gör att svenska ungdomar blir vilse- förda och vilseledda när det gäller de här mycket svåra och allvarliga sakerna. Det finns en särskild kommitté, Europarådet mot rasism, som arbetar med det här men som jag inte tycker har synts särskilt mycket. Dessutom tycks den till stor del vara en so- cialdemokratisk angelägenhet, eftersom de flesta som är engagerade där har rätt partibok. Det hade varit bra om vi hade haft en bredare fördelning av engagemang i just det sammanhanget, eftersom det här är ett så pass viktigt område. Det borde ha stötts bättre från en bredare allmänhet och från partierna i övrigt. Fru talman! Därmed yrkar jag som sagt bifall till reservationen under mom. 2. Jag står bakom övriga reservationer och vill också hänvisa till att vi har särskilda yttranden i ett par fall. 0773312517000 N 2010-01-01 00:00:00 200885 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0947/#anf145