<anforande>
<dok_hangar_id>2348833</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0945</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:45 Torsdagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>45</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunikationer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>44336E33-282A-405D-B6EE-0FBB0CE19D81</anforande_id>
<anforande_nummer>49</anforande_nummer>
<talare>HANS STENBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Låt mig ta den sista frågan först. Jag
tror faktiskt att vi är helt överens Karl-Erik Persson
och jag om att det är viktigt att satsningen på upp-
rustningen av vägnätet fullföljs i enlighet med den
överenskommelse som man har gjort med industrin.
Vi slog ju också fast det i samband med att vi fattade
beslut om infrastrukturpropositionen i våras. Där står
det att man skall ha en fortsatt dialog med represen-
tanter för näringslivet när man utformar planerna för
väginvesteringarna lokalt även framöver.
Men åter till min fråga, Karl-Erik Persson. Hur
skall egentligen den här kraftiga minskningen av
väganslaget gå till? Menar Karl-Erik Persson verkli-
gen att det är möjligt att klara en sådan här kraftig
minskning på 2,3 miljarder bara genom att skjuta på
nyinvesteringarna? Anser verkligen Karl-Erik Persson
att det är realistiskt? Jag har väldigt svårt att se att det
här är praktiskt möjligt att genomföra.
</anforandetext>
<intressent_id>0851966755011</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>200429</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0945/#anf49</protokoll_url_www>
</anforande>
