2348833 GL0945 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:45 Torsdagen den 11 december 1997/98 45 1997-12-11 00:00:00 Kommunikationer 938E8633-C405-4294-B65E-BF4A5B74A97C 2 SIVERT CARLSSON (c) c Fru talman! Det trafikutskottets betänkande som vi nu behandlar, betänkande nr 1, har rubriken Kom- munikationer. Det är ett ord med vidare innebörd än vad man till vardags kanske tänker på. Visst är kom- munikationer både väg- och järnväg, både sjö- och luftfart, både post och tele, men kommunikationer är också möjlighet för människor för att träffas, möjlig- het för att utbyta tankar och idéer, möjlighet att byta varor och tjänster, möjlighet för kulturer att mötas, möjlighet för människor men också för regioner, nationer och länder att utvecklas. Men goda kommunikationer minskar avståndets betydelse, ökar tillgängligheten och möjligheterna till decentralisering. Vårt land, som är ett land i utkanten av Europa, är givetvis mycket beroende av goda kommunikationer. Långa avstånd inom landet, till övriga Europa och till andra marknader gör att våra avståndsnackdelar måste kompenseras med väl fungerande transporter och en väl utbyggd infrastruktur som måste skapa förutsätt- ningar för att ta till vara utvecklingsmöjligheterna i hela Sverige. Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät, en utbygg- nad av kollektivtrafiken, av flyget och av sjöfarten samt en god tillgång till ett brett utbud av post- och telekommunikationer på likvärdiga villkor och till rimliga priser i hela landet ökar möjligheterna för ett livskraftigt och decentraliserat samhälle. Men inte ens tillsammans utgör dessa en garanti för den flexibilitet, tillgänglighet och frihet som dagens och morgonda- gens decentraliserade samhälle kräver. För detta ford- ras också bilen som transportmedel. Jag säger detta eftersom jag tycker att vi ibland, när kommunikationer och olika transportmedel disku- teras, har en förmåga att antagligen omedvetet glöm- ma bort att det i vårt land rullar mer än 3 miljoner bilar. Många av dessa rullar i områden, på landsbygd och i glesbygd, där övriga transportmöjligheter lyser med sin totala frånvaro. Där är bilen inte bara en möjlighet utan också en nödvändighet och en förut- sättning för såväl det privata resandet som för nä- ringslivet och dess verksamhet. Den höjning av reseavdraget som genom Centerns påverkan nu kommer till stånd är ett steg i rätt rikt- ning, men det ger inte den rättvisa som på sikt måste skapas åt boende i dessa områden. Andra möjligheter måste också utredas, vilket vi har föreslagit i vår partimotion. En av de större utmaningarna ligger i att skapa ett kommunikationssystem som bygger på insikten om behoven av omställning mot ett ekologiskt hållbart och uthålligt samhälle. Arbetet med en miljöanpass- ning av transportsystemet måste oförtrutet gå vidare. Ett kretsloppsanpassat samhälle förutsätter ett "grönare" transportsystem. Användningen av fossila bränslen måste minska, och vissa tendenser börjar nu kunna skönjas, men mera måste till. På liknande sätt som vi i dag diskuterar nollvisio- nen inom trafiksäkerhetsarbetet menar Centerpartiet att det också bör införas en nollvision beträffande fossila bränslen. För att någorlunda snabbt fasa in icke-fossila bränslen behövs utveckling, provning och styrmedel. Tillgängligheten till dessa bränslen behö- ver öka och branschen måste tydligare involveras i det arbetet. Centerpartiet anser att regeringen bör initiera en förhandling med berörda parter såsom bilindustrin, producentorganisationer och staten om hur en över- gång från fossila drivmedel till icke-fossila drivmedel skall kunna påskyndas och successivt genomföras. Kan exempelvis Brasiliens bilar köra på etanol så borde ju förutsättningarna inte vara mycket annorlun- da i vårt land. Den skattebefrielse på etanol som Centerpartiet så länge har arbetat för, och som nu genom samverkan har blivit en realitet, bör kunna utgöra en god grund för det fortsatta nödvändiga arbetet att fasa ut de fossila bränslena till förmån för de icke-fossila. Miljöklassning av fordon och bränslen måste ut- vecklas och minskad bränsleförbrukning måste stimu- leras. Här har på sistone en del initiativ tagits även i vårt land som gör att jag, trots starka krafters mot- stånd, ändå ser början av ett genombrott för miljötän- kande även inom bildindustrin. Fru talman! Investeringar i infrastruktur är av största strategiska betydelse för utvecklingen av nä- ringslivet i hela Sverige, för exportindustrins konkur- rensförutsättningar och för att möjliggöra arbete och boende i hela landet. Efter några års kraftig utbyggnad och investering i nya vägar måste nu insatserna för drift och underhåll ökas för att vidmakthålla vägkapitalet som annars riskerar att förslitas och investeringarna på så sätt gå om intet. De partier som radikalt vill skära ned ansla- gen till väghållningen tar på sig ett mycket stort an- svar. Om befintlig infrastruktur skall kunna vidmakthål- las behövs stora insatser för underhåll, inte minst för att klara de många företag som ligger i Sveriges mer glest befolkade områden. För skogsindustrin är ett välskött vägnät av avgörande betydelse. Minskad effektivitet för denna basindustri påverkar i hög grad även landets ekonomi. För möjligheterna att hela Sverige skall leva spe- lar vägstandarden en avgörande roll. En kraftig sats- ning på upprustning av vägnätet är därför en angelä- gen regionalpolitisk fråga, där upprätthållandet och upprustningen också av det finmaskiga vägnätet är av stor betydelse för att gjorda investeringar i större transportförbindelser skall få avsedd effekt. Det beslut som riksdagen nyligen har fattat om kommande infrastrukturplanering för perioden 1998- 2007 och som bl.a. innebär kraftigt ökade anslag för drift och underhåll innebär framgångar för krav som Centern länge har drivit. Fru talman! Sedan anslagen till de enskilda vägar- na genom budgetpropositionen 1995 halverades har vi lyckats övertyga regeringspartiet om detta fatala misstag och nu åter fått upp detta anslag till ungefär den nivå som gällde innan halveringen. Det enskilda vägnätet är inte viktigt enbart för de boende utan är i vidare mening en förutsättning för utveckling av näringslivet, ökad sysselsättning, regio- nal balans och ökad tillgänglighet. Den del, 7 400 mil, av det enskilda vägnätet på 28 000 mil som erhåller statsbidrag berör mer än en miljon av Sveriges befolkning och närmare 50 % av den totala skogs- respektive åkerarealen. Var fjärde gods- eller persontransport genereras från enskilda vägar. Skogsnäringen, med krav på korta leveransti- der och just in time-transporter, är i mycket hög grad beroende av dessa vägars tillgänglighet och standard. För landsbygden, allemansrätten och turistnäringen utgör dessa vägar en förutsättning. Uppgörelsen om att bidraget till de enskilda vä- garna innevarande budgetår skall uppgå till 610 mil- joner kronor innebär ökade möjligheter för regional utveckling och tillgänglighet. Vi från Centern anser, inte minst mot bakgrund av att det särskilda anslaget för bärighetshöjande åtgärder nu är borttaget, att anslaget till enskilda vägar även kommande budgetår bör uppgå till samma nivå, 610 miljoner kronor. Re- geringen bör kunna göra erforderlig omfördelning inom anslaget A 2. Fru talman! Avslutningsvis är det kanske ändå på den avancerade informations- och kommunikations- teknikens område som utvecklingen nu går snabbast. Det innebär risker, men det skapar framför allt ytterli- gare möjligheter att minska avstånd, öka tillgänglig- het, främja decentralisering, utveckling och regional balans. Men mera därom senare under dagens debatt. Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga Centerns reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 5. 0321680964806 N 2010-01-01 00:00:00 200382 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0945/#anf2