2348833 GL0945 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:45 Torsdagen den 11 december 1997/98 45 1997-12-11 00:00:00 Kommunikationer F4EA87AE-5199-4101-AD44-0781DD3F0904 10 MATS ODELL (kd) kd Fru talman! Svensk transport- och kommunika- tionssektor befinner sig i dag i frontlinjen när det gäller både effektivitet och aktivitet. Det är viktigt att utvecklingen inte stannar upp. Men transporter och resande ger inte bara väl- färdsvinster. Vi kristdemokrater är väl medvetna om detta, Elisa Abascal Reyes. Den negativa miljöpåver- kan är dessvärre mycket påtaglig, och den stora ut- maningen under de närmaste åren är att utveckla ett miljöanpassat transportsystem. För att lyckas med det måste en lång rad radikala trafikpolitiska strukturbe- slut fattas under de närmaste åren. För att få harmoni mellan trafiken och vad naturen långsiktigt tål måste bl.a. utsläppen av försurande ämnen och växthusgaser minskas radikalt. Fru talman! Kommunikationsdepartementets bila- ga i årets budgetproposition följer en tydlig trend under mandatperioden - den innehåller litet nyheter. Det händer över huvud taget litet positivt på Kom- munikationsdepartementets område. Förra mandatpe- riodens överbud från Socialdemokraternas sida har nu förbytts i närmast sin motsats, dvs. kraftiga neddrag- ningar och återställare. Utlovade ökade satsningar på drift och underhåll har uteblivit. Investeringarna i infrastrukturen har kraftigt reducerats. Några nya, tydliga deklarationer i riktning mot ökad avreglering och konkurrens inom transport- och kommunikations- sektorn finns inte. Det råder helt enkelt stor brist på visioner och inspirerande utmaningar inför framtiden. Ordet nollvision har med denna regerings kommuni- kationspolitik fått en dubbel betydelse. Ett av de stora misstagen var att tro att alla pro- blem i hela sektorn skulle kunna lösas samtidigt i en enda gigantisk utredning. Kommunikationskommittén fick i själva verket ett helt omöjligt uppdrag. De var färdiga med sitt arbete under våren 1997. Utredningen har fått massiv kritik ur olika perspektiv från i stort sett alla remissinstanser. Vi väntar nu med spänning på den trafikpolitiska proposition som är annonserad till våren 1998. Vi kristdemokrater kan verkligen beklaga att re- geringen har valt att låta Vägverkets och Banverkets drifts- och underhållsverksamhet fortsätta i myndig- hetsform. Vi befarar att detta stoppar upp den nöd- vändiga effektiviseringsprocess som pågår inom ver- ken. Den kommer inte att gå i den snabba takt som är nödvändig, och dessutom innebär detta en ovarsam hantering av skattebetalarnas pengar. För att transportmarknaden skall kunna leva upp till sin fulla potential krävs det att det finns både en intern och en extern konkurrens. Den externa konkur- rensen består i att olika trafikslag konkurrerar om kunderna och den interna i att det finns ett flertal olika aktörer inom varje trafikslag. Det är uppenbart att järnvägen i dag inte fyller den funktion som den har möjlighet till; den är ett underutnyttjat transportslag, som borde ha potential för tillväxt. Men för att detta skall kunna ske krävs det att den interna konkurrensen tillåts växa. Detta går uppenbarligen stick i stäv mot socialdemokratisk ideologi. Återregleringarna har varit förödande för järnvägssektorns vitalitet och utveckling. Kristdemokraternas linje är att 1988 års trafikpo- litiska mål skall ligga fast. Samtidigt måste arbetet med att utveckla ett optimalt och effektivt transport- och kommunikationssystem fortsätta med full kraft. Ett sådant effektivt och konkurrensutsatt system kan verksamt bidra till att säkerställa välfärden i vårt land. Sverige befinner sig i dag i frontlinjen vad gäller utvecklingen i trafiksektorn. Vi får inte förlora denna position, allra minst mot bakgrund av vårt lands av- ståndshandikapp, både inom landet och till våra ex- portmarknader. Statens roll är tvådelad i detta sammanhang. För det första är det offentliga myndigheters uppgift att se till att Sverige har en väl utbyggd och väl underhållen infrastruktur. Huvudsakligen sker detta med offentliga medel. För att höja effektiviteten och produktiviteten också på detta område måste privata initiativ upp- muntras. Här är Svenska Vägföreningens intressanta upplägg med delvis privatfinansierade väginveste- ringar en positiv sak, som måste analyseras från en positiv utgångspunkt. För det andra måste staten se till att transport- och kommunikationsmarknaderna fungerar allt effektivare. Det sker bäst genom att konkurrenstrycket successivt ökar genom fortsatt avreglering inom sektorn. En internalisering av trafikens externa kostnader måste ske på internationell nivå. Sverige måste därför agera kraftfullt för att EU skall fatta nödvändiga be- slut i denna fråga. Möjligheterna för Sverige att ge- nomföra åtgärder på egen hand är lindrigt talat be- gränsade. Det bidrar ytterligare till behovet av inter- nationella åtgärder. Riksdagen har lagt fast mycket högt ställda mål för en säkrare trafik på vägarna. Under de senaste åren har antalet dödade och skadade på vägarna glädjande nog minskat. Den fastlagda visionen, noll- visionen, går naturligtvis inte att bestrida. Det är i grunden en etisk fråga att inte acceptera att människor får sätta livet till eller blir allvarligt skadade för livet i trafiken. Men det är ganska paradoxalt, fru talman, att regeringen praktiskt taget parallellt beslutar om en nollvision för antalet dödade i trafiken och samtidigt kraftigt drar ned på de investeringar som skulle av- hjälpa de mest olycksdrabbade vägavsnitten på våra Europavägar. Sverige har upplevt stora variationer i investering- arna i det svenska vägnätet. Under 70- och 80-talen låg investeringarna på en absolut bottennivå jämfört med de flesta andra västeuropeiska länder. Investe- ringarna i järnvägen var obetydliga. Under fyrpartiregeringen fattades beslut om tre- dubblade investeringar i infrastrukturen. Besluten hade sin utgångspunkt i en långsiktig bedömning av såväl den allmänna ekonomiska utvecklingen som statsfinansernas utveckling i vårt land. Men nu måste man fråga: Var finns den socialdemokratiska rege- ringens visioner på investeringsområdet? Sedan den nuvarande regeringen tillträdde har in- vesteringarna i vägnätet minskat. Budgetpropositio- nen fortsätter på denna linje. De nu aktuella investe- ringsnivåerna innebär en klar minskning från föregå- ende mandatperiod. Trots detta anser vi kristdemokra- ter att det kan finnas skäl för att nu dra ned investe- ringsvolymen. Ny trafikinformatik kan också ge möj- ligheter att bättre utnyttja existerande infrastruktur. Men också av statsfinansiella skäl kan en begränsning av volymen nu vara nödvändig. Fru talman! Vi yrkar naturligtvis avslag på rege- ringens förslag att skaffa sig riksdagens bemyndigan- de att medel skulle få överföras fritt mellan anslaget A 4 Investeringar samt drift och underhåll av statliga järnvägar och anslaget A 2 Väghållning och statsbi- drag. Detta skulle göra riksdagen och trafikutskottet närmast överflödiga. Jag förstår inte hur mina social- demokratiska vänner i utskottet, med Centerns hjälp, bara låter sig köras över och omyndigförklaras på detta mycket pinsamma sätt. Om regeringen har planer på att ändra balansen mellan väg- och järnvägsanslagen bör de redovisas nu för riksdagen. Vilka projekt tror man sig inte få i gång, och vad har man då tänkt göra? Ett minimikrav är att åtminstone redovisa i vilken riktning som peng- arna förväntas gå. Det borde stå fullständigt klart för regeringen att det är riksdagen som beslutar om för- delningen av medel på olika anslag efter beredning i trafikutskottet. Nu anför man att det är de stora investeringsvoly- merna och den utdragna planprocessen som gör att man inte kan fatta beslut här i kammaren om fördel- ning av anslagen. Detta är ju helt obegripligt, efter- som de båda anslagen är ramanslag. Ramanslag ka- rakteriseras ju just av att de får överskridas, att man får ta pengar från kommande perioder. Därför blir beslutet fullständigt obegripligt. Det handlar följaktligen om något annat och mind- re hedervärt - antagligen att skyla över det faktum att framför allt Banverkets budget nu mer och mer börjar likna en schweizerost. Min gissning är att regeringen i skydd av detta bemyndigande planerar att ytterligare dra ned investeringar i och underhåll av vägnätet för att skyla över konstiga finansieringar och misslyckan- den inom Banverket. Detta, fru talman, borde riksda- gen med kraft avslå. Jag står givetvis bakom samtliga kristdemokratis- ka reservationer men nöjer mig av tidsskäl med att yrka bifall till reservation 2. 0700424025906 N 2010-01-01 00:00:00 200390 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0945/#anf10