2348832 GL0944 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:44 Onsdagen den 10 december 1997/98 44 1997-12-10 00:00:00 Internationellt bistånd 5191AC53-F269-40D9-BDB5-541FBEEB8E6A 93 INGER KOCH (m) m Fru talman! Jag tänker koncentrera mig på ett om- råde inom biståndspolitiken där vi moderater vid flera tillfällen har riktat stark kritik mot regeringen. Vi anser nämligen att Sverige inom ett område har ett särskilt ansvar för att respekten för mänskliga rättig- heter och demokrati stärks och för att etablerade reg- ler och principer efterlevs i praktiken. Det gäller de länder som tar emot ett betydande svenskt bistånd. Det borde vara självklart att Sverige genom bistånd till staten inte skall hjälpa länder där fysisk eller psy- kisk tortyr eller misshandel förekommer. Förödmju- kelser av medborgarna för deras politiska eller reli- giösa övertygelses skull eller därför att de tillhör en kulturell eller etnisk minoritet får inte heller före- komma. Vi moderater anser att Sverige har ett direkt an- svar för att i programländerna systematiskt bidra till främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Vi anser att Sveriges agerande hittills har varit för svagt. Bistånd har i vissa fall utbetalats utan några direkta krav på att utvecklingen skall gå mot demo- krati, med ökad respekt för mänskliga rättigheter. Regeringar som i decennier förtryckt sitt folk har kunnat räkna med svenskt bistånd. Sverige måste betydligt mer än hittills föra en dialog med mottagar- länderna om vikten av respekt för mänskliga rättighe- ter och driva på utvecklingen inom detta område. Zambia är t.ex. ett land som under många år har tagit emot svenskt bistånd. Hur ser biståndsministern och regeringen på programlandet Zambia? Nuvarande biståndsavtal går ut under detta år och håller på att omförhandlas. Det nuvarande avtalet bygger på en utveckling mot ökad demokrati och transparens. Verkligheten är tyvärr den motsatta. Den nya grund- lagen begränsade på ett odemokratiskt sätt oppositio- nens möjligheter att kandidera i valet förra hösten. De valobservatörer som inför valet klagade på bristfällig väljarregistrering, omfattande röstköp och partisk nyhetsbevakning sattes i fängelse. Situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Kenya, som också under många år mottagit betydande biståndsmedel, är inför valet nu i december mycket oroande. Även från Etiopien, som är ett av Sveriges äldsta biståndsländer, kommer nu flera signaler om att de- mokratin och respekten för mänskliga rättigheter försämras. Vilka konsekvenser får denna negativa utveckling för inriktningen av vårt fortsatta samarbete med dessa tre länder? Vi moderater har alltid hävdat att demokratimålet och respekten för mänskliga rättigheter är av central betydelse i dialogen med de länder som tar emot svenskt bistånd. En viktig uppgift är att få fler länder att inse att det är inom ett demokratiskt styrelseskick som medborgarna har de bästa möjligheterna att for- ma ett samhälle som värnar om rättsstaten och där yttrandefrihet, politisk pluralism och flerpartisystem kan utvecklas. Den nya syn som biståndsministern redogjorde för här i kammaren för en stund sedan när det gäller en gemensam värdegrund och stöd till positiva processer, och som jag hoppas gäller även utvecklingen mot demokrati och mänskliga rättigheter, är en positiv signal. Vi har ju i flera år begärt av regeringen att den årligen, t.ex. i samband med budgetförslaget, skall ge riksdagen en utförlig rapport om situationen och ut- vecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna. En sådan rapport skulle utgöra ett underlag för en utförlig debatt inför beslut om svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska regeringen, och framför allt riksdagen i detta fall, noggrant följer och värderar utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna. Regeringen har valt att inte heller inför denna budgetdebatt uppfylla våra förväntningar och sitt tidigare löfte om att redovisa situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratiutvecklingen i mottagarländerna. Trots att utrikesutskottet redan i mars 1995 i sitt betänkande om internationellt ut- vecklingssamarbete uttalade sig positivt om vårt för- slag till en sådan redovisning, har den redovisning som därefter skett till riksdagen varit mycket rudimen- tär. Den har snarast försämrats. Jämfört med den redovisning som infördes under de borgerliga rege- ringsåren är den minimal. Det har därför funnits an- ledning att rikta kritik mot regeringens bristande in- tresse för hanteringen i detta avseende. FN:s generalsekreterare Kofi Annan underströk i sitt tal inför FN:s kommission för mänskliga rättighe- ter det avgörande sambandet mellan mänskliga rättig- heter och fredens upprätthållande och betecknade full respekt för de mänskliga rättigheterna som en förut- sättning för verklig och varaktig utveckling. Annan lovade att i det pågående reformarbetet inom FN göra allt för att stärka och utveckla MR-maskineriets roll. I ett interpellationssvar här i kammaren för elva dagar sedan redogjorde biståndsministern för de två skrivelserna rörande mänskliga rättigheter och demo- krati som regeringen avser att lämna till riksdagen i vår. Det är bra att de kommer, och vi ser fram mot en debatt med anledning av dessa skrivelser. Vid samma tillfälle lovade biståndsministern återigen att inför framtida budgetbehandling presente- ra en årlig redovisning av inriktning, omfattning och resultat av Sveriges utvecklingssamarbete med bi- ståndsländerna. I denna redovisning skulle också respekten för mänskliga rättigheter belysas. Vi hoppas att det denna gång inte stannar vid enbart ett löfte. Det finns, fru talman, en irritation inom utrikesut- skottet över att vi ännu inte fått en redogörelse för hur mänskliga rättigheter utvecklas i våra samarbetslän- der. Detta är anledningen till att vi återigen upprepar vår kritik i reservation nr 14, som stöds av fem parti- er. Till sist, fru talman, vill jag betona Sveriges roll och möjlighet att påverka inriktningen av EU:s ut- vecklingsbistånd. Sverige har inom EU betonat att vi vill se en tydligare fokusering på de allra fattigaste länderna, särskilt i Afrika. I framför allt södra Afrika är situationen nu gynnsam för en framväxt och stabili- sering av demokratin och därmed också ökad respekt för mänskliga rättigheter. Inom SADC-samarbetet kommer den ekonomiska integrationen att accelerera. Sydafrikas frihandelsav- tal med EU och förestående anslutning till Lomékon- ventionen bör kunna ge ett värdefullt stöd till den ekonomiska utvecklingen i hela regionen, även om villkoren kunnat vara mer generösa från EU:s sida. För att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati skall bli bestående i denna del av Afrika är det viktigt att bygga upp strukturer som bidrar till och kontrollerar att utvecklingen går i rätt riktning. Sveri- ge bör därför i dialog med länderna i södra Afrika betona vikten av att det skapas regionala strukturer för mänskliga rättigheter och demokrati. Europarådet kan här vara en förebild. Erfarenhe- terna visar att integrationssamarbetet startade just med mänskliga rättigheter och demokrati när Europarådet bildades för mer än 50 år sedan. En möjlighet som vi moderater föreslagit är att ge SADC-samarbetet fastare strukturer när det gäller att övervaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter och demokrati bland de tolv länder som är medlemmar. Det framväxande parlamentariska samarbetet inom organisationens ram gör detta möjligt. Europarådets konventioner och mekanismer skulle kunna vara fö- rebilder. En sådan verksamhet kan finansieras genom EU-biståndet, eftersom det handlar om regional integ- ration där erfarenheterna från det europeiska integra- tionssamarbetet är intressanta. Sverige bör agera för detta inom EU. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2, men vill samtidigt påminna om vårt stöd för övriga moderata reservationer i betänkandet. 0327449447106 N 2010-01-01 00:00:00 200318 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0944/#anf93