2348832 GL0944 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:44 Onsdagen den 10 december 1997/98 44 1997-12-10 00:00:00 Internationellt bistånd A354A513-6C8B-4090-A339-40767DFDB2A4 128 INGBRITT IRHAMMAR (c) c Herr talman! Vad gäller anslag till internationellt bistånd har ju riksdagen redan fattat beslut om detta genom finansutskottets betänkande för en kort tid sedan. Dock har jag vissa synpunkter på biståndets fördelning och storlek, vilket också framgår av olika motioner som jag har skrivit själv eller där jag finns med bland undertecknarna. Jag skall lyfta fram några frågor. I motion U633 framhålls att vi vill ha ett ökat stöd till den kashmirska befolkningen i dalen. Kashmirer- nas situation har förbättrats något genom byggandet av Urikraftverket, som nyligen tagits i drift. Detta miljövänliga kraftverk har delvis finansierats genom svenskt bistånd, bl.a. med u-krediter och gåvomedel och har lett till att befolkningen i Kashmirdalen nu har ström flera timmar om dagen, jämfört med några enstaka timmar förr. En stor del av elproduktionen kommer också Indien till del genom att elförsörjning- en fördelas på stora områden. Dock råder det fortfa- rande elbrist. När jag besökte Kashmir i höstas hände det väl- digt ofta att strömmen försvann. Självklart skulle en fortsatt utbyggnad av kraftverket kunna bidra till en förbättrad elförsörjning i området och därigenom en utökad möjlighet att satsa på industri och annan verk- samhet som så väl behövs i detta område med omfat- tande arbetslöshet. Det är också bakgrunden till mo- tionsyrkandet om ansträngningar för ett svenskt stöd för en fortsatt utbyggnad av Urikraftbygget, särskilt som förstudier pågår om detta. En förbättrad elförsörjning i Kashmir är önskvärd. Dessutom behövs det andra insatser för att hjälpa befolkningen till en dräglig livssituation. På grund av oroligheterna och konflikten i området finns det stora brister inom bl.a. utbildningsväsendet och sjukvården. Det råder brist på utbildad personal, material, utrust- ning m.m. Särskilt svårt att försörja sig har änkorna i området. De flesta familjer har drabbats av den 50 år långa konflikten. De flesta familjer har också mist någon anhörig. När en familjeförsörjare dödas på grund av sammandrabbningar, som indiska armen eller säker- hetsstyrkorna tar på sig ansvaret för, erbjuds vanligt- vis någon annan familjeförsörjare en försörjnings- möjlighet. Detta gäller dock inte alltid när kvinnan mister sin man eller son. Dessa änkor, med ansvar för familjernas ekonomi och hushåll, lever under ytterst svåra förhållanden. Vi motionärer menar att en del av det bistånd som i dag kommer Indien till del borde gå till de mest utsatta grupperna i Kashmir. Nu pekar utskottet på att Sverige har valt att kon- centrera sitt bistånd i Indien till ett fåtal delstater - bl.a. Rajasthan, som jag också besökte. Jag instämmer i att detta område också är mycket fattigt och behöver omfattande hjälp och stöd, men vill ändå lyfta frågan om bistånd till befolkningen i Kashmir för, förhopp- ningsvis, framtida insatser. Det finns ytterligare ett skäl till att från svensk sida finna vägar att stödja det kashmirska folket. När enskilda organisationer, t.ex. vi centerkvinnor, vill starta ett biståndsprojekt för att stödja de kashmirska änkorna visar det sig vara mycket svårt att genomföra detta. Dessa kvinnor har nämligen extra svårigheter att organisera sig själva i mottagande kvinnoorgani- sationer på grund av att Indien administrerar området. Det finns där stora problem med byråkrati och admi- nistration, vilket försvårar detta organiserande. Där- med är bistånd med hjälp av Sida uteslutet. Herr talman! Biståndet är ett viktigt instrument för att utjämna skillnaderna mellan rika och fattiga län- der, även om andra insatser också behövs för att åstadkomma det. Jag tänker bl.a. på ändrade han- delsvillkor, nedrustning och skuldavskrivningar. I centermotionerna U207 och U209 krävs det en planering för hur en återgång till biståndsramen på 1 % av BNI skall kunna genomföras. Andre vice talmannen och jag har väckt motion U209. Där kräver vi att detta mål skall uppnås under en femårsperiod, i likhet med vad vår centerstämma fastslog i somras. I motionen kräver vi också att regeringen skall få i uppdrag att redovisa en plan för hur nivån på det svenska biståndet, med början 1998, skall återställas. Reservation 7 handlar just om att regeringen skall ha det här uppdraget och återkomma i 1998 års vårpro- position. Därmed menar vi att vårt krav i motion U209, att detta skall påbörjas redan 1998, tillgodoses i reservation 7, vilken jag yrkar bifall till. För att åstadkomma en rättvisare fördelning mel- lan rika och fattiga och mellan kvinnor och män i världen krävs det inte bara insatser från rika länders sida riktade till fattigare länder utan också insatser från rika personers och familjers sida riktade till fatti- ga personer och familjer i mottagarländerna. Dess- utom måste mottagarländerna själva arbeta för en rättvisare fördelning mellan kvinnor och män. Sådana krav utvecklas också i motion U209. I den motionen påtalar vi motionärer bl.a. att enbart 0,9 % av den indiska befolkningen och 2,6 % - 2,4 % nämns också - av den pakistanska befolkningen betalar skatt; detta trots att en mycket större andel av befolkningen i dessa båda länder har goda inkomster och skulle kun- na bidra till en rättvisare fördelning i sitt eget land. Vi motionärer menar att större krav måste ställas på mottagarländerna så att de själva via skattsedeln visar solidaritet med sitt eget folk. I betänkandetexten noteras, som ett svar på mo- tionskravet, att skattesystemet fungerar dåligt i vissa av de minst utvecklade länderna och att de omförde- lande mekanismerna är ineffektiva. Utskottet menar också att den s.k. inhemska resursmobiliseringen, både offentligt och privat, kan vara en del i dialogen i samband med samarbetet. Jag välkomnar faktiskt dessa uttalanden som svar på motionskravet. Det är självklart att alla måste vara med och bidra till en rättvisare fördelning på vår jord, också de rika i de fattiga mottagarländerna. Herr talman! I det särskilda yttrandet nr 8 fram- hålls, som det sagts här tidigare, att de västsahariska flyktingarna har en mycket svår situation bl.a. på grund av det utbredda våldet i Algeriet. Nu väntar vi, även detta nämns här, på en folkomröstning till hös- ten. Men detta kräver faktiskt ett omfattande stöd och en omfattande hjälp till flyktingarna. Jag tror inte heller att det är tillräckligt med polisresurserna för just själva valövervakandet och annat i samband med valet. Jag tror att det behövs en beredskap till stöd bl.a. för flyktingarnas möjligheter att ta sig tillbaka till västsahariska områden. Därför tycker jag att det som framförs i det särskilda yttrandet nr 8, som jag ju inte kan yrka bifall till, är väldigt viktigt. Inte heller kan jag yrka bifall till det särskilda yttrandet nr 7, där det talas om behovet av ett ökat stöd till östtimoreserna. Jag kan dock uttala att jag verkligen tycker att det som står i det särskilda yttrandet är viktigt, nämligen att det finns ett stort behov av ökat stöd också till östtimoreserna. Tidigare har ju Röda korset nämnts, som nu skall ge bidrag via svenskt stöd, och Unicef. Vidare kan Caritas nämnas. Man lever, som sagt, under mycket svåra förhållanden. Särskilt gäller det barn och kvinnor. Slutligen beklagar jag att utskottet inte har kunnat ställa sig bakom det förslag som framställs i motion U209 och som handlar om en försöksverksamhet med en begränsad summa av nya biståndsmedel från Sve- rige, innebärande att man under en tvåårsperiod förde- lar medlen lika mellan projekt som drivs av och för kvinnor och går till kvinnor och projekt som drivs av och för män. Om man hade en sådan försöksverksam- het och sedan gjorde en utvärdering skulle man kunna se hur det var med effektiviteten i en sådan försöks- verksamhet och en sådan resursfördelning. Jag har en känsla av att effektiviteten är väldigt stor när det gäl- ler bistånd till kvinnor. Men jag får, som sagt, finna mig i att man inte har kunnat tillstyrka det. Ändå vill jag alltså lyfta frågan för framtiden. 0933523418809 N 2010-01-01 00:00:00 200353 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0944/#anf128