2348831 GL0943 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:43 Tisdagen den 9 december 1997/98 43 1997-12-09 00:00:00 Kultur, medier, trossamfund och fritid F973DE7F-76B3-4E14-943E-1E60A9680814 78 CARL-JOHAN WILSON (fp) fp Värderade talman! Jag vill börja med att nämna något om Folkrörelsernas Konstfrämjande. Det är mycket välkommet att kulturutskottet enigt begär av regeringen att inför nästa budgetår öka stödet till Folkrörelsernas Konstfrämjande. Den organisationen bildades så sent som 1992 sedan det tidigare Konst- främjandet avvecklats. I Folkrörelsernas Konstfräm- jandes målsättning ingår att med verksamheten nå människor som tidigare har ringa erfarenhet av bild- konstområdet. Dess verksamhet är omfattande. Sedan 1992 har mer än 25 000 konstverk - ägda av konstnä- rerna själva - förmedlats och 5 000 utställningar ge- nomförts runt om i landet. Folkrörelsernas Konstfräm- jande arrangerar dessutom konstresor, studiebesök och konstvisningar. Jag är övertygad om att verksam- heten har stor betydelse för att hos allmänheten öka intresset för bildkonst. Just nu pågår en utställning på Nationalmuseum om det gamla Konstfrämjandets femtioåriga verksamhet. Kulturutskottets beslut var ett välkommet besked i det sammanhanget. Värderade talman! Jag hade hoppats få stöd för Folkpartiets förslag om en ökad satsning på folkrörel- searkiven. Det finns ett åttiotal sådana arkiv runt om i landet. De arbetar på uppdrag av ett rikt föreningsliv och en ideell sektor, och de är en resurs för såväl offentlig som privat sektor. Arkiven efterfrågas bl.a. inom vetenskaplig forskning, släkt- och hembygds- forskning, skola och kulturliv. Inför den satsning på dokumentation om industri- samhällets historia, som regeringen bl.a. stöder genom ökning av anslaget till Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek, anser Folkpartiet att även folkrörelsearki- vens resurser bör förstärkas ytterligare. Det som i Arbetarrörelsens Arkiv redovisas om de centrala organisationernas historia motsvaras på regional och lokal nivå av materialet i folkrörelsearkiven. För den historiska helheten är det angeläget att även den loka- la verksamheten dokumenteras på ett för forskningen lämpligt sätt. Tyvärr har jag den här gången inte fått stöd i utskottet för ökad satsning på folkrörelsearki- ven. Jan Backman aktualiserade den märkliga hyres- sättningen för statliga museer. Man får den uppfatt- ningen att staten bygger museer, och sedan sätter man en hyra som om det gick att använda lokalerna till vad som helst, och som om de som ansvarar för ett muse- um skulle gå ut på allmänna marknaden och pröva om man inte kunde hyra ut lokalerna till något annat. Jag tycker att det vore rimligt att regeringen sna- rast kommer med ett förslag om vettiga principer för hyressättningen. Det gäller inte enbart på museiområ- det. Jag hörde häromdagen ett exempel från ett rege- mente där en regementschef funderade över om han inte skulle ta och förlägga hela sitt regemente i fält och meddela att han inte längre behövde lokalerna för att slippa att betala hyran. Den risken måste vi försöka att eliminera även på museiområdet. Värderade talman! Riksdagen beslöt under förra riksmötet att ett samlat etnografiskt centralmuseum - ett museum för världskultur - skall inrättas i Göteborg fr.o.m. 1999. I detta skall ingå det förstatligade Etno- grafiska museet i Göteborg samt Folkens museum - etnografiska i Stockholm, Medelhavsmuseet i Stock- holm och Östasiatiska museet i Stockholm. Folkpar- tiet motsatte sig förslaget och ingår alltså inte i den majoritet som är underlag för riksdagens beslut. Man skulle kunna tycka att när beslutet väl är fat- tat i riksdagen borde man kunna lämna ärendet och acceptera majoritetens beslut. Eftersom det här är ett ärende som det tar relativt lång tid att planera och genomföra ville Folkpartiet ha upp ärendet på riksda- gens bord igen. Därför framförde vi återigen våra synpunkter i motion till årets riksmöte. Jag inser att en regering måste ha mod och kraft att driva ett ärende även mot en högljudd opposition. Det kan t.o.m. vara så att en oppositions metoder får motsatt effekt och stärker en regerings vilja att verkli- gen visa vad majoritet innebär. Majoriteten för det här beslutet är inte särskilt stark. Socialdemokrater och vänsterpartister är grunden. Det här är ett bra exempel på hur en majoritets vilja kan markeras med mycket små marginaler. Den politiska kritiken mot förslaget om den s.k. museiflytten från Stockholm till Göteborg stöds i stor utsträckning även av experter. Regeringen har tillfrå- gat ledande internationella experter, och jag tycker inte att regeringen kan hävda att stödet från dem är särskilt tydligt. Åtminstone inte till regeringens fördel. Folkpartiet anser att den förändring som förra årets riksdagsbeslut innebär är särskilt anmärknings- värd med tanke på Östasiatiska museet och Medel- havsmuseet. Östasiatiska museet är ett renodlat konstmuseum och inte ett etnografiskt museum. Det bildades så sent som 1959 genom att de statliga samlingarna av östa- siatisk konst sammanfördes. Ungefär hälften av mu- seets samlingar tillhör Nationalmuseum. Östasiatiska museet är totalintegrerat med Nationalmuseum och har sina lokaler i dess närhet, där också Moderna museet finns. En mängd praktiska problem löses ge- mensamt mellan de tre museerna, t.ex. transporter och bevakning. Den kompetens som finns på Östasiatiska museet är helt inriktad på museet som konst- och arkeologimuseum. Eftersom riksdagens beslut innebär att Östasiatis- ka museets publika verksamhet skall bevaras i Stock- holm finner Folkpartiet ingen som helst anledning att överföra Östasiatiska museet till Göteborgs världskulturmuseums ansvarsområde. Den besparande gemenskap med sambruk av de flesta serviceresurserna som nu präglar museerna på Skeppsholmen i Stockholm borde bevaras. Om det administrativa samgåendet mellan Östasiatiska museet och Etnografiska museet i Göteborg skulle fullföljas enligt den tidsplan vi nu känner, skulle det bli stora problem för Östasiatiska museet med upphandling av olika tjänster som behövs för museets verksamhet. Jag anser att Kulturdepartementet borde studera detta noga innan ärendet fullföljs. Samma argumentation kan användas mot beslutet att sammanföra Medelhavsmuseet med Världskultur- museet. Ungefär hälften av Medelhavsmuseets sam- lingar tillhör Nationalmuseum. Om en omorganisation som påverkar Medelhavsmuseet skall ske, är det en- ligt Folkpartiets uppfattning mer naturligt att överföra Medelhavsmuseet till Statens konstmuseer än till det nya Världskulturmuseet. Värderade talman! Jag är angelägen om att inte fö- ra debatten i det här ärendet så att hela ärendet knyter sig. Regeringen utreder nu med hjälp av olika exper- ter och en parlamentarisk grupp hur det nya etnogra- fiska museet i Göteborg skall utvecklas. Det är gläd- jande att det blir ett sådant museum i Göteborg. Min förhoppning är dock att regeringen skall ha mod att ändra beslutet vad gäller Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet, om det visar sig att ny kunskap om samhörighet och praktiska lösningar når regeringen. Jag har svårt att tro att regeringen i kraft av en knapp majoritet i riksdagen vill genomdriva en förändring som har så litet stöd i expertgrupper inom området. Värderade talman! Vi har i reservationerna 36 och 37 markerat uppfattningen i de här ärendena. Efter- som jag gärna vill ha den markeringen tydligt doku- menterad i riksdagens protokoll, yrkar jag bifall till de reservationerna. Marianne Andersson nämnde stödet till Akvarell- museet i Tjörns kommun. Också jag tycker att riksda- gen borde kunna anslå de återstående medel som behövs för att det efterlängtade akvarellmuseet skall komma i gång. Jag stöder helt de synpunkter som Marianne Andersson framförde i det ärendet. 019228697303 N 2010-01-01 00:00:00 200185 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0943/#anf78