<anforande>
<dok_hangar_id>2348831</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:43 Tisdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kultur, medier, trossamfund och fritid </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AEF8B4C9-46EA-4A4E-9CAC-F5D2B35A7D53</anforande_id>
<anforande_nummer>53</anforande_nummer>
<talare>CARL-JOHAN WILSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Värderade talman! Anders Nilssons förhoppning
om att framtiden för svensk kultur blir ljus, trots
minskat stöd för t.ex. de kommunala musikskolorna,
är enligt min mening inte riktigt trovärdig.
Det krävs bevarandeinsatser i varje kommun, i
varje landsting och här i riksdagen nu. Annars blir det
en dålig framtid för den här kulturen. Utövare och
publik rekryteras från samma grupp. Om musiksko-
lorna inte får leva vidare kommer det i framtiden inte
att finnas vare sig musiker eller publik. Visserligen
blir det då en billigare kultur, men framför allt blir det
en torftigare kultur.
Anders Nilsson ställde en retorisk fråga som jag
alltså inte behöver besvara. Ändå vill jag säga att man
skulle kunna reglera statens stöd till Dramaten varje
år utan sådana här åtgärder. Att staten först ger pengar
till Dramaten och sedan säger att en del av de pengar-
na skall betalas tillbaka, detta för att klara av ett lån,
tycker jag är en onödigt krånglig omväg.
</anforandetext>
<intressent_id>019228697303</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>200160</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0943/#anf53</protokoll_url_www>
</anforande>
