2348831 GL0943 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:43 Tisdagen den 9 december 1997/98 43 1997-12-09 00:00:00 Kultur, medier, trossamfund och fritid 60912DB5-EB72-4898-A821-B4E82876D67C 49 FANNY RIZELL (kd) kd Herr talman! Jag tar bara upp några få punkter av det som vi i och för sig kan ha åsikter om inom det här avsnittet. För mindre än en vecka sedan fick vi information om allt som skall hända under kulturhuvudstadsåret. Det var ett mycket digert program som kulturminister Marita Ulvskog presenterade, med stor bredd och - som vi hoppas - god kvalitet. Det vore synnerligen sorgligt om en så välrenommerad kulturinstitution som Marionetteatern skulle få sluta sina dagar just det året, som dessutom är dess fyrtionde år. Som det ser ut är inte utsikterna så lysande. Vår motion om att rädda den har avslagits. Det är också fler som har motionerat. Jag skulle vilja vädja till Kulturdeparte- mentet och till kulturministern att göra något för den, att rädda den. Stockholms Spårvägsmäns Musikkår borde också ha en stor uppgift att fylla under kulturhuvudstadsåret, och inte bara då. Vi har i motion Kr306 anfört att Stockholms län saknar länsmusikavdelning. Stock- holms Spårvägsmäns Musikkår är en stor professio- nell symfonisk orkester med stor bredd och stor kon- sertverksamhet. Landstinget är huvudman. Enligt min mening borde Kulturrådet känna ett ansvar för att säkerställa dess fortsatta verksamhet. Vi kan bara vädja för den också. Jag kommer nu till länsmusiken, som i många län - kanske i alla - har en svår ekonomisk situation. Har den inte det får den väl det om 20 % av dess bistånd tas bort. I budgetpropositionen föreslås en minskning av bidraget till länsmusiken med 25 miljoner kronor. Så här sade riksdagen för ett år sedan: "Regeringen anser att alla bör kunna få del av ett varierat musikutbud av hög kvalitet och möjligheter till eget musikutövande. För att uppnå detta bör sta- tens insatser på musikområdet syfta till att - ett vitalt lokalt musikliv utvecklas i hela landet, - regionala musikinstitutioner blir en resurs i det lokala musiklivet, - lokal arrangörsverksamhet stimuleras, - ökad samverkan kommer till stånd mellan musik- institutioner och musiklivet i övrigt - - -" osv. Man kan inte säga att vi uppfyller detta om vi bantar länsmusiken på det här sättet. Man hör ibland inlägg om att just länsmusiken har varit gynnad med bidrag från staten. Då bör man påminna sig, eller rättare sagt påminna andra om, att staten när huvudmannaskapet övertogs från landsting- en gjorde ganska långtgående åtaganden. Jag citerar: Någon kostnadsövervältring skall inte ske, varken vid övertagandet eller därefter. Vidare: Eventuella vär- deminskningar av det statliga bidraget bör inte ske utan att de nya huvudmännen får skälig tid och reella möjligheter att vidta de åtgärder som då blir nödvän- diga. Jag tycker inte att man har haft reella möjligheter. Landstinget är huvudman, och det är i de flesta fall väldigt svårt i landstingen att tävla om pengar med sjukvården. Även om landstingen har det här ansvar- sområdet också blir det alltid ett motsatsförhållande där. Jag kan förstå dilemmat, och det är mycket svårt att i nuläget ändra på detta. Därför måste staten fort- sättningsvis ta sitt ansvar. Med det förslag som nu ligger på vårt bord för- sämras förutsättningarna för en regionalt förankrad musikverksamhet. Det kan innebära att vissa regioner förlorar sin enda professionella musikensemble, vilket i sin tur kan ge effekter på dans- och teaterverksam- het. Det får mycket negativa effekter för regionalt kulturliv och naturligtvis för de musiker som arbetar i regionen. Vart tog talet om den regionala verksamhe- tens betydelse vägen? Ewa Larsson har pekat på musikskolorna i det här sammanhanget. Om musiklivet i regionerna är en kedja är det här en länk som man inte får glömma bort. Vår vän Wilson tog upp teorislöjden. Faktum är att det finns teorimusik också. Och det kan man ju ha till en viss grad. Man kan tänka sig att samla en grupp och diskutera noter och annat ett tag. Jag har faktiskt hört detta, så jag vet att det förekommer. Men det är inget sätt som man kan fortsätta på. Det finns en risk att det här utarmas. Jag har sett musikskolorna på nära håll, och jag har sett hur man sparar på dem. Om man dessutom sparar på all annan musikverksamhet i regionen går det onekligen ut över barn och ungdomar och i det långa loppet över oss alla. Vi är beroende av att de ungdomar som får mu- sikskola från början får utveckla sitt musikkunnande och sin musikkännedom. Det är viktigt att hela kedjan hålls levande. Där är länsmusiken väldigt viktig, som bjuder på levande, högkvalitativ musik. Det är mycket glädjande att det i utskottet har kunnat skapas enighet om de stora behov som finns hos Musica Vitae och Kammarmusiken i Örebro. De får 1,5 miljoner kronor var. Också Musikarrangörer i samverkan får 2 miljoner kronor, vilket inte är lika mycket som regering förutspådde i 1996 års proposi- tion. Det motiveras att det är angeläget att främja ett brett och varierande musikutbud i landet. Men det utbudet främjas inte av att 22 miljoner kronor dras in. Det får vi inte glömma. Vi kristdemokrater hade i vår budget avsatt 20 miljoner kronor till länsmusiken och 3 miljoner kro- nor till Musikarrangörer i samverkan. Vi beklagar att musiken har blivit så illa behandlad. 0931369291903 N 2010-01-01 00:00:00 200156 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0943/#anf49