2348831 GL0943 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:43 Tisdagen den 9 december 1997/98 43 1997-12-09 00:00:00 Kultur, medier, trossamfund och fritid F7A2FB75-394C-46FC-8DCD-40CCB4EB2C21 34 GUNNAR HÖKMARK (m) m Herr talman! Jag tänkte tala om kultursamhället som väsentligt mycket större än just bara statens of- fentliga utgifter. Jag tänkte tala om en mycket viktig del i kultursamhället i modern tid - radio och televi- sion. Radio och television innebär för de allra flesta människor det viktigaste och mest omfattande mötet med kulturlivet och ger fördjupade kunskaper om hur vårt samhälle fungerar. Det finns inga andra medier som är så dominerande som just radion och televisio- nen. Därför är det självklart att man också resonerar om radio och TV i detta sammanhang. För att man skall ha vidast möjliga frihet i kul- tursamhället är det viktigt att man har vidast möjliga frihet för radio och television. Det är ett av skälen till att vi går emot den typ av markbunden digitalisering vars konsekvens blir en begränsning av antalet möjli- ga kanaler och medier för olika människor att nå ut och en begränsning av publikens möjligheter att ta del av vad som skapas. Ett annat skäl till denna vår syn är public service- televisionens och public service-radions roll i den nya mediemiljön. Där har vi inte något monopol utan en mångfald av kanaler som ger publiken underhållning, nyheter och information på en bred skala. Vi menar att det är centralt att public service-verksamheten koncentrerar sig på vad som är unikt för den och som andra inte bidrar med i det nya mediesamhället. Detta är också ett av skälen, herr talman, till att vi går emot förslaget om en höjd licensavgift. Sveriges Television måste nu koncentrera sig på sina uppgifter och på det som gör Sveriges Television speciellt. Det skulle kunna innebära att public service- verksamheten, om den förnyas och utvecklas, tar ett mycket viktigt steg in i en ny tids kultursamhälle. Där skulle en av de viktigaste injektionerna i det svenska kultursamhället kunna vara att public service- televisionen koncentrerade sig på att genomföra dra- ma, att vara en kulturbärare i ordets bredaste bemär- kelse. Om vi såg public service-verksamheten som en av våra viktigaste scener för kultur i en mycket vid be- märkelse, skulle vi också upptäcka att hela det svens- ka kultursamhället kunde förnyas på ett sätt som går bortom de diskussioner som normalt förs när vi talar om statens utgifter för kultursektorn. Vi skulle runt omkring i hela landet kunna skapa förutsättningar för att vidaresända olika produktioner och bevaka det svenska samhället på ett sätt som vi inte kan göra i dag. Public service-televisionen skulle kunna genomfö- ra dramatiseringar av en lång rad av det svenska kul- turlivets olika verk. Men det innebär att man måste koncentrera sig och inte göra allt det man gör i dag och som andra kanaler kan göra lika bra eller bättre. Man måste välja om man vill att public service- televisionen skall kunna vara en sådan vitalisering av det svenska kultursamhället. För vår del stärks våra farhågor när vi nu ser att public service-televisionen börjar användas som ett politiskt verktyg för att tränga undan andra TV- kanaler, för att förändra konkurrensvillkoren så att det blir svårare för andra TV-kanaler att växa fram. Vi ser också att de nya pengar man talar om - inte för ett år som man tidigare sade utan för en treårsperiod - skall användas till att Sveriges Television inte skall kon- centrera sig på den unika uppgiften utan sprida den och sända flera kanaler. I stället för dagens två kana- ler skall vi ha ytterligare tre kanaler: sport, nyheter, vidaresändning av utländska public service-program och annan lokal verksamhet av olika slag. Detta innebär att Sveriges Television blir mer dominant, men det innebär inte att Sveriges Televi- sion får en bättre möjlighet att vara den bärare av kultur som den skulle kunna vara. En sådan utveck- ling innebär i publikens perspektiv att man urholkar public service-verksamhetens legitimitet. Om inte public service-televisionen sänder program av den arten, det djupet och den kvaliteten som publiken känner igen, vet varifrån de kommer och vet att det är tack vare den verksamheten som de kan se just dessa program - så kommer legitimiteten att urholkas. Om publiken i Sveriges Television kan se samma typ av program som man kan se i andra kanaler, försvinner långsiktigt motivationen att ha en särskild licensfi- nansierad verksamhet. Det är den ena invändningen. Om public service-televisionen används för att på olika sätt motverka andra kanaler, så kan man om man lyckas i praktiken också urholka den mångfald som publiken själv önskar och skulle kunna välja mellan. Om man hindrar nya kanaler att växa fram skadar man i själva verket mångfalden. Det är en andra invänd- ning mot detta förhållningssätt. En tredje invändning, som jag tangerade förut, herr talman, är att det inte är acceptabelt att en televi- sion som till syvende och sist är kontrollerad av staten används som ett politiskt verktyg för att komma åt andra, privata TV-kanaler som man av olika, mer eller mindre ideologiska skäl ogillar. Om man tar det steget tvingar man fram en mer radikal och grundläggande omprövning av om vi skall ha public service- verksamhet i Sverige. Jag tror vi skall ha det. Men man tvingar fram en mer grundläggande debatt när det gäller om vi skall ha public service-verksamhet, och även i nästa led hur den i så fall skall se ut. Använder regeringen på ett eller annat sätt public service-televisionen som ett politiskt verktyg för sin mediepolitik skadas dess trovärdighet och legitimitet. Då måste man i ett nästa led diskutera hur en pub- lic service-television i ett modernt mediesamhälle skall se ut. För det första skall den inte se ut så att den kan användas för att skada och urholka den mångfald som publiken har rätt att kräva när en ny teknik ger möjlighet till en mångfald av olika kanaler. För det andra måste den vara något som direkt bidrar till mediesamhället och inte försöker konkurrera ut andra. Min mycket bestämda uppfattning är att public ser- vice-verksamheten måste vara någonting som gör att skatte- eller licensbetalarna vet att de är med och betalar och bidrar till att vitalisera det svenska kul- tursamhället. Man kan fråga sig om det som public service- verksamheten i dag gör är till fyllest. Först och främst anser jag det vara oacceptabelt att den används som ett politiskt verktyg. Men jag anser också att en väl genomtänkt och utvecklad public service-verksamhet skulle kunna innebära en vitalisering av hela det svenska kulturlivet om man använde verksamhetens resurser till detta, och inte till att försöka sända sam- ma program som andra sänder. Herr talman! Mot denna bakgrund har vi modera- ter fört fram våra reservationer. Men det är också mot denna bakgrund som jag säger: Går regeringen vidare med att försöka använda public service-televisionen till ett politiskt verktyg tvingar den också fram en radikal omprövning av vad vi skall ha public service- verksamheten i Sverige till. 0584386800218 N 2010-01-01 00:00:00 200141 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0943/#anf34