2348831 GL0943 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:43 Tisdagen den 9 december 1997/98 43 1997-12-09 00:00:00 Kultur, medier, trossamfund och fritid D549BFBA-FFE2-42BD-8AA0-DEC1793AFB59 3 CARL-JOHAN WILSON (fp) fp Värderade talman! Jag vill inleda med att markera min tacksamhet gentemot kulturutskottets kanslichef sedan många år, Lennart Persson. Han har nu lämnat sin tjänst för att som pensionär själv kunna avgöra vilka kulturyttringar han vill ägna kraft och intresse åt i fortsättningen. I dag följer Lennart Persson kultur- debatten för sista gången som ansvarig för betänkan- dets innehåll. Ett utskotts kansli har avgörande betydelse för hur våra beslut formuleras men också för vilket underlag de bygger på. Tack, Lennart Persson, för att du ständigt haft ambitionen att ge korrekthet, saklighet, kunnighet, tjänstvillighet och effektivitet åt kulturutskottets kansliverksamhet. Det har inte heller varit någon nackdel att din humor finns tillgänglig omedelbart under den formella och juridiskt pregnanta ämbets- mannaytan. Jag vill också önska din efterträdare som kansli- chef i kulturutskottet, Lena Axelsson-Westlund, triv- sel och framgång i den nya uppgiften. Ett enigt kul- turutskott önskade se dig på den posten. Välkommen! Värderade talman! Vi som har åtagit oss ansvar för den s.k. kulturpolitiken har säkert en egen ambi- tion med vår uppgift. Även om vi är överens om de nationella kulturpolitiska målen, som riksdagen antog år 1996, kan det skilja något i hur vårt synsätt påver- kar våra politiska förslag och ställningstaganden. Folkpartiet verkar för ett samhälle där den kultu- rella och moraliska traditionen präglas av tilltro till den enskilda människans möjligheter. Visst kan vi konstatera att det vi kallar kultur har ett egenvärde, men den för mig viktigaste orsaken till att vi slår vakt om goda resurser för kulturell verksamhet är att de ger upplevelser som lyfter tillvaron för oss människor. Kulturpolitikens uppgift är att stärka förutsätt- ningarna för humanismens ideal att leva vidare och utvecklas. Våra moraliska val kan aldrig göras i ett tomrum. De förutsätter en bakgrund av erfarenheter, tolkningsmönster och problemställningar som kultu- ren gör levande. Kulturarvet skall aldrig betraktas enbart som mu- sealt. Det är varje generations möjlighet att - med ansvar för kulturarv och traditioner - utveckla kultu- ren efter varje tids förutsättning. Ett exempel på vad jag menar med detta tar jag från musikens värld. Samtidigt som vi utvecklar ny musik där ljud och effekter bildas på elektronisk väg, t.ex. i relativt billiga och fantastiskt mångsidiga synt- hesizers, slutar vi inte att vårda och använda gamla instrument. Mest tydligt är nog detta på klaverinstru- mentens område. Trots att man nu kan konstruera elektroniska s.k. instrument som härmar alla tiders orglar och andra instrument fortsätter vi att vårda, spela på, utbilda för och skriva musik för mekaniska orglar i våra kyrkor och konsertlokaler. Även om varje människa är unik förenas vi av vis- sa gemensamma andliga och materiella behov. Vi har alla rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. Samti- digt har vi ansvar för att dessa rättigheter omfattar alla. Liberal individualism är därför oförenlig med en egoism där man bara ser till sig själv. Folkpartiet betraktar alla människor som jämlikar - men inte som lika. Kraven på jämlikhet betyder inte att alla skall leva likadant, utan att alla skall ha möjligheter att utvecklas som självständiga människor. Även i den utvecklingen erbjuder det som benämns kultur en mångfald i vilken var och en av oss kan finna sin del. Kulturpolitiken skall uppmuntra och underlätta den individuella processen. Grunden för idé- och normbildningen måste vara en omfattande andlig frihet. Rätten att fritt skildra verkligheten och fritt uttrycka åsikter, erfarenheter och värderingar skall ha starkt grundlagsskydd. En- dast då kan människor i fredliga former påverka och låta sig påverkas av andra. Ett utbyte av tankar, idéer och argument är grunden för varje samhälle som präglas av växande. En levande kultur förutsätter många fria kultur- skapare. I dag är medier, organisationer, konstnärer och forskare ofta direkt beroende av bidrag från den gemensamma resursen - stat, landsting och kommun. För att minska beroendet av den offentliga makten bör kulturlivet i större utsträckning stimuleras genom generella metoder som avdragsrätt för gåvor till kultu- rella ändamål och gynnsamma skattevillkor för kul- turskapare. Samtidigt är det viktigt för Folkpartiet att stödja en politik där inte enbart individens egna eko- nomiska förutsättningar avgör hans eller hennes möj- ligheter att få del av det vi kallar kultur. Värderade talman! Den socialdemokratiska rege- ringens budgetförslag inom kulturområdet - som är grund för debatt och beslut i dag - stöter inte på sär- skilt stort motstånd från Folkpartiet. Vi är starkt kri- tiska mot ett och annat förslag, och vi vill på vissa områden göra en annan prioritering än vad regeringen och kulturutskottets majoritet gör. Men i stort sett har vi en försonlig inställning till regeringens syn på kul- turpolitiken. Jag vill något beröra Moderata samlingspartiets kulturpolitik som den framstår enligt motioner och reservationer i kulturutskottet. Samarbetet i den s.k. borgerliga gruppen i kultur- utskottet är mycket gott - samarbetet är förresten gott i hela utskottet; vi har en trivsam atmosfär och med ordförandens, vice ordförandens och kansliets hjälp hanterar vi motsättningarna på ett generöst sätt - men nu skulle jag säga något om moderaterna. Det vore nämligen illa om de som iakttar denna debatt skulle tro att Moderata samlingspartiets syn på kulturpoliti- kens resurser stöds av övriga borgerliga partier. Jag har stor respekt för Moderata samlingspartiets arbete för att sänka skatter. Visst verkar även Folk- partiet för att medborgarna skall få lägre skatt. En viktig insats för en vettig skattepolitik gjordes i skat- teöverenskommelsen mellan socialdemokrater och folkpartister för några år sedan. Om regeringen kunde leva upp till den överenskommelsen skulle mycket vara vunnet. Moderaterna måste naturligtvis visa vad deras förslag om drastiskt sänkta skatter får för följder på olika politiska områden. Då ser vi: minus 11 miljoner till museer, minus 10 miljoner till ickestatliga kulturlokaler, minus 25 miljoner till Riksutställningar, minus 25 miljoner till forsknings- och utveck- lingsinsatser inom kulturområdet, minus 275 miljoner till folkbildningen, minus 6 miljoner till Ungdomsstyrelsen, minus 56 miljoner till ungdomsverksamhet, minus 40 miljoner till allmänna samlingslokaler, minus 28 miljoner till litteraturstöd, minus 10 miljoner till konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön, minus 20 miljoner till Riksantikvarieämbetet, minus 15 miljoner till Statens kulturråd, minus 50 miljoner till allmän kulturverksamhet, Minus 129 miljoner till Riksteatern, Dramaten, Operan, Dansens Hus och Rikskonserter. Det är klart att det skulle märkas i svenskt kultur- liv om Moderata samlingspartiets kulturpolitik skulle förverkligas. Ni framför ett förslag om en kulturfond till vilken allmänheten skulle kunna skänka pengar och som genom att staten tillskjuter lika mycket skulle kunna tillföra resurser till kulturlivet. Det är en god tanke, men tyvärr tror jag inte att vi kan bygga svenskt kulturliv på gåvor eller på att det i dödsan- nonserna står: I stället för blommor, tänk på statens kulturfond. Observera att jag gärna samarbetar med modera- terna i kulturutskottet och att jag tror att våra partier skulle kunna ingå i en regering. Det är dock otänkbart att ett sådant samarbete skulle kunna resultera i den utarmning av svenskt kulturliv som Moderata sam- lingspartiets besparingsförslag skulle innebära. Jag tror inte heller att moderata kulturpolitiker egentligen visar sin ambition med vad som markeras i det här betänkandet. Det skulle förvåna mig om mo- deraterna i den här kulturdebatten framför något el- digt försvar för alla besparingar. Därför uppfattar jag Moderata samlingspartiets agerande i det här sammanhanget som något falskt. Ni vill framstå för svenska folket som de lägsta skatter- nas försvarare. Därmed måste ni markera att de eko- nomiska beräkningarna går ihop. Samtidigt vet ni att ni aldrig skulle kunna få majoritet t.ex. för sådan utarmning av kulturpolitiken som era förslag skulle innebära. Ni räknar med att om ni bara får rösterna från människor som gärna ser att skatten minskar kan ni sedan skylla på oss andra om det inte går att leva upp till löftena. Värderade talman! För mig är det viktigt att här göra denna markering. I det goda samarbetet med moderaterna i kulturutskottet är det en oerhörd skill- nad mellan den personliga vänskapen och möjligheten till en samsyn byggd på värderingar enligt moderat modell efter innehållet i dagens kulturbetänkande. 019228697303 N 2010-01-01 00:00:00 200110 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0943/#anf3