2348830 GL0942 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:42 Måndagen den 8 december 1997/98 42 1997-12-08 00:00:00 Rättsväsendet 26C9A6E8-C106-4676-978A-F6E0BFE7B461 2 INGBRITT IRHAMMAR (c) c Fru talman! I varje samhälle behövs det gemen- samma normer och värderingar som återspeglar sam- hällsmedborgarnas rättsuppfattning. Alla har vi ett ansvar för att föra vidare grundvärderingar som hu- manitet, alla människors lika värde, hänsyn och tole- rans, vilket ger de bästa förutsättningarna för trygghet och rättssäkerhet. En av rättsstatens viktigaste uppgif- ter är att skydda medborgarna mot våld och övergrepp och att garantera medborgarnas rättssäkerhet vid samhälleliga ingrepp. För att klara detta krävs det fasta normer och etisk fostran i familj, skola och föreningsliv, olika brotts- förebyggande åtgärder, ett effektivt polis-, åklagar- och domstolsväsende och en väl fungerande kriminal- vård. Brottsoffren måste dessutom erhålla skydd och hjälp för att komma över de upplevelser som det innebär att utsättas för brottsliga handlingar. Rättssys- temet måste vara uppbyggt så att de enskilda medbor- garnas behov av skydd kan tillgodoses. För att rättssystemet skall fungera krävs det att de rättsvårdande myndigheterna respekteras av medbor- garna. Rättssystemet måste i sin tur erbjuda männi- skor erforderlig rättssäkerhet. En tydlig och konsek- vent tillämpning av lagstiftningen, en klar och tydlig utformning av lagarna, ett förutsebart straffsystem och en folklig förankring i de dömande församlingarna är viktiga förutsättningar för ett väl fungerande rätts- samhälle. Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för samhället är att minska brottsligheten och därigenom öka människors trygghet. Brottsutvecklingen kan inte enbart stödjas genom de traditionella åtgärderna inom rättsväsendets ram, dvs. ingripande och reaktion på redan begångna brott. Antalet poliser behöver utökas, vilket nu också sker. Detta räcker dock inte. Det brottsförebyggande arbetet är en av de viktigaste hörnstenarna i det kriminalpolitiska arbetet för att minska brottsligheten och öka tryggheten för männi- skorna. Det krävs därför att alla medborgare tar sitt ansvar och deltar i det brottsförebyggande arbetet. Detta brottsförebyggande arbete måste prioriteras och för- stärkas. Varje samhällssystem bygger på en normbildning som reglerar rätt och fel i umgänget mellan männi- skor. Såväl oskrivna som skrivna lagar är viktiga för ett samhälles funktion och påverkar dess utformning. Det viktigaste ansvaret för denna normbildning och därigenom den grundläggande brottsförebyggan- de verksamheten ligger naturligtvis i första hand på familjen. Det är främst genom familjen som barn erhåller de värderingar och normer som avhåller dem från brott. Det är också familjen och den närmaste omgivningen som kan hjälpa till med att avhålla barn och ungdomar från att begå brott eller som kan, när brott redan begåtts, hjälpa till och sätta gränser och reda ut orsakerna till att brott begåtts. Barn behöver vuxenkontakt för att kunna utvecklas till trygga indi- vider. Även skola och barnomsorg har ett stort ansvar för normbildning. Diskussionen om rätt och fel måste börja tidigt. Skolans personal har goda möjligheter att följa barns och ungdomars utveckling. De kan tidigt upptäcka sociala problem och begynnande kriminella tendenser. Det utvecklade svenska föreningslivet har också stor betydelse för normbildningen. Genom att barn och ungdomar deltar i föreningsverksamhet lär de sig respektera demokratiska värderingar. Föreningslivet skapar också möjligheter till meningsfulla fritidssys- selsättningar, vilket är viktigt för att barn inte skall känna utanförskap i samhället. För att effektivisera det brottsförebyggande arbe- tet behövs det en gemensam policy mellan olika myndigheter. Därutöver krävs det en bättre samord- ning mellan de myndigheter som har ansvar för barn och ungdomar. Skola, sociala myndigheter, polis och kriminalvård måste på ett tidigt stadium engageras i detta arbete. Ofta leder bristande samordning till att ungdomar inte tas om hand på ett tillfredsställande sätt, vilket skulle ha kunnat förhindra fortsatt brotts- lighet. Detta beror ofta på oklara ansvarsförhållanden mellan olika myndigheter. Vi i Centerpartiet menar att det brottsförebyggan- de arbetet måste utgå från barn och unga. Hela sam- hällets engagemang måste alltså tas till vara. Vi cen- terpartister menar att varje kommun måste upprätta egna lokala brottsförebyggande planer där det över- gripande ansvaret för att samordna utarbetandet av planerna bör ligga på kommunerna och de lokala polismyndigheterna. Detta finns utvecklat i reserva- tion nr 2. Fru talman! En väl fungerande demokrati förutsät- ter inte bara ett väl fungerande rättssystem utan också att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten. Mycket tyder på att rättsstaten befinner sig i kris. Den svarar inte längre alltid mot de rättmätiga krav som medborgarna ställer. Visst behöver rättsväsendet genomgå organisato- riska förändringar. Men jag anser att sådana föränd- ringar, liksom sådana som rör materiell rätt, måste föregås av en grundlig analys och en helhetssyn på hela rättsväsendet. Det måste vara ett samlat grepp över reformarbetet. Det kan alltså inte vara som i dag, dvs. att man tar olika delar utan att se dem som en helhet. Jag kan som exempel nämna åklagarväsendet. När det regionaliserades blev det därmed centraliserat utan att man såg till helheten när det gällde samarbetet med polisen. Enligt min mening bör riksdagen först ta ställning till riktlinjer för utformningen av det framtida rättsvä- sendet. Först därefter bör reformbehovet i detalj ana- lyseras och beslut fattas. Regeringen bör alltså få i uppdrag att i ett första steg till riksdagen lägga fram ett förslag till sådana riktlinjer. Detta finns utvecklat i reservation nr 5. Självklart står jag bakom dessa två reservationer, men i den fortsatta debatten väljer jag, för tids vin- nande, att biträda andra reservationer. 0933523418809 N 2010-01-01 00:00:00 199974 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0942/#anf2